Veckan drog igång med full fart med intensiva kundbesiktningar i Dalarna i dagarna två. Halvvägs in i arbetsveckan börjar luften att gå ur mig lite. Pfffffft.
Nu soffan en stund.
Kategori: Felicitas 3.0
En ny fas i livet. Jag, Hero, kärleken och något vi skapar tillsammans. ♥
Söndag
Jag blev sjuk för ett par veckor sedan och den här helgen har det blivit Heros tur. Slagen hjälte, skulle en kunna säga.
Bellan och jag tog en tur i skogen i morse innan Hero hade vaknat. Hon fick jobba ordentligt över kullar, upp på stubbar och stenar. Springa hit och dit. Och hon hade skitkul.
Väl inne gjorde Bellan Hero sällskap i soffan. Jag har hållit på med redigering.
Världens sötaste lilla vovve.
V21+0 och en hårig mage
Idag går vi in i vecka 22 (21+0). Och min mage har blivit jättehårig, haha! Det är tydligen inget ovanligt alls, men det ser jätteroligt ut. Tack och lov är det vita hårstrån (peppar, peppar), så det syns inte nämnvärt. Men lustigt är det!
Veckan har varit bra. Ingen nämnvärd huvudvärk, jag har sovit okej och Piggelin har sprattlat på. Foglossningen har hållit sig ganska i skinnet och jag har bara haft lite molande värk några dagar.
Nu är Piggelin ca 19 cm lång från hjässan till rumpan och väger omkring 400 gram.
V20+5 och buffelibuff
Det är fullt disco i magen. Buffelibuffbuff!
Igår kväll efter att vi hade ätit, tog vi igen oss i soffan en stund, innan vi fortsatte våra respektive bestyr. Hero höll på att prata med Piggelin och pussade på magen, när han fick en ordentligt buff(!) tillbaka. Myspys!! Här är Piggelinkulan, förresten. Det börjar synas nu!
Även Bellan fick mitt hjärta att smälta häromdagen. Jag höll på att knöla av mig BHn utan att ta av mig tröjan utanpå, så tröjan var uppdragen över magen och magen var alltså bar. Då hoppade Bella upp sådär som hon gör ibland, med tassarna högt sträckta mot mig för att få uppmärksamhet. Den här gången stannade hon dock till vid min bara mage, nosade kort på den och gav den sedan några försiktiga små slick innan hon hoppade ner igen. Sötskrutt!!
Stöd-/kompressionsstrumpor har jag beställt ett gäng av, i diverse färger och mönster, för att minska risken för svullna fötter, åderbråck osv. Det finns för övrigt ganska roliga och förhållandevis prisvärda stödstrumpor på vardvaskan.se (tips, tips).
Jag har för övrigt glömt skriva att vi var på AGs i tisdags, vilket var en väldigt försenad 30-årspresent till Adde. Förrätten var helt perfekt (ja, löjromen hade varit frusen innan – jag är noga med att följa livsmedelsverkets kostråd för gravida). I övrigt är AGs ju en (väldigt fin) köttrestaurang, så vi får ta en regncheck på den när jag ”kan” äta kött tillagat på rätt sätt igen. Men löjromstoasten var som sagt magisk!
V20+3 och början till foglossning
Jag har sedan lång tid tillbaka skrivit privata inlägg om graviditeten, hur jag upplever den, vad som händer i/med kroppen och när vi har passerat olika milstolpar. Kanske dags att låta de inläggen vara öppna från och med nu, åtminstone de inlägg jag känner för. Vi får väl se! 😉 Såhär kan det i alla fall se ut.
Det värker i ryggen, höfterna och rumpan. Värken har kommit mer och mer under eftermiddagen och jag misstänker att det är mild foglossning. Än så länge är värken bara molande och jag är glad om den håller sig såhär mild. En del stackare kan ju inte röra sig över huvud taget och måste ta sig fram med kryckor under stora smärtor. Där vill jag helst inte hamna, men det blir ju vad det blir och det är bara att gilla läget i så fall.
Skåne
Vi var i Skåne helgen som var. Helgerna är väldigt uppbokade den här hösten och det har varit svårt att hitta en helg som skulle passa alla, men jag ville inte att det skulle dröja lika länge som förra gången innan jag fick träffa Vargen (vi sågs sist i slutet av juli och nästa gång blir till jul) så vi körde ner i helgen trots att Systeryster och Svågern inte var hemma. Vi var dock inte nere förrän sent i fredags kväll och åkte efter Vargens sovstund i söndags eftermiddag. Vargen var i Tuvorna hela helgen och även Lillebror kom ner från östkusten, så vi fick mycket kvalitetstid. Pappa och Hero gick på harjakt (kom hem tomhänta, men Hero tyckte att det var lyckat ändå). Tillsammans med Vargen vankades det innelekar, film, sovstund och utelekar. Himlars mysigt. Vargen är sin mosters skatt – jag njuter när vi är tillsammans.
Idag har vi varit hos barnmorskan, Sofie. Hon har varit toppen hittills, men tyvärr får vi inte behålla henne eftersom hon börjar på nytt (chefs)jobb hos en annan arbetsgivare. Sofie har dock lämnat över oss till en av sina ”toppenkollegor som hon tror ska passa oss” (citat), Tina, så det blir nog bra det också. Vi fick lyssna på hjärtljuden, men i övrigt var det inte så mycket annat än att få information.
Jag känner Piggelins buffar titt som tätt, vilket än så länge bara är mysigt. Jag har hört att det kan bli lite jobbigare framöver och kanske inte bara myspys i takt med att utrymmet blir trängre och buffarna hårdare (tex att få en karatespark på urinblåsan eller så), men än så länge njuter jag bara. 🙂
Världen: Piggelin, Piggelin: Världen
Det blir nog ingen resa till sydligare breddgrader i vinter, även om jag förmodligen behöver solen lika mycket i år som alla andra år. Men det blir en annan slags resa och förhoppningsvis minst lika mycket sol i hjärtat.
Världen: Piggelin.
Piggelin: världen.
Piggelin är beräknad att på riktigt göra entré i våra liv under mars månad (närmare bestämt den 12:e mars, men det är ju bara 4 % chans att det blir på dagen exakt) och vi är därmed ganska precis halvvägs dit.
Själv mår jag bättre än vad jag någonsin hade vågat att hoppas på – peppar, peppar. Jag var yttepytte illamående i början (allt är relativt och mina referenser är mardrömslika), men bara när jag blev hungrig (vilket avhjälptes med att äta) och jag har inte kräkts en enda gång. Jag har såklart varit (och är) ganska trött och har lite växtvärk i ländryggen från och till, men i mitt fall är det inget att gnälla över (det finns de som har det betydligt värre) och jag lyssnar på kroppen. Jag unnar mig vila i den mån det behövs. Huvudvärken visade sig bero på ”vanliga hormoner” och inte anemi och har givit med sig till största delen (blodvärdet låg finfint när det kollades via riktigt blodprov och inte bara via stick i fingret). Jag har inga direkta cravings och heller inga aversioner. Jag är inte lättirriterad, ilsk eller ovanligt blödig. Kort och gott känner jag mig ”som mig själv” mentalt och är än så länge fri från mentala hormonpåslag, vilket jag är tacksam för så länge det varar.
Jag började känna små buffar för en dryg månad sedan och nu i veckan har även Hero kunnat känna dem utanpå magen. Häftigt.
Resan har bara börjat och vi hoppas att den blir både fantastisk och lång.
Bloggen och livet får en uppgradering. Felicitas 3.0.