Böljan blå

Idag har vi varit ute på öppet vatten. Dykning! Uppe med tuppen idag igen för att hinna smörja in oss från topp till tå (vilket vi har gjort varje dag), äta frukost, packa och checka ut före klockan åtta, då vi skulle bli upphämtade av dykfirman. Sedan hämtade vi upp ett par andra (Jesper (owd-elev) och Robin, också från Sverige) och mötte ytterligare två äldre herrar (från Nederländerna) där vi blev släppta på stranden. Därefter hämtades vi upp av en liten motorbåt och blev körda ut till den större dykbåten.

Jonathan från Sydafrika var vår guide och vi gjorde två dyk med en timmes ytintervall. De två holländarna var helt gaaaalna och hade NOLL kontroll på sig själva. De var överallt i vattnet, sprattlade som nyfångad fisk, dunkade i koraller på botten ena sekunden och korkade okontrollerat upp till ytan nästa sekund. Dessutom körde de slut på sin luft direkt. Jonathan var INTE imponerad. När den ena av gubbarna hade slut på luft, hade Hero och jag inte ens använt en tredjedel.

I övrigt var det okej dyk, men inte mer än så. Ganska dålig sikt och inte jättemycket att titta på. Inte ens en muräna. Plus att jag tyckte att det var totalt onödigt av guiden att leda oss genom en stark ström där vi blev tvungna att paddla på ganska bra (vilket givetvis gjorde att luften tog slut ännu snabbare för de andra). Det andra dyket upptäckte jag två sköldpaddor som vi sedan simmade med ett tag, en stor och en lite mindre, vilket var dagens höjdpunkt.

Efter alla dyk får jag sedan några år tillbaka tyvärr väldigt ont i bihålorna. Det sitter i ett bra tag och förtar verkligen känslan av att dykning är det bästa som finns. Men som tur är går det över till slut (peppar-peppar). Jag känner dock fortfarande av det, flera timmar efter dyken.

Vi var tillbaka på hotellet strax före två och fick sedan skjuts till vårt nya hotell, Centara Koh Chang Tropicana. Där blev vi uppgraderade till ett premium-rum i egen bungalow och vi bor väldigt fint på enligt utsago 65 kvm (fast det kan inte stämma enligt svenskt sätt att räkna på – vår lägenhet i Årsta på 57 kvm var absolut större – kanske räknar de även med uteområdena). Stor innedusch med plats för två, utedusch, utebadkar, veranda och en egen liten altan mot trädgårdssidan och den lilla konstgjorda bäcken. Den här resorten ligger nere vid stranden till skillnad från den förra, Ramayana. Den låg uppe vid vägen och man fick åka flak (anordnat av resorten) för att komma ner till stranden. Här är väldigt, väldigt fint och det var absolut värt pengarna att uppgradera.

Vi tog en tur längs stranden och träffade på våra fotograf-vänner med sällskap. Sedan låg vi i eftermiddagssolen ett bra tag.

Vi har efter mycket beslutsångest bestämt oss för att stanna här resan ut. Vi har haft funderingar på att ta oss till västkusten för bättre dykning, men en sådan resa blir både omständig och dyr, så vi beslöt oss till slut för att stanna kvar och chilla. Det blir bra det också. Vi bor jättefint här och har kostat på oss det. Det får man göra ibland.

Vi “stängde” stranden tills solen hade gått ner.

En skön dusch, sedan gick vi till restaurangen. Ikväll var det fisk- och skaldjursbuffé som vi slog till på. Fantastiskt fint. Vi lyssnade på två duktiga trubadurer som bland annat gick runt bland borden och sjöng “privata” önskesånger. De sjöng vår bröllopssång jättefint (Fields of Gold i Eva Cassidys tolkning) och tårarna rann längs mina kinder. Som avslutning blev det en häftig eldshow. En bra dag och kväll.