Året 2012. Ja. Vad säger man? Spontant, innan jag har påbörjat min genomgång och analys av året, känner jag att det mest hamnar på minus, trots att några fantastiska saker har hänt (varav höjdpunkten var vårt eget bröllop, såklart). Spontant känns det tyvärr som ett riktigt jävla skitår, med allt som har varit kring Heromamman. Att under vintern, våren och sommaren se henne må dåligt både fysiskt och psykiskt och att själv känna oro, har lagt sig som en skugga över hela tillvaron. Att hon hastigt rycktes från oss den 28:e september är fortfarande ofattbart och enormt tungt. Sorgen som följde. Det är det som har legat och som fortfarande ligger närmst hjärtat när jag tänker tillbaka på året som gått. Det har varit ett jobbigt år, men vi har alla försökt att hålla skenet och modet uppe. Kanske hittar jag fler ljusglimtar än vad jag tror när jag väl börjar leta efter dem.
Januari 2012
Jag började året med att innerligt hoppas och intala mig själv om att det skulle bli ett bra år. 2011 hade varit jobbigt. Jag fick en ny läkare för handen och blev upprioriterad i operationskön, vilket kändes alldeles underbart. Jag skrev uppenbarligen en årskrönika (som jag inte gjorde klart). 😛 Jag rensade i ryggsäcken och brände gamla dagböcker. Vi tog tag i skämsrummet (det är dags igen). Jag var i Polen på tjänsteresa. Jag saknade Xena och började ta in möjligheten att skaffa en ny hund i framtiden, inte bara att jag ville ha tillbaks henne. Vi umgicks med vänner och jag gick till frissan. Jag kom med i Essence Vitae. Vi firade Hero. Jag hade en helkväll med Magiska Malin, träffade Emster & D och gick på bio. Det var ett halvår till bröllopet och jag hämtade ut mitt halsband dagen till ära. Jag visade bilder från sommaren och på valpar av både tvåbent och fyrbent karaktär – sötdöden. Jag fick till en dejt med Annika och Hero gav mig ytterligare en överraskning.
Februari 2012
Vi hade bestämt oss för att få ut inbjudningskorten till bröllopet tidigt på året, eftersom boenden Österlen snabbt blir fullbokade på somrarna. Februari inleddes därför med inbjudningskortspyssel. Jag var på workshop. Hero var iväg till Åre med några kompisar. Jag var tacksam över den stora, okomplicerade, självklara kärleken. Jag tränade en del under månaden och fick träningsvärk därefter. Jag fängslades av en bild från förr. Jag fotograferade Tessan på The Nike Blast. Jag frös på tjänsteresor. Jag jobbade lite hemifrån. Jag firade kärlekens dag med god mat, träning, Twiligt och mys. Jag fantiserade om bröllopsresan. Vi bytte bank (vilket visade sig bli VÄLDIGT struligt) och käkade middag med vänner. Jag fick operationstid för handen och fick veta att jag skulle bli moster. Jag minns inte riktigt vad den där grejen var som jag inte fick berätta om, men uppenbarligen var det något kul så det är värt att ta med på årskrönikan. Jag konstaterade iaf att bröllopsindustrin med magasin etc är lite väl too much för mig. Kampen mot cancermonstret. Inbjudningskorten postades och jag visade upp dem för er. Jag har saknatsaknatsaknat Xena hela det här året också, men inte skrivit så mycket om det. Jag var på reunion och åkte långfärdsskriskor för första gången. Jag njöt av att andra hade sportlov.
Mars 2012
Mars är vårmånad enligt scoutkalendern, men jag kände mig inte klar med vintern. Jag drömde vidare om bröllopsresan och om en ny kamera. Det var energi ut och stress. Det var schlagerfest. Jag var på utbildning i Helsingfors. Jag gav små tips om hur man blir bra på bild. Vi beslutade oss för att tömma spargrisen och åka till Fiji på bröllopsresan. Vi köpte kostym till Hero. Jag var i Tyskland på jobb. Vi var en vecka i Tandådalen med Herofamiljen, som var mysig men samtidigt jobbig eftersom Heromamman hade fått en svacka och inte kunde vara med i backen så som det var tänkt. Slitigt. Vädret var dessutom halvtaskigt, snön smälte och det var halt att gå. Det var alltså inte den bästa skidåkningen i historien, men vi fyndade desto mer på outlet. Jag bloggade över huvud taget inte mycket alls i mars.
av Felicitas