Felicitas - lyckans, skrattets & nöjenas gudinna
Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.
Jag har tyvärr inte så många bilder som jag kan lägga upp här på bloggen, men några!
Kanske ett par av världens finaste händer och fötter – pappas och Vargens (min systerson, han heter alltså inte det på riktigt).
Julgranen i Kyhl, som papsen och lillebror hade fixat.
Nyopererad Tessafis, med en jobbig krage.
Födelsedagsfirande – vi ser ungefär lika sneda ut! 🙂
Bakvänd eller ej, God Jul!!
Det blir så konstigt när man går ifrån traditionerna. Som jag nog har berättat tidigare år, har vi alltid firat jul med mammas sida av släkten den 23e (vilket i Skåne kallas för lille julafton), med pappas sida av släkten på julafton och med bara familjen på juldagen.
Höjdpunkten har alltid varit juldagen, med ro och mys. Bara vi själva. Mammas och pappas fulla uppmärksamhet. Mamma som inte riktigt kan lägga band på sig när det gäller nyfikenheten kring klapparna. Pappa som lyckas lura mamma varenda år. Allt gnabbande, som bara vi kan. Charmen i att få sitta i bara pyjamas eller myskläder. Det prestigelösa.
Även när vi har firat jul här i Stockholm så har avslutningen ändå varit med min familj, som det sista som händer på julen.
I år blev det ju lite bakvänt. Vi firade jul med min familj redan igår. Det som normalt brukar vara julens grande finale inledde i stället allting. Det gör att det känns som att julen är över innan den egentligen ens har börjat.
Nu är vi på väg hem och ikväll ska vi fira Heromorfarn. I morgon ska vi fira jul med Herofamiljen. Känns superskumt. Det blir dessutom första julen utan Heromamman. Tungt. Allt blir lite fel den här julen.
Idag har varit en bra dag. Julfirardag med närmaste familjen nere i Kyhl. Myspys. God mat. Fina klappar. Systersongos. Lite fotografering. Ticket to Ride (papsen satte stort banrekord OCH vann båda omgångarna). Tessabus. En bra dag, som sagt!
Det enda Tessa inte är riktigt nöjd med är dumstruten (hon har fått sporrarna bortopererade). 😉
Det har varit tågintensivt i helgen. Ticket to Ride är väldigt roligt! Fyra vinster och två andraplaceringar (där vinsten var snöpligt nära) har det blivit sedan vi köpte spelet. Jaja, jag vet att skryter lite, men det får jag ju göra eftersom det här är mitt alldeles egna lilla egoplace i cyberspace. 😉
Idag är det två veckor sedan jag halkade och slog svanskotan, som gjorde att jag sedan fick ryggskott som pricken över i. Ryggskottet är i princip helt borta. Svanskotan är mycket bättre, men inte helt bra.
I övrigt är jag så glad att jag har tagit upp bloggandet på riktigt igen. Jag har saknat det. Jag behöver det. Skrivandet hjälper mig på så många sätt.
Idag har jag på mig det fina halsbandet som jag hittade igår (djupt nere mellan kuddarna i soffan – Hero hade somnat med det när han skulle hjälpa mig att trassla ut det). Det som jag fick från mina föräldrar, som har varit borttappat i ett halvår. ♥ Jag längtar efter att åka till Skåne och träffa min familj. Jag saknar dem. Det enda jag fasar för är att skånevintern ska sätta stopp för oss.
Hmmm. Ja alltså, den var ju god, till och med väldigt god, men jag förstår ändå inte riktigt hajpen. Jag hade kanske för höga förväntningar och hade nog föreställt mig crunch eller cookiedough eller nåt i smeten, men den smakade mest som vilken mjuk pepparkaka som helst (missförstå mig inte, jag älskar mjuk pepparkaka!). De kunde dock skippat de äckliga cocktailbären på toppen (som jag pillade bort efter att ha smakat och konstaterat vad det var).
Må hända en tjuvstart. Jag är en såndär som inte tjuvstartar med julen i normala fall. Första advent and so on. Tycker att det är förskräckligt att NK:s julskyltning kom upp redan för två veckor sedan (men jag har vägrat att titta på den).
Men. Förra året fick jag inte tag i någon alls (alltid slut när jag hade chansen), men hörde så mycket gott om dem. Så nu när vi fick ett par minuter över i väntan på bussen och jag av en händelse kikade på Espresso House:s utbud, kunde jag inte inte köpa med en hem när jag såg att de hade börjat med dem. Bara för att smaka. Vi pratar alltså om pepparkaksmuffins.
Ibland måste man ta chansen när man får den. Även om det handlar om en tjuvstart.