Det har fallit snö över natten. Blöt, tung snö. Jag möts av fotspår och önskar så innerligt att de inte bara kom från en hund i kvarteret.
Idag skulle Xena ha fyllt åtta år. Hon borde ha fyllt åtta år. Jag borde ha tagit henne till dagis på morgonen och givit henne något extra gott till kvällen. Jag borde ha köpt en latexleksak och slagit in i ett paket som hon kunde riva upp med samma entusiasm som alltid.
Det är drygt två år sedan hon rycktes från mig och jag saknar henne så himla, himla mycket. Jag kommer aldrig att glömma henne, eller sluta sakna henne.
Spår i snön, påminner om spåren i mitt hjärta.