Hejdå bloggen. Jag vet inte om vi ses igen, jag har tappat suget. 

Jag fortsatte tårteriet igår. Bestämde oss för att ge bort halva tårtan, så jag gjorde glaceringen efter delningen för att det skulle bli snyggast.

En halva med chokladglace.

En jäkla massa glaze över (och så måste det bli om man vill vara säker på att kunna täcka hela tårtskrället). Vad gör man bäst av den?

Jag skippade att lägga tid på dekoreringen eftersom vi bara skulle mumsa själva, men jag tycker att den är ganska vacker såhär också!

Mandel- och chokladdaquoise i botten (daqoise är en slags maräng), hallonpannacotta, ljus chokladbavaroise (bavaroise är ett mellanting mellan mousse och pannacotta) och sedan mörk chokladglace överst. Alla mjölkprodukter är ersatta med havreprodukter och chokladen är lite specialare. Sett till de förutsättningarna är jag väldigt nöjd och tårtan blev god!

Här har vi ett syskonpar som än så länge diggar varandra. Piggelin diggar dock inte när Pigall får tag i hennes hår.

I övrigt fortsatte Hero på kontoret och jag hängde med barnen. Det där med att spika lister har varit lite frustrerande för Hero, för alltid är det något barn som sover eller behöver sova. Och att spika lister är inte kompatibelt med sovande barn, har det visat sig.

Busloppan i morse.

Tittut!

Piggelin gillar när vi leker med Snapchat tillsammans.

Pigallen är väldigt oförtjust i att ligga ner nuförtiden och blir snabbt frustrerad både på mage och på rygg. Om han själv får välja så vill han mest bara stå, men det får han inte. Vi tragglar på.

Det är inte många sekunder Pigallen accepterar att sitta heller. Stå, stå, stå är hans gebit. Så det blir mycket bärande (vi vill inte låta honom stå för mycket).

Tårtfika i eftermiddags innan Piggelin hade vaknat.

Busloppan, precis innan jag väckte henne. Sedan tog vi ett bad. Piggelin ville först inte bada, men när jag väl satt i badkaret och lekte med hennes leksaker så blev det lite lockande ändå och slutligen badade vi i över en timme. Mys!

Nu är kontoret färdigt för inflyttning, sånär som på ett uteluftsdon som ska bytas mot ett nytt och fräscht. Lovely!

Hero och Pigallen bakade bröd medan jag och Piggelin badade.

Innan läggdags blev det bad även för Pigall och det tyckte han var jättekul. Piggelin tyckte också att det var kul och ville gärna klappa på honom.

Jag somnade med Piggelin under nattningen och blev väckt tre timmar senare. Det där behövde jag, för sömnen inatt har varit obefintlig (tänder? förkylningsomgång två även för Pigall?).

Raggisar till barnen från mamma.

En glad gofis.

Idag har jag varit hos frissan. Såhär snygg var jag när jag åkte därifrån.

Efter att barnen hade somnat påbörjade jag en modifierad, mjölkfri tårta. Blir spännande att se resultatet.

Piggelin blev allt risigare mot kvällen igår, sov som en kratta natten till idag och hade ont i örat när hon vaknade. Hemma från förskolan med andra ord. Vi som precis har ställt undan nässprayen i badrumsskåpet. Å andra sidan visste jag ju var den var. 😉

Stackars liten, ordentligt förkyld igen.

Pigallen har dock klarat sig än så länge.

Febern smög sig på mer och mer. När jag hade nattat Pigallen i sin sele, ville Piggelin att jag skulle hämta hennes också. Hon somnade innan jag hade hunnit steka klart hennes plättar och hon ville inte ha. Hon har haft väldigt dålig aptit idag.

Jag lyckades lägga över Piggelin i sängen utan att hon vaknade. Phew.

Pigallen vaknade preciiiiiiiiiis efter att jag hade fått över Piggelin i sängen. Tacksamt.

Båda skuttisarna vakna. Det blev dock till slut ohållbart, så jag klädde på oss och kom ut med vagnen.

Bellan var nöjd!

Pigallen var redo för nästa vilotåg när vi gick ut, så han somnade hyfsat snabbt.

En trött Piggelin som somnade först efter en timmes promenad.

Kämpa emot att somna.

En ljuv syn i det ljuvliga vädret.

Tidig kväll med båda barnen. Jag somnade med Piggelin igen.

Idag följde jag och Pigallen med Piggelin in och satt på golvet på förskolan. Piggelin lämnade min famn och var mjukare i kläderna. Efter en stund gick hon och kastade boll. När det var dags för samling och frukt vid nio kände jag att det var läge att säga hejdå. Vi hade innan pratat om att vi skulle kramas i hallen, vilket jag givetvis tänkte stå för. Piggelin blev ledsen och ville inte att jag skulle gå, men jag lämnade över henne till den vikarierande tjejen som även har varit där tidigare i veckan. Det är den här situationen som känns så himla svår. Jag vill vara lyhörd på hennes känslor, men samtidigt inte göra henne förvirrad och osäker på vad som gäller genom att stanna kvar när jag har sagt att jag ska gå. Och det är för mig en stor skillnad på att bli lite ledsen vid hejdå, eller att det lyser panik i hennes ögon. Lämningen blev inte lika katastrofdålig som i torsdags, men den blev inte bra heller. Det var alltså tårar och ett brustet mammahjärta, men inte samma panik som i torsdags. Inget vinka hejdå och därmed tunga steg mot bilen.

Vid lunch skickade jag ett sms på förskoletelefonen och frågade när det passade bra att ringa och prata. Jag pratade med Kim och berättade läget. Att Piggelin hade varit panikledsen när jag lämnade över henne till Helena i torsdags och att det känns helt uteslutet för mig att göra så fler gånger. Jag berättade att Piggelin flera gånger under helgen sagt ”inte passa Helena” (inget ont mot Helena, men barn är ju många gånger ganska tydliga i sin otydlighet) och att det känns som att det är något som har blivit tokigt i inskolningen. Vi har gått för fort fram, pressat henne för hårt och vi måste backa bandet. För oss är det superviktigt att förskolan känns som något kul att gå till för henne, annars har hon det bättre hemma. Kim lyssnade och hade full förståelse. Jag ”har ju inget bättre för mig”, så för min del kan vi backa bandet hur långt som helst, bara det blir bra för Piggelin. Kim föreslog att vi dels testar att jag följer med in och ser till så att hon kommer in i leken ordentligt, dels kan vi testa kortare dagar. Det känns bra att ha ventilerat och pratat.

Piggelin vid frukost. Arga leken. Älskade skutt.

Hemma igen väntade installatören av luftvärmepumpen som vi köpt. Han var här fram till lunch och nu är den up ’n running.

Pigallen var inte så nöjd med läget, men tyckte att det var okej att sitta i selen och somnade till slut.

Jag lyckades lägga över honom i sängen – yay.

Ugnspannkaka till middag.

Bus med Piggelin tills det var dags för mat.

Idag när jag lämnade Piggelin satt jag med en stund i soffan, men hon var nyfiken på vad de andra gjorde och var inte lika klamrande på mig som igår. Efter en stund gick hon och tog en leksak och kom tillbaka med den till rummet där jag satt i soffan. Hon började leka där på golvet, så jag förklarade att jag skulle gå och att Hero skulle komma sen. Hon blev inte panikledsen, men fick tårar i ögonen och blev ledsen-arg snarare än ledsen-ledsen. Hon ville inte hålla Kim i handen när han föreslog att de skulle hämta frukt, men följde med honom iväg. Ingen hejdåvink i fönstret, ingen slängkyss eller något alls. Mest bara ont i magen för mamman.

Uppladdningen inför babysimmet blev åtminstone bättre för Pigall än vad de har varit de andra gångerna. Nu hade vi badkläderna med i bilen och han somnade på vägen, så han fick sova klart sin halvtimmeslur innan vi gick in. Sedan tog vi lite mellis i caféet innan badet.

Det var mycket bättre att bada med en liten powernap och fika i bagaget. Idag testade vi att göra ett litet dyk, vilket i princip bara innebar att doppa ansiktet. Men det gick bra. Skönt!

Väl hemma hade trädfällarna kommit. Fyra större träd till som fick ge plats åt de mindre som kommer upp. Pigall tog igen sig under tiden.

När Hero och Piggelin kom hem (hämtningen hade gått bra och det var inga konstigheter) gjorde vi en avgjutning av Pigalls hand och fot, precis som vi gjorde med Piggelin vid samma ålder. Jag hoppas att det blir bra!

För Piggelins del blev det provning av UV-dräkter inför semestern. Hon gillade ”glasströjan” och fick ha den resten av kvällen.

På morgonen innan lämning blev det väldigt tyst i köket när jag försvann in på toa med Pigall för att låta honom gå på pottan. Men hellre att sanera smör från bord och barn, än att sanera bajs (dvs Pigall behövde göra tvåan), så jag får väl ändå känna mig ganska nöjd.

Piggelin ”kunde själv”.

”Ojdå mamma. Torka, torka, torka.” Älskade skutt.

Pigall var nöjd med dagens frukost, med smak av mango.

Skoj med mat!

Piggelin klädde sig för förskolan.

Piggelin har spontant, dvs utan att vi har frågat om förskolan, flera gånger under helgen sagt att hon ”inte vill passa Helena”. Dvs att hon inte vill vara med Helena, som är en av de ordinarie i personalen (de andra ordinarie var sjuka hela förra veckan). Det känns verkligen inte bra och det har bara gjort mig säkrare på att följa mitt hjärta i den här inskolningsfrågan. Aldrig att jag lämnar henne igen med den panik hon hade i ögonen som i torsdags. Aldrig aldrig aldrig. Idag stannade jag och Pigall kvar på förskolan i en hel timme. Hon lämnade inte mitt knä en enda gång under tiden och det kändes som att vi hade tagit flera kliv bakåt sedan när vi startade. Det var när vi klädde på oss för att gå ut på gården och leka i snön som jag lämnade henne och det var utan tårar, även om hon var reserverad. Så himla svårt det här.

Dags att gå ut på gården.

Pigall och jag var hemma igen vid tio-tiden.

De här mjuka klossarna som Pigall fick i julklapp har hittills varit väldigt uppskattade.

Promenad med Bellan och Pigall. Jag kunde inte släppa tankarna på Piggelin på hela tiden. Pigall hade svårt att somna trots att han var trött, men han protesterade åtminstone inte alltför mycket över att behöva ligga i vagnen.

Tröttfis.

Eftermiddagslur.

Hämtningen på förskolan gick bra och Piggelin kom glatt springande mot mig, utan att för den sakens skull verka vilja fly från förskolan i panik. Skönt.

Nätterna är som sagt lite stökiga, så jag har somnat med Piggelin några kvällar i rad nu. Så även idag.

Tredje försöket gillt till att bjuda in till kalas för att Hero fyllt år. Äntligen känner vi oss alla tillräckligt fräscha! 

Efter frukost satte jag igång med ett bullbak på ett recept som jag länge velat testa. Och det blev grymt gott om jag får säga det själv. Tänk då när det går att ha riktigt smör i fyllningen, i stället för mjölkfritt margarin. Det ser jag fram emot! 

Vid 14 kom gästerna och det blev fika och tårta. Vi bjöd på tårtan som jag gjorde igår, närmare bestämt, och den fick väl godkänt. Kul! 

Sedan hade vi mys resten av kvällen. 

Den här dagen hade jag sett fram emot länge. Tårtkurs med Tea! Jag har dock varit lite orolig för hur vi skulle lösa det rent praktiskt med barnen, men det löste sig självt när Pigall började vägra amma dagtid och därmed kunde bli omhändertagen fullt ut av Hero under tiden.

Dagen startade med bästa tänkbara förutsättningar. Pigallen ammade strax före midnatt, sedan fick jag sova sammanhängande hela långa natten fram till halv sex-rycket (då det visst var dags att kliva upp och gå på toa)!! Heeeeeelt magiskt! Det har hänt någon gång tidigare att jag har fått några fler sammanhängande timmars sömn, men vanligtvis ammar han varannan till var tredje timme under natten (precis som Piggelin gjorde).

Perspektiven på vad som är mycket/lite respektive bra/dålig sömn har verkligen ändrats sedan vi fick barn. Numera är det rena himmelriket att få sova oavbrutet i fyra timmar. Det var inte riktigt vad jag tyckte var himmelriket tidigare. 😉

Hur som helst. Jag kände mig riktigt ruskigt pigg, fräsch och upprymd när det var dags för kurs! Första dagen helt utan barn på över ett halvår. Jag älskarälskarälskar våra barn, men det går inte att sticka under stol med att det är ganska skönt med lite vila från mammarollen några timmar. Att liksom bara ha sig själv att sköta och inte behöva tänka på vad det är som gör att den lille, som själv inte kan berätta, inte är helt nöjd med tillvaron.

Tårtkursen startade kl 9:30 och vi var ett härligt gäng på 16 personer. Vi delades in om fyra och fick tre olika sorters tårta att baka per grupp, två stycken av varje sort. Alla grupper hade olika tårtor, så det skulle alltså bli 12 olika sorters tårtor, men 24 tårtor totalt. Jag gjorde en choklad- och passionsfruktstårta. Vid dagens slut var det fika och vi fick ta med varsin tårta hem. Av de tårtor som blivit kvar blev det kalas. Jag har dock inte kunnat smaka på något alls under hela dagen, vilket känns som något av ett helgerån, för det har antingen varit mjölkprodukter eller ägg i (nu tror/hoppas vi förvisso att Pigall klarar ägg, men vi provocerar direkt på honom i stället för på mig eftersom det är så himla mycket tydligare och snabbare).

Jag har haft jätteroligt och det var väldigt lärorikt och inspirerande. Jag har en nyvunnen respekt för tårtbagare – vilken jäkla tid det tar! Jag hade dock önskat lite mer teoretisk genomgång av respektive moment, hur en ska tänka, vad det finns för bra tips osv. Nu följde man mer eller mindre bara sitt recept och fick fråga längs med vägen om man undrade något. Vad de andra gjorde för tårtor hade jag noll koll på, för det var ett intensivt arbete med den egna tårtan och många moment att hinna med. Om ambitionen hade sänkts något gällande antalet tårtor som skulle göras och tempot hade varit något lugnare, så att alla hade kunnat stannats upp så att Tea hade förevisat nyckelmomenten, tipsen, fallgroparna osv på de olika slags tårtorna, hade dagen blivit ännu mer givande.

Väldigt upprymd inför tårtbakningskursen! Förhållandevis utvilad! Pigg! Glad!

Taket i Restaurangakademinens lokaler var spännande.

Här bakas det för fullt.

Gjutna tårtor lossas.

Blåbärskompott på cheesecaketårta.

Här gör jag en passion-/mangocurd för första gången.

Idolbild med Tea. 😉

Tårtfie. Mina två tårtor, med choklad och passionsfrukt, närmast i bild.

Hela tårtgänget med alla vackra skapelser.

Det var en helt fantastisk dag och jag har som sagt haft jättekul, men det kändes om möjligt ännu mer fantastiskt att komma hem till min älskade familj. Det kändes som att jag hade varit borta i en hel evighet!