Hur jag var när jag var liten. Egentligen borde mamma skriva det här inlägget. Eller för den delen pappa (men då skulle det nog inte bli så mycket skrivet).
När jag var liten, alltså. Jag minns ju inte själv hur jag var sådär, utan mer situationer och händelser. Mamma har berättat att jag bara sov och sov och sov när jag var bebis, så att hon till och med fick nypa mig i tårna för att jag inte skulle somna när jag åt.
Jag vet inte, men jag tror att jag för det mesta var ganska glad. Eller jätteledsen – jag har aldrig varit en gråzonstjej. Jag hade ofta ont i magen, så jag lade mig på mage på golvet i köket eftersom vi hade golvvärme där.
Jag gjorde allt med min 16 månader äldre syster. När lillebror kom, var han vårt allt. Världens underbaraste påg.
Jag är mellanbarn/mellankusin som var precis på gränsen för att ibland få leka med de äldre kusinerna (födda 77-80, jag är född -81), men ibland fick jag inte vara med.
Jag har alltid haft en stark egen vilja. Förmodligen stämmer det inte alls, men man skulle kunna tänka sig att jag lärde mig att säga ”kan fälv” och ”vill äntä” före jag kunde säga mamma och pappa.
Mormor har alltid betraktat mig som en bortskämd skitunge och motvallskärring, som gjorde tvärt emot vad hon sade. Gick i bara trosor och ville inte ta på mig kläderna när hon sade det, trots att läpparna var blå av kyla. Jag var inte hennes favoritbarnbarn.
Jag tyckte om djur redan som barn. Jag tyckte väldigt mycket om när morfar ritade djur för att underhålla (och när han bjöd på sina hårda citruskarameller). Jag älskade vår golden retriever, Lady, och våra katter. En gång hittade jag en skadad mus som jag ville ta hand om, men mamma tyckte inte att det var en god idé. Jag har dock aldrig gillat insekter.
Jag tyckte om att åka med pappa i traktorn när han körde betor. Att få ha min egen matlåda med mackor, precis som han. Det var ett litet äventyr i sig.
Att baka med mamma var också en riktig hit och vi har alltid fått vara med i köket när vi har velat (trots att det med största sannolikhet hade gått fortare och varit smidigare för mamma utan två småtjejer omkring sig). Vi brukade få egna små bitar av degen som vi gjorde gubbar av när mamma bakade bröd och bullar.
Morgonmysochbuset med mamma efter att pappa hade kört till jobbet var bästa starten på dagen (mamma jobbade mycket kvällar/nätter när vi var små). Jag var väldigt morgonpigg och tassade många gånger upp till deras säng på ovanvåningen och väckte mamma. Då blev det mys och bus i sängen innan vi gick upp. Sagostunden innan läggdags (vilket vi hade nära nog varje kväll) var bästa avslutningen på dagen.
Fram tills jag var nio år, hade vi släcka ljuset och sova-tid kl 19:30. När jag var nio fick jag välja en kväll i veckan att vara uppe till klockan 21. Kvällarna utökades i antal ju äldre jag blev. Jag sov med dörren på glänt fram till tonåren.
Jag älskade att bada, även om vattnet längs Österlen-kusten sällan blir varmare än 20 grader (17 är mer vanligt). Jag älskade även att bada badkar, även om det inte gick att fylla upp badkaret mer än till en tredjedel innan varmvattnet tog slut.
Jag tyckte om att bygga lego, men även att leka med My Little Pony och senare Barbie. Jag var oftare utklädd till indian, cowboy eller pirat än till prinsessa. Ett tag var jag väldigt fascinerad av dinosaurier och lite senare av rymden.
Jag hade världens bästa uppväxt.
Missa inte julkalendern på min blogg!
Vad roligt att läsa! Jag var också trotsig lego fantast som liten och ville kunna allt själv! När jag vaktade mina dockor i ”pansar” vagnen så var det alltid cowboy mundering med pistol med, min mamma jobbade också mycket kvällar och helger så när man fick åka med till pappas jobb var det himmelriket. Han hade flera datorer att knappa på och en stor whiteboard som man kunde rita på på sitt kontor!
Åh, måste verkligen kolla på mina barndomskort när jag kommer hem till julen!