Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Vi backar bandet

Idag följde jag och Pigallen med Piggelin in och satt på golvet på förskolan. Piggelin lämnade min famn och var mjukare i kläderna. Efter en stund gick hon och kastade boll. När det var dags för samling och frukt vid nio kände jag att det var läge att säga hejdå. Vi hade innan pratat om att vi skulle kramas i hallen, vilket jag givetvis tänkte stå för. Piggelin blev ledsen och ville inte att jag skulle gå, men jag lämnade över henne till den vikarierande tjejen som även har varit där tidigare i veckan. Det är den här situationen som känns så himla svår. Jag vill vara lyhörd på hennes känslor, men samtidigt inte göra henne förvirrad och osäker på vad som gäller genom att stanna kvar när jag har sagt att jag ska gå. Och det är för mig en stor skillnad på att bli lite ledsen vid hejdå, eller att det lyser panik i hennes ögon. Lämningen blev inte lika katastrofdålig som i torsdags, men den blev inte bra heller. Det var alltså tårar och ett brustet mammahjärta, men inte samma panik som i torsdags. Inget vinka hejdå och därmed tunga steg mot bilen.

Vid lunch skickade jag ett sms på förskoletelefonen och frågade när det passade bra att ringa och prata. Jag pratade med Kim och berättade läget. Att Piggelin hade varit panikledsen när jag lämnade över henne till Helena i torsdags och att det känns helt uteslutet för mig att göra så fler gånger. Jag berättade att Piggelin flera gånger under helgen sagt “inte passa Helena” (inget ont mot Helena, men barn är ju många gånger ganska tydliga i sin otydlighet) och att det känns som att det är något som har blivit tokigt i inskolningen. Vi har gått för fort fram, pressat henne för hårt och vi måste backa bandet. För oss är det superviktigt att förskolan känns som något kul att gå till för henne, annars har hon det bättre hemma. Kim lyssnade och hade full förståelse. Jag “har ju inget bättre för mig”, så för min del kan vi backa bandet hur långt som helst, bara det blir bra för Piggelin. Kim föreslog att vi dels testar att jag följer med in och ser till så att hon kommer in i leken ordentligt, dels kan vi testa kortare dagar. Det känns bra att ha ventilerat och pratat.

Piggelin vid frukost. Arga leken. Älskade skutt.

Hemma igen väntade installatören av luftvärmepumpen som vi köpt. Han var här fram till lunch och nu är den up ‘n running.

Pigallen var inte så nöjd med läget, men tyckte att det var okej att sitta i selen och somnade till slut.

Jag lyckades lägga över honom i sängen – yay.

Ugnspannkaka till middag.

Bus med Piggelin tills det var dags för mat.

Din mail publiceras aldrig. Dessa fält måste fyllas i *

*

*

UA-33757185-1