Önsketänkande

Plats: Kontoret.
Väder: Lite större molnpuffar och ca 22ish grader.
Humör: Bra, men trött (idag igen).
Tankar: Perfekt att ha träningsdejt bokad – svårt att hitta ursäkter då!
Gjort: Käkat frukost, sedan kört och lämnat över Märtas fina V50 i Bergshamra.
Gör: Funderar på om jag ska ta en kopp kaffe ändå.
Planerar att göra: Jobba, träningsdejt med Märtis efter lunch, jobba lite till, sedan hem och redigera mera.
Outfit: Lång svart kjol, vit topp med nåt motiv och mini-nitar.
Bra: Sista jobbveckan innan semestern!

Ha! Jag var på jobbgymmet igår! Bara en snabbis, förvisso, men jag var där och jag tränade. Nu får jag ju belasta handleden fullt ut och jag känner också att jag kan göra det. Bara de senaste veckorna har det blivit en ganska markant skillnad. Den onda stelheten börjar mer och mer gå över till bara stelhet (och det ska vara så – den senaste operationen var en slags steloperation). Det blir en helt annan sak att träna då, för att vara rädd och försiktig hela tiden är ganska omotiverande. Igår körde jag lite lätt träning för rygg och axlar och träningsvärken har börjat smyga sig på, som sig bör.

Märtis bjöd på en supersmarrig ost- & skinkpaj igår, sedan fruktsallad till efterrätt. Mysigt och trevligt. Och i stället för att åka 1,5 timme kollektivt hem, fick vi låna hennes bil. Märtis har nämligen ganska nyligen flyttat hit, bara några hundra meter från mitt jobb. I morse tog jag således hennes bil hit igen och när jag lämnat nyckeln (och bestämt träningsdejt efter lunch) tänkte jag drömskt för mig själv hur mycket tid jag skulle spara varje dag om jag hade fem minuters gångväg till jobbet i stället för en timme i kollektivtrafiken. Det är två timmar om dagen, vilket blir över 2,5 arbetsmånader per år. Well, well. Jag vill å andra sidan inte rätta boendet efter arbetet, så då får det ju vara som det är.

Hero monterade upp vår ljuvliga rullgardin från Fabulous Arts igår (nummer två i samlingen – jag monterade upp lejonet i gästrummet tidigare i våras). Den är SÅ vacker, särskilt när det är mörkt i rummet – som en lysande tavla. Tillsammans med persiennen bakom blir det alldeles lagom och tillräckligt mörkt i sovrummet för att jag ska kunna sova. Dessutom älskar jag fjärilarna.

Hero jobbar natt inatt, så jag kan redigera med gott samvete. Nu ger jag mig in på bröllop nummer två, för i år!