Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

>Berg- och dalbanan

>Niclas meddelade i morse att Xena hade strulat lite med maten igår kväll, men att hon var “väldigt pigg och väldigt glad och sprallig när de var ute och gick efter det“. Han meddelade att hon ätit som hon skulle i morse och att han “inte kunde märka på henne att hon mådde dåligt“.

Den lilla gnistan av hopp fick liv igen.

Jimmy från Hundgrottan (Xenas dagis) ringde nyss. Han berättade att Xena hade kräkts fyra gånger på förmiddagspromenaden, men att hon var pigg och sprallig ändå och att det var “liv i blicken”. Så han undrade hur han skulle göra med hennes lunch. Vi kom gemensamt fram till att han skulle vattna henne och låta magen vila till vid två-snåret, då hon ska få små portioner mat åt gången.

Gnistan av hopp som hade tänts falnade.

Det är svårt att hålla sig balanserad och fokuserad. Tankarna och känslorna bubblar upp och far omkring helt okontrollerat.

  • Annika - 15 december, 2010 - 11:58

    >Usch världens mardröm detta! Men stärk dig med att hon älskar livet och det liv ni gett henne, annars skulle hon inte va samma glada vovve. Tänker på er. KramReplyCancel

  • ylwa - 15 december, 2010 - 12:05

    >Zashas husse (tilika min man) tyckte ofta att hon såg piggare ut än hon var, eller rättare sagt "den här promenaden var hon pigg". Det har nog med att göra att man inte orkar se och inte vill göra någon ledsen. Eller så var det "helt enkelt" så att Xena mådde bra i morse och sedan blev betydligt sämre några timmar senare..Du kommer veta när det är dags. När du ser att lågan börjar släckas, då är det tid att tänka i andra banor. Det är bara den svåraste saken – du måste våga se. Dagen kommer oundvikligen, även om jag hoppas att ni får många härliga stunder med henne innan dess!Stora kramar till er!ReplyCancel

  • Britt Melin - 16 december, 2010 - 05:24

    >Det är svårt att avgöra hur ont en hund har, boxern är speciell, tar gärna sina sista krafter för att göra "boxerrace", men blicken talar.Igår fick jag reda på att ytterligare en av Candie's valpar (snart 3 år gammal) har mkt höga "njurvärden" och mår dåligt. Ägaren kontaktade mej i tisdags och bad jag henne omg åka till veterinären för att ta njurprover. Idag ska hon få somna in, det känns hårt för ägaren och även för mej som uppfödare. En tröst är att vi kan vara med att avgöra att tiken inte ska lida mera.Candie är en syster till Zena..Tänker på Er, Tänker på Zena, skickar varma kramarBritt Melin / Tatsikis kennelReplyCancel

  • Malin - 16 december, 2010 - 08:32

    >Fy vilken mardröm detta är… Satt och läste igenom dina senaste inlägg och grät! Xena är SÅ oerhört fin!!! Förstår att detta sliter ditt hjärta!!ReplyCancel

  • Joris - 16 december, 2010 - 14:28

    >Lider med er – vi hade en boxer när jag var liten och hon blev tyvärr inte så gammal som hon borde pga cancer :(Kom igen Xena, kämpa!! //JReplyCancel

  • msn00b - 16 december, 2010 - 15:10

    >Håller tummarna och tänker på digReplyCancel

  • Felicitas - 20 december, 2010 - 12:57

    >Tack för alla fina kommentarer. De värmer och betyder ofantligt mycket. ♥ ♥ ♥ReplyCancel

Din mail publiceras aldrig. Dessa fält måste fyllas i *

*

*

UA-33757185-1