På morgonen innan lämning blev det väldigt tyst i köket när jag försvann in på toa med Pigall för att låta honom gå på pottan. Men hellre att sanera smör från bord och barn, än att sanera bajs (dvs Pigall behövde göra tvåan), så jag får väl ändå känna mig ganska nöjd.
Piggelin “kunde själv”.
“Ojdå mamma. Torka, torka, torka.” Älskade skutt.
Pigall var nöjd med dagens frukost, med smak av mango.
Skoj med mat!
Piggelin klädde sig för förskolan.
Piggelin har spontant, dvs utan att vi har frågat om förskolan, flera gånger under helgen sagt att hon “inte vill passa Helena”. Dvs att hon inte vill vara med Helena, som är en av de ordinarie i personalen (de andra ordinarie var sjuka hela förra veckan). Det känns verkligen inte bra och det har bara gjort mig säkrare på att följa mitt hjärta i den här inskolningsfrågan. Aldrig att jag lämnar henne igen med den panik hon hade i ögonen som i torsdags. Aldrig aldrig aldrig. Idag stannade jag och Pigall kvar på förskolan i en hel timme. Hon lämnade inte mitt knä en enda gång under tiden och det kändes som att vi hade tagit flera kliv bakåt sedan när vi startade. Det var när vi klädde på oss för att gå ut på gården och leka i snön som jag lämnade henne och det var utan tårar, även om hon var reserverad. Så himla svårt det här.
Dags att gå ut på gården.
Pigall och jag var hemma igen vid tio-tiden.
De här mjuka klossarna som Pigall fick i julklapp har hittills varit väldigt uppskattade.
Promenad med Bellan och Pigall. Jag kunde inte släppa tankarna på Piggelin på hela tiden. Pigall hade svårt att somna trots att han var trött, men han protesterade åtminstone inte alltför mycket över att behöva ligga i vagnen.
Tröttfis.
Eftermiddagslur.
Hämtningen på förskolan gick bra och Piggelin kom glatt springande mot mig, utan att för den sakens skull verka vilja fly från förskolan i panik. Skönt.
Nätterna är som sagt lite stökiga, så jag har somnat med Piggelin några kvällar i rad nu. Så även idag.
av Felicitas