Stödnoteringarna till mitt korta, lilla tal till Hero kom, som jag tidigare berättat, bort i vimlet på bröllopet. Och jag glömde i princip allt jag ville säga. Men här är det, som det var tänkt.
Hero
Det finns ingenting jag skulle kunna säga som du inte redan vet. Det finns ingenting jag inte kan berätta. Det finns ingenting jag inte har berättat. Det är just det som är det fantastiska. Med dig. Med oss. Att jag är den jag är när jag är med dig.
Min kära syster har alltid sagt att jag är en mussla när det verkligen gäller. Att jag inte släpper hela vägen in. Men så kom du, min alldeles egna musselöppnare. 😉 Och allt blev självklart. Allt blev lätt. Bitarna föll på plats.
En vän frågade mig hur man vet. Hur man verkligen vet att det är rätt. Att det är kärlek. Och det enkla, klyschiga svaret, som man aldrig har trott på förut, “man bara vet” är det enda man kan svara. Självklarheten. Det finns inga andra alternativ än du och jag.
I flera månader efter vi hade blivit tillsammans trodde jag nästan att jag drömde. Det var för bra för att vara sant och jag väntade på käftsmällen som skulle slå mig ner från stjärnorna. Men den kom aldrig. För jag har hittat hem. Hem till dig. Och vi är vår egen självklarhet.
Jag älskar dig Hero. Du gör mig lycklig. Du gör mig hel. Med dig vid min sida, vill jag vandra genom livet.
Skål för oss, skål för kärleken!
av Felicitas