Det där om min favoritfärg

Jag tror att många skulle svara rosa, om de skulle gissa min favoritfärg. Jag gillar förvisso rosa, för rosa är lite iögonfallande och punchigt sådär. Men rosa är inte min favoritfärg. Jag ägde i princip inget rosa innan jag flyttade till Stockholm i oktober 2005 och minns när jag köpte mina första rosa smådetaljer till min nya kontorsplats. Jag väljer dock numera ofta rosa av pin tji. Lite för att retas och visa de som tycker att rosa är “en töntig flickfärg” och som blir provocerade(?!!) av att vuxna, seriösa människor har/bär/använder det. Jag blir provocerad av att de blir provocerade. Av en färg. Rosa är i mångas ögon något man absoluuuut inte kan ha om man är det minsta seriös. Eller vuxen. Det kan man visst. Rosa är tufft.

Det är dessutom ett intressant experiment att se hur många och mer eller mindre starka reaktioner en färg kan väcka…?! Alltid finns det någon som kommenterar i negativa/nedvärderande/förlöjligande ordalag, aldrig att rosa går obemärkt förbi som tex lila skulle göra. Vad är det som är så speciellt med rosa?

I sällskapsspel väljer jag om möjligt grön markör/gubbe. Min favoritfärg är blå. Något så tråkigt som marinblå är den absoluta favoriten, men jag tycker om alla de blå nyanserna. Ibland/ofta går jag dock bananas på rosa bara på pin tji, som sagt. Som när jag valde inredningsdetaljer till min nya lägenhet när jag och Niclas hade separerat. Som idag, när jag fick välja färg på det nya gipset. Det är lite kul med skrikande rosa bland alla tillstrykta, gråa slipsnissar. Och det ÄR ju en fin färg!