V24+3 och det där med influensavaccin

Idag har jag gjort det där som jag har bävat lite inför, nämligen vaccinerat mig mot säsongsinfluensan. Jag har aldrig gjort det tidigare och vore jag inte gravid hade jag inte gjort det i år heller. Jag har velat fram och tillbaka, men till slut landade jag i att ta det ändå. För Piggelins bästa, förhoppningsvis (det är eventuella biverkningar som jag nojar över).

Jag är helt för beprövade vaccin, såsom mässling, röda hund osv, men just de nyare vaccinen är jag med tveksam till. Men, som sagt, nu är det gjort.
image

V24+1 och vagndjungeln

Vecka 25. Piggelin är nu ca 22 cm lång och väger ca 750 gram. Gör sig alltmer påmind. Dels för att jag numera springer på toa stup i kvarten – det har blivit en markant ökning de senaste veckorna. Jag vaknar dock bara en gång per natt än så länge och så har det varit sedan tidigt i graviditeten. En handfull nätter har jag till och med sovit igenom helt. Tacksamt. Jag är över huvud taget väldigt tacksam över hur graviditeten har varit hittills. Visst har det varit lite småkrämpor hit och dit, men inget bestående och på det stora hela har jag hittills mått väldigt bra. Oväntat och mycket tacksamt, som sagt. Men någon rim och reson får det väl vara på eländet, å andra sidan.

Vi har till slut tagit tag i det där med barnvagn och babyskydd. Det känns helt overkligt och konstigt, samtidigt som vi ju både ser och känner Piggelin varje dag. Jag älskar när Hero pratar med och pussar på magen. Hjärtat blir varmt.

Vad gäller barnvagnar har vi kollat utbudet på nätet och skannat marknaden av begagnat på Blocket, men ville känna på grejerna innan något köptes. Det är en hel djungel. Så vi bestämde oss för att åka och kolla i butiker oavsett hur vi sedan skulle göra avseende nyköp eller begagnat.

Det slutade med att vi bestämde oss för en helt annan vagn än de som jag hade som kandidater på förhand. Kriterierna var att det ska vara stora, men sväng- och låsbara framhjul, för att utan alltför stor möda kunna ta sig smidigt fram både på asfalt och i terräng och snömodd. Robust och hållbar, men likväl enkel att fälla ihop och hantera i allmänhet. Hög säkerhet är underförstått. Det får gärna vara en ”fin” vagn, men det är inget som jag skulle betala extra för eller försaka annat mot.

Vi valde från början mellan Brio Smile, Kronan Duo och Emmaljunga Super Viking. När vi hade känt på hela utbudet föll emellertid alla förhandsvalen bort av olika anledningar och det stod helt otippat mellan två helt andra modeller: Emmaljunga Super Nitro och Bugaboo Buffalo.

Valet föll till slut Bugaboo Buffalo och det hade jag aldrig trott. Mest för att jag som ren princip är emot hypen kring Bugaboo, men också för att jag tycker att mer klassiska vagnar är finare. Det bar sig dock så att Bugaboon uppfyllde våra kriterier bäst, vilket känns lite snopet. Den är robust och stadig, men ändå betydligt smidigare, lättare viktmässigt och enklare att fälla ihop och hantera i allmänhet än Emmaljungan. Om än inte lika fin, enligt mig. Bugaboon är renare i chassit och jag upplever det som att de mer klassiska vagnarna har fler saker att klämma sig i, fastna i eller som på annat sätt kan strula. Hos Bugaboon är sådant inkapslat på ett annat sätt. Bugaboon tål mer tyngd och kan förhoppningsvis användas längre, eftersom den tål 23 kg i stället för 17 kg som de flesta andra vagnar. I princip alla funktioner kan dessutom hanteras eller lösas ut med en hand. Jag fick med andra ord motvilligt erkänna för mig själv att Bugaboo Buffalo är vagnen som passar våra behov bäst.

Troligtvis kommer vagnen att användas flitigt och det som är i fint begagnat skick har inte så stor prisskillnad mot nytt. Vi bestämde oss sålunda till slut för att köpa nytt, trots allt. Då får man garanti också. Bugaboo har även tre års garanti, mot Emmaljungas ett år. Vagnen kommer i början av februari.

Vi beställde även babyskydd. En Maxi-Cosi någonting. Vi har isofix i bilen, vilket jag inte ens visste vad det var innan vi fick frågan i butiken (expediten var så vänlig och följde med ut i bilen, kollade och visade), så det var ju lite extra smidigt. Och så blev det en skötväska och en omlottbody (det första köpta plagget).

Vi passade på att köpa allt nu, eftersom det var 20 % rabatt på (nästan) allt i butiken över helgen (dock inte på just Bugaboos grejer, eftersom de inte tillåter att deras varor rabatteras(?!), men vi fick i stället ett presentkort på 1000 kr för köpet av vagnen).

Babysitter har vi köpt begagnat av en kompis. Vi hade ju kunnat ”passa på” att köpa mer saker medan det var bra rabatt i butiken (tex spjälsäng, skötbordsgrejer och en massa annat som vi uppenbarligen behöver), men det är nog vettigt att inte förhasta sig. Och jag är övertygad om att det kommer att komma fler helger med erbjudanden innan Piggelin är här. Dessutom har jag tänkt att försöka hitta mer begagnat.

När tiden stannar

Herofastern dog igår. Hastigt och helt oväntat, efter bara en kort tids känd sjukdom. Obehandlad bröstcancer, med metastaser som spridit sig i hennes kropp. Det känns helt overkligt och svårt att ta in. Vi träffade henne senast för två veckor sedan. Då var hon sliten och hade fått ont i ryggen. Inflammation trodde man då, så hon behandlades för det. Men såhär i efterhand måste det ju ha varit cancern. Hon blev hastigt sämre och lades in på sjukhus i måndags. Nu är hon borta.

För tre år sedan förlorade vi Heromamman. I cancer. Nu Herofastern. Det är hårda slag för en liten familj.

Herofastern fick aldrig några egna barn och såg så mycket fram emot sina syskonbarnbarn. Hon var väldigt barnkär och det första hon sade efter att vi hade berättat att vi väntade Piggelin, var att hon gärna var barnvakt. Det var bara att ringa.

Heromamman får aldrig uppleva sina barnbarn. Herofastern får aldrig uppleva sina syskonbarnbarn. Vi får aldrig dela det med dem.

Förutom sorgen och saknaden i sig, är det så många framtida stunder, tillfällen och känslor vi blir berövade.

Publicerat den
Kategoriserat som Felicitas 3.0

V23+2 och magknip

Ikväll har jag haft magknip sedan vi käkade middag. Inte så skönt. Jag satt ett tag vid datorn, men fick kasta in handduken och växla över till liggande i soffan. Nåja, det går nog över tills i morgon.

Bella, Hero och jag såg på Sverige-Danmark. Nice. Blir spännande att se om Zlatan får Guldbollen för tionde året i rad efter det här.
image

Buffarna går allt mer över till regelrätta kickar. Hit och dit, högt och lågt. En livlig liten krabat, den där Piggelin.

Publicerat den
Kategoriserat som Felicitas 3.0

Blåbärsstället, altanen

Etapp två på altanen: färdig!

image

image

image

image

image

Nu fortsätter vi med skärmtaket. 🙂 Sedan ska vi ”snygga till”, avsluta och småfixa med en del grejer innan vi drar igång något nytt här ute. Det blir jobbigt när det är för många lösa ändar, även om var och en av dem har en förklaring.

V23+0 och en ny milstolpe

Idag har vi gått in i vecka 24 (23+0) och från och med nu försöker de att rädda alla barn som föds, åtminstone i det län vi tillhör. Det vore såklart ytterst kritiskt och det är verkligen ingenting vi önskar (vi vill att Piggelin ska vara färdigbakad!), men tanken att det trots allt finns barn som klarat sig såhär tidigt är ändå lite rogivande. Ytterligare en milstolpe! Och för varje dag som går ökar chanserna att ett för tidigt fött barn ska klara sig.

Piggelin buffar på och blir allt starkare och livligare. Nu är det ingen tvekan om vad som känns utanpå magen (Hero har tyckt att det varit lite lurigt att veta om det är min andning, puls eller Piggelin som har känts) och det går tydligt att även se buffarna. Som en liten alien där inne (Alien 3 gick på TV igår btw). Himlars festligt, måste jag säga. Piggelin är nu ca 21 cm lång mellan huvud och rumpa och väger ungefär 600 gram.

Jag har mått bra den gångna veckan. Lite småkrämpor och trötthet till och från, men på det stora hela har jag mått bra. Skönt så!

Dejt

Ikväll har jag varit på dejt. Med min man. Löjrom är löjligt gott.
image

Sedan åkte vi hem till vår Pälskling.
image

Publicerat den
Kategoriserat som Felicitas 3.0

V22+0 och från och med idag tillhör vi förlossningen

Vi går in i vecka 23 (22+0) idag och från och med nu tillhör vi förlossningen. Om något skulle hända, ska vi alltså inte åka till gynakuten, utan till förlossningen. Barn som föds i den här veckan kan räddas, men det är inte säkert att de väljer att göra det. Bebisen måste uppvisa ”starka livstecken” (tex skrika). Om ytterligare en vecka försöker de rädda alla barn, åtminstone i det län vi tillhör. Det känns helt galet att Piggelin skulle kunna komma nu och faktiskt överleva utan men eller funktionsnedsättningar. Givetvis förutsatt både tur (i oturen) och skickliga insatser från vården.

Milstolpe, såhär på fars dag. Och Piggelin buffar på.

V21+5 och nu får jag hjälp med att sätta på kompressionsstrumporna

Igår tog energin slut tidigt. Jag hade fått för lite sömn och både huvudvärk och ryggvärk smög sig på framåt eftermiddagen, så jag gick tidigt från jobbet. Jag har ju egentligen redan gjort min arbetsvecka, så jag har inte dåligt samvete för det.

Väl hemma lade jag mig på soffan. När Hero kom hem hjälpte han mig att sätta fast elektroderna till tens-maskinen på ländryggen, för jag ville testa om det hjälpte mot värken. Det gjorde det och det var stor skillnad! Jag hade tens-maskinen på i två timmar, tills det värsta hade lagt sig. Skönt att veta att den går att ta till – jag vill ju undvika pillertrillande så långt det går.

Idag har jag fortfarande lite värk i ländryggen, som har ökat under dagen, men huvudvärken som jag vaknade med har lagt sig och jag tror att tens-maskinen kommer att göra susen även ikväll. I övrigt har jag mått bra tidigare i veckan, även om jag kanske är lite tröttare än vanligt. Och Piggelin buffar på! 🙂

Heropappan och Ami var på fika igår kväll, för övrigt. Inspektion av tillväxten. 😉 De hade lurvbollen med sig och vi hade det trevligt. 🙂

I morse fick Hero hjälpa mig med kompressionsstrumporna för första gången. Förmodligen inte sista. 😉