Ni vet när en har sådär höga krav på sig själv, att det alltid måste vara perfekt. Många gånger kan resultatet bli väldigt bra, men risken är också att det inte blir något resultat alls. För att tröskeln blir för hög.
Jag skulle ju egentligen vilja skriva i detalj om mina dagar, vad som händer, vad jag känner. Men så missar jag en dag eller två och då blir det jobbigt att ta sig ikapp. Tröskeln blir högre och högre för varje dag. I stället för att då sänka ambitionsnivån, blir det i stället inget alls. Så nu kliver jag över tröskeln och får det överstökat. I alla fall gällande bloggen. Bilder säger mer än tusen ord, även om det bara är mobilbilder.
Här är vad jag har haft för mig.
Blåbärsstället.
Leopardstrumpbyxor och favoritplagget – den grå, härliga, varma ponchon. 
En solig morgon på bussen.
Bella på den rosa mattan under soffbordet – ingen ovanlig syn.
Bella biten av en doggie, när hon kom för nära. Förhoppningsvis lärde hon sig en läxa att inte smyga sig på bakifrån.
Morgonmys.
Köksmys.
Blåbärsställemys.
Våfflor på Blåbärsstället. De flesta var större än denna stackare.
Målning av foder, socklar och lister på Blåbärssstället – nu är hallen klar så långt!
Spaning på Blåbärsstället.
Vårmorgon.
Tjänsteresa till Manchester, UK, och traditionell, Engelsk frukost. Jag nöjde mig med en banan och kaffe. 😉
Fish’n chips till lunch – klassiskt.
På flygplatsen i väntan på flyget valde jag en falafelburgare.
Boost på bästa hotellet.
Belgiska våfflor, men grädden tog visst slut.
Avasjö med familjen. Tyvärr blev Vargen sjuk, så de följde inte med som planerat. Väldigt, väldigt typiskt och tråkigt. Men vi hade fina dagar och Bellsan älskade det!
Fyrfota kärlek på pappas skoter.
En nerbäddad Bellis.
Pilke och grillning med våra Avasjövänner – härlig påsktradition.
Granberget.
Snögubbar.
Vi hade tur med vädret. Jag ska kanske inte jinxa, men vi har ALLTID tur med vädret när vi är i Avasjö! Bellan var för övrigt drottning på skotern! Lite läskigt till en början, men efter ett tag vande hon sig och slappnade av.
Vi sköt både duvor med hagelbrakare och prick med salongsgevär.
Hagelbrakaren passr dock inte mig så bra – jag har som synes för korta fingrar, så långfingret ligger mot bygeln för att jag ska kunna nå fram till avtryckaren. Rekylen slår emot hårt och blåmärket har fortfarande inte lagt sig.
Trötta om kvällarna – för mycket frisk luft om dagarna. 😉
Ja, renar hör ju till i Lappland.
Bellis levde loppan, som synes!
Vi kom hem igen i måndags och det har varit full fart den här veckan. Det utlovas riktigt fint vårväder i helgen, så det ser vi fram emot!
av Felicitas