Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

V38+4 och ensiffrigt

Ojojoj, nu är vi nere på ensiffrigt – 9 dagar till beräknad födelse! Jag kan knappt fatta det och känner mig faktiskt lite stressad. Dels vill jag hinna bli frisk (natten till idag har varit helt förjävlig), dels vill jag hinna klart alla jobbgrejer jag fortfarande har hängande över mig. Samtidigt så vill jag ju såklart slippa gå över tiden och bli igångsatt, även om jag är ganska inställd på att så blir fallet. Phew – aldrig att man är nöjd.

Förlossningsväskan är nästan färdigpackad. Men jag känner mig inte mentalt redo. Alls. Frågan är om jag kommer att bli det över huvud taget. Troligtvis inte. Huwa!

Tänk att vi snart kommer att ha en liten Piggelin här. En Piggelin som håller oss vakna på nätterna och fullt sysselsatta på dagarna. Jag tänker faktiskt inte så mycket på hur det kommer att bli eller vara, för så funkar inte jag, men förutom att jag önskar att vi alla kommer helskinnade ur förlossningen, önskar jag bara att amningen ska funka. Det känns nämligen som att var och varannan mamma har jätteproblem med amningen och ger upp till slut. Mjölk som inte rinner till, eller som inte är tillräcklig. Tag som inte stämmer. Sår och problem in i det oändliga. Det låter jättejobbigt, är ångestfyllt för så många och det är lätt att tro att det inte över huvud taget kommer att gå. Men, men. Det blir som det blir och det är väl lika bra att ställa in sig på att det inte är en självklarhet trots att det är det mest naturliga i världen.

Din mail publiceras aldrig. Dessa fält måste fyllas i *

*

*

UA-33757185-1