Ett halvår gammal. Pigallen. Älskade Pigallen. Tänk, vilka barn vi har. Jag vet inte hur ofta vi säger det till varandra, jag och Hero. Flera gånger varje dag. Älskade, älskade barn.

Piggelin och Hero var och badade på förmiddagen. Pigall, Bellan och jag har hållit ställningarna här hemma. På eftermiddagen blev det månadsfoto för Pigall. Piggelin fick mutas med att titta på Daniel Tiger på plattan för att inte vara i vägen. 😉 Adde kom förbi lagom till middag.

Medan barnen sover eller inte är med av andra anledningar passar jag på att klippa klorna på Bellan. Jag vill inte att de ska ”inspireras” och råka vilja ”hjälpa till” i ett obevakat ögonblick. Bellan är inte superförtjust i kloklippning, men hon är fantastiskt duktig.

En nyvaken Pigall.

Vi tror att Pigall reagerar på något mer än mjölkprotein, men vet inte exakt vad än. Ägg har funnits med bland potentiella bovar och nu testar vi därför det med plättar (som är väldigt uppskattade). Vi tror och hoppas att det funkar med ägg!

Gofis nummer två.

Gofis nummer ett hemma från badhuset och med nystekta plättar i magen – som bäddat för en skön vilostund.

På väg att väcka henne.

Pigalls fotografering fick rivas av i all hast medan det fortfarande var tillräckligt ljust.

Här har Piggelin packat ner alla babblarna i sin lilla väska. De ligger där och sover, så vi måste vara tysta.

Lister och socklar sätts på kontoret. Hur de har tänkt när de dragit elen i vårt hus kan man fundera länge på.

Ytterligare en stöknatt. Trött. Tidig morgon, men det innebär å andra sidan att det blir gott om tid för morgonbestyren. 😉

Lämningen med Piggelin gick inte så bra idag, trots att hon tidigare hade pratat om att åka till förskolan. När vi väl var där ville hon ”passa mamma” och det blev hysteriska tårar och allt innan Helena tog henne. Förskolan vill ha en ”clean cut” när vi lämnar, men det känns verkligen inte rätt för mig att lämna henne på det sättet även fast jag fick meddelande om att hon var glad igen en halvtimme senare. Jag har tänkt på det hela dagen och har haft en klump i magen. Förskolan ska ju vara något som är bra och positivt för oss alla, inte att hon lämnas bort för att det är för jobbigt här hemma. Nä, vi får testa andra vägar och hitta andra sätt.

Här är Piggelin igång och leker en halvtimme efter lämnning på förskolan.

Efter lämningen åkte jag och Pigall och handlade, innan det var dags för sexmånaderskontroll på BVC. Kontrollen gick för övrigt bra. Pigall följer i princip samma tillväxtkurvor som Piggelin och är alltså även han lång för sin ålder.

Hemma och fick i Pigall lunch, sedan var det dags att sova och jag passade på att försöka få till en promenad. Det gick fint! Pigall var lagom trött, mätt, hade varit på toa och lagom varm. Han somnade på fem minuter och liggande i vagnen, dvs jag behövde inte ta upp honom i famnen. Grymt.

Solen tittade fram under promenaden. Helt ljuvligt.

Bellan njöt också.

Hemma igen och jag förutsatte att Pigall skulle vakna så fort vagnen stannade. Det gjorde han dock inte. Jag tog en tur till garaget och Bellan, som tidigare skuttat runt på tomten, satte sig självmant på vakt vid vagnen när jag försvann.

Bästaste Bellan.

Tänk när vi har en färdig pool med omgivande altan här…

Det är en lång väg dit, men det kommer att bli grymt.

Pigall rekordsov i 2:40. Han hade förvisso en hel del sömn att ta igen från natten, men ändå.

Tvätthögen är borta.

Piggelin var glad när Hero hämtade, men väldigt kramig när hon kom hem. Älskade skuttis.

Inatt hade jag och Pigallen en fåtöljnatt från två till sex. Ganska stökigt alltså och jag har varit trött idag.

Lämningen på förskolan gick bättre idag. Hon ville förvisso ”passa mamma” även idag, men Helena lockade med riset och då gick hon in självmant. Och gav dessutom Helena en spontan kram. Det kändes bra!

Pigallen och jag kom ut på promenad med Bellan. I övrigt har vi haft en bra dag. Pigallen börjar förstå det där med mat/sked nu och det går liiiiiite lättare att ge honom mat.

Hade en ambition om att vika tvätt med Pigallen. Det var inte hans ambition.

Efter att ha lämnat återvinningsmaterial körde vi till förskolan. Piggelin ville dock inte följa med hem.

Pigallen fortsätter att rata bröstet dagtid och så får det vara. Magen är väl dock inte riktigt redo för det här lappkastet, så våra nätter är minst sagt stökiga. Både igår och i förrgår gick jag och lade mig med Piggelin vid sju. Så väckte Hero mig när Pigall vaknade och ville ha käk.

Pigall och jag var på babysim idag. Herosystern och Elli var också med. Idag blev det jättedålig tajming sovmässigt, liksom första gången (och förra gången missade vi ju), men jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det. Piggelin har ju en fast tid då hon ska lämnas (8:45). Pigallen vaknade vid 05:30, sov 7:50-8:25 (han måste få en powernap innan vi lämnar Piggelin på föris när han klivit upp så tidigt) och sedan är nästa sovstund precis när babysimmet börjar. Resultatet blev hur som helst en väldigt ledsen bebis som inte tyckte att det var superkul i vattnet. I övrigt har vi haft en bra dag. Jag har lyckats med bedriften att namna strumpor med sånadäringa som ska strykas på. Annars går den mesta tiden åt till matning, nattning och pottning.

Busloppan hämtad från föris.

Fredag och bad för Hero och Piggelin. Lördag och fortsatt förkylningskurering. Söndag och ännu ett inställt kalas. Måndag och förskolan för Piggelin.

Det där med den jobbiga amningen kanske löser sig självt. Pigallen i princip vägrar bröstet dagtid numera, sedan han har börjat få mat. Det har bara eskalerat. Om han inte blir tvärarg direkt, så tar han möjligen en liten slurk bara. Dock ammar han hittills nattetid. Det var väl kanske inte så jag hade föreställt mig det. Dels hade jag som jag tidigare skrivit tänkt försöka ”ge” även Pigallen (del)amning lika länge som jag härdade ut med Piggelinaren, dels hade jag tänkt gå lite försiktigt fram med vanlig mat för att inte chocka magen. Men det verkar vara Pigallen som bestämmer i den här frågan. 😉

Idag var det lite trögare att lämna Piggelin på förskolan. Hon ville inte gå till Helena, utan ville ”passa mamma”. Det var förvisso inga tårar, men det kändes ändå jobbigt i hjärtat. När jag hämtade strax före tre var dock allt bra och hon ville stanna kvar och bygga med tågbanan. Skönt. Efter att vi hade lämnat Piggelin, åkte Pigall och jag och handlade.

Fredag.

Lördag.

Söndag.

Måndag.

Var tog dagen vägen? Den försvann fort i alla fall.

Natten till idag var bättre. Varken Piggelin eller Pigall vaknade lika mycket. Men det är ett dilemma hur vi ska göra för att maximera sömnen för alla. Det är klart mysigast att sova tillsammans. Det har jag saknat väldigt mycket. Men i stället för att väckas av en bebis som ammar och ibland stökar, blir det plötsligt två ”felkällor” till (Piggelin som vaknar och är ledsen, Hero som väcker mig pga snarkning).

Hero lämnade Piggelin på förskolan. Jag, Pigall och Bellan kom ut på promenad. Wehej! Pigall är inte superförtjust i vagnen, så det gäller att vara ganska vältajmad i mat/toa/sömn för att det ska funka. Han somnade slutligen i min famn så att jag kunde lägga ner honom igen och fortsätta rundan runt. Kanske blir det bättre när vi byter till sittdelen, så att han kommer upp och kan se bättre, men det återstår att se. 

Nöjd en kort stund i vagnen, men sedan var det inte kul längre.

Trött.

Längre sovstund inne i sängen.

Pigall fick smaka apelsin till mellis. Det var mycket uppskattat.

Hero hämtade Piggelin på förskolan och sedan handlade de innan de kom hem. Piggelin tycker än så länge att det är kul att gå i mataffären, så det är inga problem att ha med henne förutom att det såklart tar lite extra tid (det är till och med så att Hero tar med henne för att det är lite kul för henne). Efter middagen tog jag fram sax och kam och jämnade till håret i nacken på Piggelin. Det var inte utan dubbla känslor! Lilla skutten.

Hemligheten för att få henne att sitta still.

Och så resultatet.

Tacksamt med lockar, då behöver man inte vara så noga. 😉

Kvällskompott.

Det här kan inte vara annat än rätt, försöker jag intala mig själv. Piggelin behöver stimulans och hon behöver få leva ut all den energi hon har, hon behöver få vara barn och hon tycker att det är jättekul att leka med de andra barnen på förskolan. Pigall behöver sitt och slippa bli åsidosatt, han behöver mer än några minuter per dag med min fulla uppmärksamhet. Jag behöver den här avlastningen för att orka vara den mamma jag vill vara. Att Piggelin går på förskolan är win-win-win för oss alla.

Piggelin har varit på förskolan 9-15 och jag har känt mig 100 kilo lättare. Lämningen gick bra. Hon ville vara i min famn när vi kom in på förskolan, men gillade läget att gå till Kim när jag lämnade henne. Jag vinkade i fönstret och hon tittade upp och noterade att jag gick. Vinkade inte, men fortsatte göra det hon gjorde. Helena berättade när jag hämtade att det hade gått bra idag, men det märktes att hon hade varit borta lite länge. Hon har varit ganska mycket avvaktande och iakttagande. Men det är jag övertygad om att det lossnar, för så brukar hon vara i nya miljöer eller med nya människor och många misstolkar henne för att vara ett ovanligt lugnt barn (haha!). Det var bara vid dagvilan som hon hade blivit lite ledsen, fått sitta hos Helena en stund och sedan gått och lagt sig och somnat. När jag hämtade henne vid 15, kom hon glatt rusande mot mig, men inte i panik över att få åka hem utan bara i glädje över att se mig. I det närmaste perfekt, skulle jag säga.

Dagens höjdpunkt var i bilen på vägen hem från förskolan. Piggelin satt och pratade oavbrutet med Pigall och berättade saker för honom. Det är något som har kommit bara nu i dagarna. I stället för att prata om Pigall, så har hon börjat att prata till honom och berätta saker för honom. Det är SÅ himla härligt att lyssna på henne. Och att se Pigalls reaktion. Helt ovärderligt!

Natten har varit okej-ish. Eller. Jag har sovit dåligt. Det blev varmt i sovrummet med alla där, så vi har stängt av radiatorn. Pigall sov hyfsat fram till 4-snåret. Ammade till och från och stökade, så vid 6 väckte han Piggelin och sedan var det bara att gå upp. Han hann dock få en powernap innan det var dags att lämna Piggelin på förskolan. Morgonbestyret är ju lite kaosigt, men det löste sig.

När vi hade lämnat Piggelin på förskolan körde jag till affären med Pigall. Det var hans första gång i en mataffär och min första gång där sedan han föddes. Surrealistisk frihetskänsla. Pigall var nöjd hela tiden. Efter ett pitstop hemma med mat, begav vi oss iväg till simhallen för att ta igen det missade babysimstilfället på egen hand.

I morse sade Piggelin ”Titta mamma! Lally töjan fälv!”. Älskade unge. Att pyjamasen skulle av först och att tröjan var påtagen uppochner var försumbara detaljer.

Pigall på väg upp från garaget till mataffären.

Tröttis.

Hemma och pottbestyr.

Lite gröt och så var saken biff. Svårt det där med att gapa, få maten rätt i munnen och svälja. Och inte för att tala om hur svårt det är att dricka ur flaska (eller pipmugg för den delen – vi övar med båda).

Somnade i bilen på väg till simmet.

Nysimmad.

Lockig goding.

Vi saknade en potta på ovanvåningen och jag hittade en kunglig fåtölj i mataffären. En sådan fick det bli.

Pigallen verkade gilla pottan.

Puss.

Pigall hann precis sova klart innan det var dags att åka till förskolan och hämta Piggelin.

Piggelin hade som sagt haft det bra på förskolan, men tyckte att det var kul att komma hem.

Nu har jag fått migrän och mår illa, men jag kämpar på med att färdigställa inlägget.

En liten utmaning vi har här hemma, är hur vi ska lösa morgnarna. Vi har ju hittills sovit med varsitt barn i varsitt rum, eftersom Piggelin vaknar så ofta på nätterna och är ledsen och Pigall vaknar och ammar/fiser/vadvetjag (nätterna har hittills varit ganska struliga över lag, men de senaste dagarna har han sovit bättre). För att minska risken att barnen väcker varandra, och det därmed blir ännu mindre sömn för alla, har Hero och jag alltså splittat på oss och tagit varsitt barn. Kruxet är morgnarna när Hero jobbar och därmed går upp tidigt för att kunna komma hem tidigt. Piggelin vaknar 100 gånger av 100 inom fem minuter från det att Hero har lämnat sängen. Sedan är det kört. Pigall behöver som regel sova lite längre på morgnarna, men sedan Piggelin väl är vaken är det svårt. Det funkade ändå okejish när Pigall var ännu mindre och lättare kunde sova ikapp dagtid, men nu vore det onekligen att föredra lite senare uppstigning. Hur som helst. Den här morgonen vaknade Pigall vid fem och stökade. När han väl började komma till ro och preciiiiis skulle somna, hade Hero klivit upp minuten tidigare och då vaknade Piggelin så att jag blev tvungen att gå in till henne i förhoppning om att kunna tysta sirenen. Men då var det kört för Pigall. Resultatet blev mer eller mindre katastrofmorgon då precis allt gick i kortslutning för båda barnen (det finns vissa saker folk aldrig kommer att förstå om de inte har varit i situationen själva och det här är nog en sådan sak, så jag ger mig inte på att försöka förklara närmare) och vi hann inte iväg till förskolan med Piggelin i tid, för att jag helt enkelt blev tvungen att lägga Pigall. Sedan följde resten av dagen i samma katastrofliknande mönster. När Hero väl kom hem från jobbet var jag så slutkörd på att vara kärleksfull, pedagogisk och tålmodig MAMMMMMMMMMMMMMMAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!! till en trött bebis och en understimulerad snart-tvååring att jag bokstavligt talat låste in mig på badrummet och vek tvätt. Hero läste av situationen väl och tog bara över utan frågor. Phew.

Och så föreslog jag ett omtag för Hero, ett nytt försök till att sova tillsammans allihop så att Piggelin kanske inte vaknar när Hero går på morgonen och vi därmed förhoppningsvis hinner till förskolan med henne innan Pigall måste sova igen. För nu är förhoppningsvis det värsta över med Piggelins fyra hörntänder som började trilskas i höstas – hon har inte varit sådär panikjätteledsen de senaste nätterna, utan bara som vanligt kontaktsökande och somnat om fort vid uppvaken. Låt oss hålla tummarna.

Och så toa.

Piggelin hjälper gärna till, på alla möjliga sätt. Världens bästa Piggelin, med så mycket energi att jag inte förstår var den kommer ifrån.

Det är inte så lätt, det här.

Piggelin hjälper till med tvätten.

Lunch – djurpasta och köttfärssås.

Fint sällskap.

Tidig morgon, som sagt, och Piggelin var väldigt trött vid dagvilan. Jag hann inte ens amma klart Pigall innan Piggelin hade somnat.

Bellan är med.

Mer sova.

Pigall var inte alls pepp på att väcka Piggelin när han själv precis hade vaknat.

Skenet bedrar på den här bilden (också) – det var ganska eländigt. 😉

Piggelin kör med produktplacering.

Den här krabaten börjar växa till sig riktigt ordentligt!

Piggelin pratar så himla mycket nu. För bara någon månad sedan började hon med 2- och 3-ordsmeningar. Nu kör hon med 4-5-ordsmeningar, flera meningar i följd och många gånger korrekt tempus på verb, bestämd/obestämd form på substantiv, böjningar för ental/flertal osv. Det är häftigt att följa utvecklingen. Här har hon ritat ”ett hus” och ”många fiskar”.

Ikväll är det tidig sänggång och ett försök att sova hela familjen i samma sovrum. Heros nattduksbord har skruvats ner från väggen och vi har skjutit in sängen mot väggen, så att jag ska slippa oroa mig för att något av barnen trillar ner.

Piggelin har fått vara hemma från föris idag också. Jag skulle kunnat skicka dit henne, men valde att låta bli. Det är dock jobbigt att känna sig så otillräcklig när jag har båda hemma, för båda är ganska beroende av mig. Och jag hatar att Piggelin ska behöva vara ”stor och duktig” innan hon ens fyllt två år. Likväl är hon väldigt ”duktig” (jag avskyr det ordet och säger det aldrig till henne mht duktig flicka- och bekräftelsemonster-problematiken) och förstår ganska väl när hon måste stå åt sidan. Inte alltid, såklart, men mer ofta än vad jag hade förväntat mig. Det skär dock i hjärtat över att det ska behöva vara så och jag ser det inte som något positivt egentligen. Jag känner mig bara så himla otillräcklig och som världens sämsta mamma. Blä. :'( Men jag försöker tänka att hon ju faktiskt tycker att det är väldigt roligt med sin brorsa. Och han med sin syrra. Och att båda två liksom får ta det onda med det goda av att vara så täta inpå varandra. Det går bara att göra sitt bästa, även om det inte räcker.

I kontoret går det framåt. Och vi är väldigt nöjda med resultatet så långt.