Bröllopsresan 8-28 augusti, den korta varianten (hehe)

Ja, var börjar man? Från början? Sammanfattat? Jag är glad att jag har skrivit gammal, hederlig dagbok under hela resan. Det är ju annars något jag inte gör längre, utan har bloggen som dagbok. Tro det eller ej, men den här bloggen är faktiskt mest för min egen skull. 😉

Sammanfattningsvis kan man säga att jag aldrig tidigare har haft så mycket OTUR på en resa. Och det är trist att det skulle komma på just vår bröllopsresa, som vi har längtat efter så mycket och som vi har lagt så mycket pengar på. Men nu har vi minsann haft vår beskärda del av otur för väldigt lång tid framöver, sådetså!

Bakgrundsinformation: Vi hade bokat boende på två ställen på Fiji, båda på norrön Vanua Levu. Vi började med det lyxigaste (och dyraste) boendet, då vi hyrde en helt nybyggd villa i tre nätter, The Pod House – Fiji Beach Shacks, eftersom vi tänkte att vi ville börja med att vara helt själva. Resten av vistelsen på den ön skulle vi bo på Koro Sun Resort & Rainforest Spa. Den allra sista natten som tillbringades på Raffles Gateway precis vid Nadi internationella flygplats. Sedan hade vi bokat tre nätter på the Cityview i Hong Kong. Allt betalas i förskotts och är ej återbetalbart (det är standard där nere). Vi skulle flyga med SAS och Cathay Pacific via London, Hong Kong, Nadi (internationella flygplatsen på Fiji) och slutligen till Savusavu (på ön Vanua Levu). Vi hade 14 förbetalda dyk och några aktiviteter, men hade tänkt att vi skulle göra ännu mer.

Onsdag 8/8. Det började med att flyget från Arlanda (jävla SAS!) blev två och en halv timme försenat, på grund av många små omständigheter. Det skulle visa sig resultera i att vi blev nästan TVÅ DYGN (40 timmar) försenade till vårt resmål OCH att vi blev utan vårt bagage i över EN VECKA….! Vi missade anslutningen mot Hong Kong med ynkliga minuter och skulle inte komma från Heathrow förrän ett dygn senare. Eftersom bagaget var satt på transfer och alltså inte skickades ut till avhämtningsbandet, sade man på SAS service center att man skulle tagga om det och skicka det med det nya flyget vi var bokade på. Där någonstans blev det som sagt fel, men det visste vi inte då.

En lyxnatt i egen villa på Fiji byttes alltså mot en natt på ett flygplatshotell vid Heathrow. 3000 kr hejdå.

Vi gjorde det bästa av vårt dygn vid Heathrow, fick boende (en svit, som kompensation, men inget speciellt) och matkuponger på hotell Park Inn precis vid flygplatsen.

Torsdag 9/8. Vi hade alltså i princip en hel dag att slå ihjäl. Eftersom det var OS i London med jättejättemycket folk och att nästan hela stan var avspärrad för biltrafik, kände vi inte för att åka in i trängseln när vi hade så kort om tid. Vi blev i stället rekommenderade att ta bussen till Windsor, så det gjorde vi. Windsor var väl trevligt i och för sig, men det var inte det vi hade tänkt på vår bröllopsresa och betalt dyra pengar för – jag hade hellre varit på väg till Fiji… Vi begav oss tillbaks mot flygplatsen och säkerhetskontrollerna vid 17:30, för att sedan skola lyfta vid 21.

Fredag 10/8. Flyget hade ju blivit ändrat så att vi i stället skulle åka med Air New Zeeland. I stället för att flyga direkt från Hong Kong till Nadi som ursprungsplanen var, skulle vi nu i stället tillbringa 6 timmar extra på flyg och åka ner och vända i Auckland (Nya Zealand), för att sedan åka tillbaks upp till Nadi. Hela dygnet tillbringades på flygplan. London – Hong Kong – Auckland gick relativt smidigt, 25 timmars flygtid inklusive stoppet i Hong Kong. Nu skulle vi varit framme i Savusavu.

Lördag 11/8. Flyget från Auckland mot Nadi blev en halvtimme sent. Och väl i Nadi blev vi varse att våra väskor inte var med planet (vilket vi varit rädda för, eftersom kvinnan i incheckningen på Air New Zeeland i London hade givit oss en heads up). Förseningen och det faktum att vi var tvungna att fylla i en massa förlustanmälansblanketter angående vårt saknade bagage, gjorde att vi missade (sista) anslutningen till Savusavu och skulle få vänta till nästa dag på att åka dit.

Lyxnatt nummer två i egen villa byttes alltså mot en natt på ett sunkigt flygplatshotell vid Nadi internationella flygplats. Ytterligare 3000 kr hejdå.

Inget bagage. Eftersom det hade hunnit bli sent på lördagseftermiddagen var alla butiker stängda, så det lönade sig inte att åka in till stan för att försöka hitta lite kläder. Vi hittade dock en liten butik på hotellet. Där fanns EN enda bikini. EN enda?!! Ingen beslutsångest iaf – jag fick ta vad som bjöds och jag tackade min lyckliga stjärna över att den till min stora förvåning satt tillräckligt okej för att jag skulle kunna använda den (inte smickrande, men okej). Hero hittade ett par badshorts.

Söndag 12/8. Väl på planet mot Savusavu kändes det helt magiskt och underbart. Nu kunde det inte bli fler flygförseningar åtminstone!! Och vilken flygning sen! Både jag och Hero satt och spanade ner mot det underbara vattnet och drömde oss ner till korallreven och varelserna där. Och båda levde i tron att vårt bagage skulle komma dagen därpå, eller kanske ytterligare en dag efter.

Vi hämtades på den minimala flygplatsen (som inte är mer än ett skjul och ett skärmtak) och kördes äntligen till the Pod House. När vi körde genom Savusavu blev vi ganska snabbt varse att vi inte skulle kunna köpa ersättningskläder och prylar som vi hade i bagaget. Det är helt enkelt en liten, fattig stad och det finns inte saker att köpa. All dykutrustning och kameragrejs för UV-foto fanns i bagaget. Alla kläder. Hygienartiklar. Kameraladdare och mobilladdare.

Frukost inne i Savusavu. Konstaterade snabbt att allt var stängt (söndag) och tog en taxi tillbaks till the Pod House. Stranden. Promenad. Mys.

I stället för tre dygn, fick vi alltså ett dygn i vårt Pod House. Men vilket UNDERBART ställe att bo på!! Sprillans nybyggt (vi var de femte gästerna totalt), helt insynsfritt, uppdelat i två delar, egen pool, fantastisk utsikt. Vi gick nakna, badade och älskade det. Och var ledsna över att vår vistelse där bara blev en tredjedel av vad den skulle varit.

Måndag 13/8. Vaknade och blickade ut över havet från sängen. Soluppgång. Mys i vårt Pod House till eftermiddagen, då vi promenerade in till Savusavu. Taxi tillbaks. Över till Koro Sun Resort. Mysigt, men inte alls lika lyxigt boende där. Där skulle vi koncentrera oss på förbetalda aktiviteter och dykning. Nästa otursgrej, jag började känna mig lite förkyld.

Tisdag 14/8. Vaknade snorig. Lagom dags för det första dyket, hade jag problem att tryckutjämna, så jag fick hålla mig på lite grundare djup (och missade därmed det mesta på dyket – att sväva tio meter ovanför alla andra som undersöker revet förtar en del av upplevelsen, så att säga). Och jag frös i min lånade, alldeles för stora 3 mm-våtdräkt och saknade min egna, välpassande 5 mm-våtdräkt som fanns i bagaget. Sedan fick jag skippa nästa dyk, på grund av förkylningen.

Inga nyheter om bagaget – det var fortfarande kvar i London trodde man.

Det blev bara värre med förkylningen – från lite snuvig till migrän, hög feber och frossa hela natten.

Onsdag 15/8. Fortfarande feber och förkyld. Pepprade med diverse skumma droger. Ingen dykning, men vi tog en lugn utflykt till en by och till ett vattenfall – det var förbetalt och vi kände att vi trots allt behövde göra något. Bad i lagun på vägen hem och lunch på stranden med lokalbefolkningen, som satt och arbetade med palmblad. När vi kom tillbaks till Koro Sun tog vi en timmes par-massage (som innebär att man får massage samtidigt, på samma sätt, på bänkar bredvid varandra), som också var förbetald. Gudomligt skönt och välbehövligt!

Nyheter om bagaget – upphittat i London. Vi skulle förhoppningsvis få det på fredagen.

Torsdag 16/8. Jag kände mig bättre, men inte bra. Fortsatte att peppra med droger, för att kunna följa med på “top notch-dykningen” till Namena marina naturreservat. Såg knölval på den två timmar långa båtfärden dit – graciöst och overkligt. Gjorde ett av mina absolut bästa dyk, men tyvärr hade vi inga undervattenshus till våra kameror (de fanns i bagaget som vi då ännu inte hade fått). Undervattensbilderna är således inte mina, utan som jag fått av en av grabbarna, Joel Evans. På dyken var det mängder av fisk, mjuka koraller, hårda koraller. Hajar på över två meter. Vi såg delfiner på vägen hem. Vi satte stopp för tjuvfiske – ett äventyr i sig som bland annat resulterade i en blåfenad tonfisk på knappa metern och en gulfenad tonfisk på dryga metern.

Dansuppvisning på kvällen efter middagen. Jag började känna mig bättre, men det började bli dags för Hero att bli sjuk.Fredag 17/8. Hero vaknade med öm hals och begynnande feber. Jag vaknade med huvudvärk och noll aptit. Vi beslöt oss för att testa att dyka och se hur det kändes. Orolig i magen. Avslutade dyket tidigt eftersom jag frös och hade huvudvärk. Kom upp och hade värsta huvudvärken. Kräktes. Tillbaks till dykcentret. Magen gjorde total revolt, åt båda håll. 😛 Kände mig inte så tuff – matförgiftning. 😛 Avkolsyrad Cola och rostade mackor med marmelad till lunch, sängliggande resten av dagen. Hero var nu mycket sämre – snuvig, hög feber och frossa. Pillertrillande. Avkolsyrad Cola och rostade mackor med marmelad även till middag, som vi fick levererat till vår lilla bure/hydda/stuga.

Våra väskor skulle komma, men givetvis var det bara den ena väskan som hade nått hela vägen fram. Den andra visste man inte var den var.

Lördag 18/8. Tuff natt för Hero. Sjukdag för Hero och lugn dag för oss båda, eftersom Hero fortfarande hade feber. Vi kollade igenom DVD’n för Rescue Diver-kursen, men resten av dagen var Hero sängliggande.

Den andra väskan kom!

Söndag 19/8. Sjukdag för Hero och lugn dag för oss båda. Hero var sängliggande hela dagen – hade fortfarande feber, men började bli bättre.

Måndag 20/8. Hero kände sig bättre! Efter frukost bestämde vi oss för att testa hur det kändes att dyka. Äntligen hade vi alla våra grejer! Egen dykutrustning, våtdräkt som höll mig varm, kameragrejer! Fint dyk med närgångna batfish, haj och bebishaj. Lite Rescue Diver-övningar under ytintervallet. Nästa dyk med akvariefiskar & Nemo. Regn hela förmiddagen, men uppehåll på eftermiddagen. Hero spelade lite volleyboll (inte aktuellt för min del, pga tassen).

Tisdag 21/8. Hyfsat friska! En månad som gifta! Sol hela dagen! Två coola dyk! Banana-wrap och massage! Private candle light-dinner alldeles ensamma i lusthuset längst ute på piren! En delad flaska vin, tårta och sång av husbandet! En riktigt härlig dag!!

Onsdag 22/8. Huvudvärksdag. 😛 Men två coola dyk! En STOR (2,5 m) hammarhaj på 10 meters avstånd! White tip reef shark, sköldpadda, grottor, formationer. Poolhäng. In till Savusavu med lokalbussen för att hänga med våra dykarvänner.

Torsdag 23/8. Sista dykdagen. Rescue diver-övningar. Nakenchock – Joel firade sitt 100:ade dyk och näckade på 15 meters djup. En stor, magnifik sköldpadda seglade fram precis under mig, på en meters avstånd. Lokalbussen till Savusavu för att skriva Rescue diver-prov. Certifierade Rescue divers! Fick finaste gåvan och minnet från bröllopsresan av min man – en pärla från J Hunter Pearls, som tagits i Savusavu bay. Häng med dykarvänner.

Fredag 24/8. Sista dagen på Koro Sun. Breakfast in bed. Hejdå till våra nyvunna vänner. Strandhäng. Eftermiddagsflyget tillbaks till Nadi, checkade in på Ruffles Gateway. Såg film & käkade chips.

Lördag 25/8. Tidig morgon, 10,5 timmars flyg mot Hong Kong, men tack vare tidsskillnaden (-4 timmar från Fiji-tid) var vi framme sen eftermiddag. En liten tur på stan efter att vi hade lämnat av våra saker på hotellet.

Söndag 26/8. Hong Kong, Kowloon-sidan. Strosade. Shoppade. Hade värsta häftiga solnedgången.

Måndag 27/8. Hong Kong, på centrum-sidan. Utforskade vart en lååååååång rulltrappa/transportband tog vägen och det visade sig vara högt, högt upp på berget. Tog bussen ner till stan igen. Strosade. Shoppade. Pizza och drink med finfin utsikt.

Tisdag 28/8. Tidig morgon. Hemresa. Fick strula oss till att få lov att sitta bredvid varandra på den 12,5 timmar långa flygresan mot London… Inte försenade! Kom med flyget till Arlanda! Blev hämtade av Hero-föräldrarna som dessutom hade fixat fin frukost åt oss. Sova i egen säng.

Som ni förstår blev inte resan riktigt som vi hade tänkt oss. Två dygn försenade till resmålet, bagaget försvunnet i en vecka, fem sjukdagar. Det är 7 av 18 förstörda dagar (de övriga tre dagarna var ju resdagar – vi var borta i tre veckor totalt sett). Vardera två missade, förbetalda dyk, en annan aktivitet som vi heller inte kunde göra pga sjukdom (också förbetalt) och andra aktiviteter som vi hade tänkt/velat göra men tack och lov inte bokat. Det är extra tråkigt när det blir så när man har lagt ner så mycket engagemang och pengar. På sin bröllopsresa – en once in a lifetime-resa. Men de ljusa stunderna var ljusa och vi har haft det riktigt härligt på många sätt. Jag kan verkligen rekommendera att åka till “det riktiga Fiji”, Vanua Levu. Befolkningen är alldeles underbar. Det är fattigt, ja, men de är underbara. Jag kände mig aldrig otrygg, aldrig utstirrad, aldrig lurad. Varma, genuina, glada, vänliga människor! Och vilket landskap, fantastiskt! Och dykningen, i världsklass! En sak är åtminstone säker – vi kommer aldrig att glömma vår bröllopsresa!!