Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Svosch

Svosch, så går tiden. Söndagskvällen var härlig på alla sätt när jag väl hade kommit ner till Malmö och Annika med familj. Vi tog en skön kvällspromenad med lillan och pratade om allt sånt där man pratar om med sin bästa vän. Det var längesedan sist. Alltför längesedan! Mumsiga tacos på det. Fast sedan var jag tråkigt sällskap och satt med jobbdatorn i knäet framför TVn.

Måndag morgon och mot Ullared, på jobb. Ruggigt tidig morgon, men det gick iaf bra. Vidare till Göteborg mot kvällen och sov hos en fotografkompis, Jenny, och hennes sambo. Även det en mycket trevlig kväll, med en välförtjänt öl och god mat.

Jobb i Partille igår och sedan tåget hem. Hemma vid 19.30 hos en make som hade fruabstinens efter två ensamma dygn. Det är nog det bästa med att åka bort – dvs att komma hem och känna sig riktigt efterlängtad och saknad. För vi hör liksom ihop. ❤

Idag har det gått i ett på jobbet. Jag har ungefär hur mycket att göra som helst. Och sedan privatprivata grejer att göra och fotojobb utöver det. Snart måste jag dra i nödbromsen, för det här börjar gå utför…

  • Anki - 28 augusti, 2013 - 20:50

    Se till att dra i den i tid bara!ReplyCancel

  • AC - 29 augusti, 2013 - 13:21

    Hua. Fortochhelatidenochstressoch… Inte roligt. Inte nyttigt. Det är nog lika bra att du drar i bromsen omgående; det är lång stoppsträcka när farten är hög. Om man inte kör in i väggen, förstås, men det brukar vara smärtsamt…

    Fantastiskt iaf att vara så efterlängtad av den man lever med! Det är stort.

    KRAM!ReplyCancel

Din mail publiceras aldrig. Dessa fält måste fyllas i *

*

*

UA-33757185-1