Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Idag när jag lämnade Piggelin satt jag med en stund i soffan, men hon var nyfiken på vad de andra gjorde och var inte lika klamrande på mig som igår. Efter en stund gick hon och tog en leksak och kom tillbaka med den till rummet där jag satt i soffan. Hon började leka där på golvet, så jag förklarade att jag skulle gå och att Hero skulle komma sen. Hon blev inte panikledsen, men fick tårar i ögonen och blev ledsen-arg snarare än ledsen-ledsen. Hon ville inte hålla Kim i handen när han föreslog att de skulle hämta frukt, men följde med honom iväg. Ingen hejdåvink i fönstret, ingen slängkyss eller något alls. Mest bara ont i magen för mamman.

Uppladdningen inför babysimmet blev åtminstone bättre för Pigall än vad de har varit de andra gångerna. Nu hade vi badkläderna med i bilen och han somnade på vägen, så han fick sova klart sin halvtimmeslur innan vi gick in. Sedan tog vi lite mellis i caféet innan badet.

Det var mycket bättre att bada med en liten powernap och fika i bagaget. Idag testade vi att göra ett litet dyk, vilket i princip bara innebar att doppa ansiktet. Men det gick bra. Skönt!

Väl hemma hade trädfällarna kommit. Fyra större träd till som fick ge plats åt de mindre som kommer upp. Pigall tog igen sig under tiden.

När Hero och Piggelin kom hem (hämtningen hade gått bra och det var inga konstigheter) gjorde vi en avgjutning av Pigalls hand och fot, precis som vi gjorde med Piggelin vid samma ålder. Jag hoppas att det blir bra!

För Piggelins del blev det provning av UV-dräkter inför semestern. Hon gillade “glasströjan” och fick ha den resten av kvällen.

På morgonen innan lämning blev det väldigt tyst i köket när jag försvann in på toa med Pigall för att låta honom gå på pottan. Men hellre att sanera smör från bord och barn, än att sanera bajs (dvs Pigall behövde göra tvåan), så jag får väl ändå känna mig ganska nöjd.

Piggelin “kunde själv”.

“Ojdå mamma. Torka, torka, torka.” Älskade skutt.

Pigall var nöjd med dagens frukost, med smak av mango.

Skoj med mat!

Piggelin klädde sig för förskolan.

Piggelin har spontant, dvs utan att vi har frågat om förskolan, flera gånger under helgen sagt att hon “inte vill passa Helena”. Dvs att hon inte vill vara med Helena, som är en av de ordinarie i personalen (de andra ordinarie var sjuka hela förra veckan). Det känns verkligen inte bra och det har bara gjort mig säkrare på att följa mitt hjärta i den här inskolningsfrågan. Aldrig att jag lämnar henne igen med den panik hon hade i ögonen som i torsdags. Aldrig aldrig aldrig. Idag stannade jag och Pigall kvar på förskolan i en hel timme. Hon lämnade inte mitt knä en enda gång under tiden och det kändes som att vi hade tagit flera kliv bakåt sedan när vi startade. Det var när vi klädde på oss för att gå ut på gården och leka i snön som jag lämnade henne och det var utan tårar, även om hon var reserverad. Så himla svårt det här.

Dags att gå ut på gården.

Pigall och jag var hemma igen vid tio-tiden.

De här mjuka klossarna som Pigall fick i julklapp har hittills varit väldigt uppskattade.

Promenad med Bellan och Pigall. Jag kunde inte släppa tankarna på Piggelin på hela tiden. Pigall hade svårt att somna trots att han var trött, men han protesterade åtminstone inte alltför mycket över att behöva ligga i vagnen.

Tröttfis.

Eftermiddagslur.

Hämtningen på förskolan gick bra och Piggelin kom glatt springande mot mig, utan att för den sakens skull verka vilja fly från förskolan i panik. Skönt.

Nätterna är som sagt lite stökiga, så jag har somnat med Piggelin några kvällar i rad nu. Så även idag.

Tredje försöket gillt till att bjuda in till kalas för att Hero fyllt år. Äntligen känner vi oss alla tillräckligt fräscha! 

Efter frukost satte jag igång med ett bullbak på ett recept som jag länge velat testa. Och det blev grymt gott om jag får säga det själv. Tänk då när det går att ha riktigt smör i fyllningen, i stället för mjölkfritt margarin. Det ser jag fram emot! 

Vid 14 kom gästerna och det blev fika och tårta. Vi bjöd på tårtan som jag gjorde igår, närmare bestämt, och den fick väl godkänt. Kul! 

Sedan hade vi mys resten av kvällen. 

Den här dagen hade jag sett fram emot länge. Tårtkurs med Tea! Jag har dock varit lite orolig för hur vi skulle lösa det rent praktiskt med barnen, men det löste sig självt när Pigall började vägra amma dagtid och därmed kunde bli omhändertagen fullt ut av Hero under tiden.

Dagen startade med bästa tänkbara förutsättningar. Pigallen ammade strax före midnatt, sedan fick jag sova sammanhängande hela långa natten fram till halv sex-rycket (då det visst var dags att kliva upp och gå på toa)!! Heeeeeelt magiskt! Det har hänt någon gång tidigare att jag har fått några fler sammanhängande timmars sömn, men vanligtvis ammar han varannan till var tredje timme under natten (precis som Piggelin gjorde).

Perspektiven på vad som är mycket/lite respektive bra/dålig sömn har verkligen ändrats sedan vi fick barn. Numera är det rena himmelriket att få sova oavbrutet i fyra timmar. Det var inte riktigt vad jag tyckte var himmelriket tidigare. 😉

Hur som helst. Jag kände mig riktigt ruskigt pigg, fräsch och upprymd när det var dags för kurs! Första dagen helt utan barn på över ett halvår. Jag älskarälskarälskar våra barn, men det går inte att sticka under stol med att det är ganska skönt med lite vila från mammarollen några timmar. Att liksom bara ha sig själv att sköta och inte behöva tänka på vad det är som gör att den lille, som själv inte kan berätta, inte är helt nöjd med tillvaron.

Tårtkursen startade kl 9:30 och vi var ett härligt gäng på 16 personer. Vi delades in om fyra och fick tre olika sorters tårta att baka per grupp, två stycken av varje sort. Alla grupper hade olika tårtor, så det skulle alltså bli 12 olika sorters tårtor, men 24 tårtor totalt. Jag gjorde en choklad- och passionsfruktstårta. Vid dagens slut var det fika och vi fick ta med varsin tårta hem. Av de tårtor som blivit kvar blev det kalas. Jag har dock inte kunnat smaka på något alls under hela dagen, vilket känns som något av ett helgerån, för det har antingen varit mjölkprodukter eller ägg i (nu tror/hoppas vi förvisso att Pigall klarar ägg, men vi provocerar direkt på honom i stället för på mig eftersom det är så himla mycket tydligare och snabbare).

Jag har haft jätteroligt och det var väldigt lärorikt och inspirerande. Jag har en nyvunnen respekt för tårtbagare – vilken jäkla tid det tar! Jag hade dock önskat lite mer teoretisk genomgång av respektive moment, hur en ska tänka, vad det finns för bra tips osv. Nu följde man mer eller mindre bara sitt recept och fick fråga längs med vägen om man undrade något. Vad de andra gjorde för tårtor hade jag noll koll på, för det var ett intensivt arbete med den egna tårtan och många moment att hinna med. Om ambitionen hade sänkts något gällande antalet tårtor som skulle göras och tempot hade varit något lugnare, så att alla hade kunnat stannats upp så att Tea hade förevisat nyckelmomenten, tipsen, fallgroparna osv på de olika slags tårtorna, hade dagen blivit ännu mer givande.

Väldigt upprymd inför tårtbakningskursen! Förhållandevis utvilad! Pigg! Glad!

Taket i Restaurangakademinens lokaler var spännande.

Här bakas det för fullt.

Gjutna tårtor lossas.

Blåbärskompott på cheesecaketårta.

Här gör jag en passion-/mangocurd för första gången.

Idolbild med Tea. 😉

Tårtfie. Mina två tårtor, med choklad och passionsfrukt, närmast i bild.

Hela tårtgänget med alla vackra skapelser.

Det var en helt fantastisk dag och jag har som sagt haft jättekul, men det kändes om möjligt ännu mer fantastiskt att komma hem till min älskade familj. Det kändes som att jag hade varit borta i en hel evighet!

Ett halvår gammal. Pigallen. Älskade Pigallen. Tänk, vilka barn vi har. Jag vet inte hur ofta vi säger det till varandra, jag och Hero. Flera gånger varje dag. Älskade, älskade barn.

Piggelin och Hero var och badade på förmiddagen. Pigall, Bellan och jag har hållit ställningarna här hemma. På eftermiddagen blev det månadsfoto för Pigall. Piggelin fick mutas med att titta på Daniel Tiger på plattan för att inte vara i vägen. 😉 Adde kom förbi lagom till middag.

Medan barnen sover eller inte är med av andra anledningar passar jag på att klippa klorna på Bellan. Jag vill inte att de ska “inspireras” och råka vilja “hjälpa till” i ett obevakat ögonblick. Bellan är inte superförtjust i kloklippning, men hon är fantastiskt duktig.

En nyvaken Pigall.

Vi tror att Pigall reagerar på något mer än mjölkprotein, men vet inte exakt vad än. Ägg har funnits med bland potentiella bovar och nu testar vi därför det med plättar (som är väldigt uppskattade). Vi tror och hoppas att det funkar med ägg!

Gofis nummer två.

Gofis nummer ett hemma från badhuset och med nystekta plättar i magen – som bäddat för en skön vilostund.

På väg att väcka henne.

Pigalls fotografering fick rivas av i all hast medan det fortfarande var tillräckligt ljust.

Här har Piggelin packat ner alla babblarna i sin lilla väska. De ligger där och sover, så vi måste vara tysta.

Lister och socklar sätts på kontoret. Hur de har tänkt när de dragit elen i vårt hus kan man fundera länge på.

Ytterligare en stöknatt. Trött. Tidig morgon, men det innebär å andra sidan att det blir gott om tid för morgonbestyren. 😉

Lämningen med Piggelin gick inte så bra idag, trots att hon tidigare hade pratat om att åka till förskolan. När vi väl var där ville hon “passa mamma” och det blev hysteriska tårar och allt innan Helena tog henne. Förskolan vill ha en “clean cut” när vi lämnar, men det känns verkligen inte rätt för mig att lämna henne på det sättet även fast jag fick meddelande om att hon var glad igen en halvtimme senare. Jag har tänkt på det hela dagen och har haft en klump i magen. Förskolan ska ju vara något som är bra och positivt för oss alla, inte att hon lämnas bort för att det är för jobbigt här hemma. Nä, vi får testa andra vägar och hitta andra sätt.

Här är Piggelin igång och leker en halvtimme efter lämnning på förskolan.

Efter lämningen åkte jag och Pigall och handlade, innan det var dags för sexmånaderskontroll på BVC. Kontrollen gick för övrigt bra. Pigall följer i princip samma tillväxtkurvor som Piggelin och är alltså även han lång för sin ålder.

Hemma och fick i Pigall lunch, sedan var det dags att sova och jag passade på att försöka få till en promenad. Det gick fint! Pigall var lagom trött, mätt, hade varit på toa och lagom varm. Han somnade på fem minuter och liggande i vagnen, dvs jag behövde inte ta upp honom i famnen. Grymt.

Solen tittade fram under promenaden. Helt ljuvligt.

Bellan njöt också.

Hemma igen och jag förutsatte att Pigall skulle vakna så fort vagnen stannade. Det gjorde han dock inte. Jag tog en tur till garaget och Bellan, som tidigare skuttat runt på tomten, satte sig självmant på vakt vid vagnen när jag försvann.

Bästaste Bellan.

Tänk när vi har en färdig pool med omgivande altan här…

Det är en lång väg dit, men det kommer att bli grymt.

Pigall rekordsov i 2:40. Han hade förvisso en hel del sömn att ta igen från natten, men ändå.

Tvätthögen är borta.

Piggelin var glad när Hero hämtade, men väldigt kramig när hon kom hem. Älskade skuttis.

Inatt hade jag och Pigallen en fåtöljnatt från två till sex. Ganska stökigt alltså och jag har varit trött idag.

Lämningen på förskolan gick bättre idag. Hon ville förvisso “passa mamma” även idag, men Helena lockade med riset och då gick hon in självmant. Och gav dessutom Helena en spontan kram. Det kändes bra!

Pigallen och jag kom ut på promenad med Bellan. I övrigt har vi haft en bra dag. Pigallen börjar förstå det där med mat/sked nu och det går liiiiiite lättare att ge honom mat.

Hade en ambition om att vika tvätt med Pigallen. Det var inte hans ambition.

Efter att ha lämnat återvinningsmaterial körde vi till förskolan. Piggelin ville dock inte följa med hem.