>Så har det blivit dags att vakna ur bloggdvalan och berätta om orsaken till mina många sömnlösa nätter. Niclas och jag har bestämt oss för att bryta upp. Det känns givetvis oerhört sorgligt och tungt, men samtidigt är jag lättad över att ha tagit ett väldigt svårt beslut. Det känns rätt och vi skiljs som vänner.
Niclas ska försöka behålla huset och själv har jag börjat kolla på lägenheter söder om Söder. Jag var på visningsmarathon i helgen och jag börjar komma underfund med vad jag vill ha och vad jag tycker är viktigt.
Jag älskar Milebo och jag älskar skogen, badplatsen, havet, trädgården…. Därför känns det väldigt, väldigt tungt att behöva lämna det. Men jag känner inte att jag kan bo kvar heller. Så jag blir väldigt glad om Niclas kan behålla huset, så att inte allt vi har jobbat så hårt för går om intet.
I söndags hämtade jag lite grejer och kände hur jag rycktes upp med rötterna. Nu är jag inte hemma någonstans. Och just för tillfället bor jag i en Ikea-påse.
Jag mår efter omständigheterna väldigt bra och jag ångrar ingenting. Jag är glad och tacksam för åren jag har haft med Niclas och allt det har givit mig, jag är ledsen över att det inte blev som vi hade tänkt oss och drömt om, men jag ser på framtiden med tillförsikt.
Nu lutar jag mig mot min fantastiska familj och mina underbara vänner (kärlek till er!!) och tar dagen som den kommer.
Att inte våga är att förlora sig själv.
♥
av Felicitas
>Men vännen, jag blev helt chockad när jag läste detta! Skönt att höra att du trots allt mår OK. Skickar 1000000 styrkekramar!
>Åh, jag vet inte vad jag ska säga! vill visa mitt stöd och skicka en varm kram och en massa goda tankar!
>Usch vad jobbigt att ta sig igenom! Men du verkar trots allt ha en positiv ställning till det hela, självklart gör det ont och är jobbigt ändå men har man kvar anledningen och att det ändå var ett "bra" beslut för er båda gör att man lättare kan gå vidare och försöka bygga upp sig själv ännu mer. Kan inte mer än skicka positiva omtankar till dig 🙂
>Oj… Svårt, men viktigt beslut! Ta hand om dig nu tjejen! Man ska följa sitt hjärta, även när det är svårt och gör ont.Stor kram!
>puss på dig finaste!
>Vad tråkigt att höra. Hoppas du mår bra, under omständigheterna. Skickar kramar och hoppas att vi ses snart! =)
>Gumman! Även om det är det bästa så är det såklart jättejobbigt. Tänker på dig massor. Hör av dig om du vill komma och hälsa på i Gävle! KRAMAR!
>Oj! Har inte haft vägarna förbi här på ett tag och så kikar man in och läser detta det första man gör. Vilken chock!Tänker på dig! Kram!
>Vad oväntat att höra, men skönt att beslutet är fattat och att du mår bra! Kram
>Älskade lilla vän! Jag hoppas att du mår bra (så bra man kan må efter omständigheterna) och att du snart hittar en egen liten lya på den här sidan stan!Stora kramar/P
>Vännen!!! Åh, jag är så ledsen för din skull… och samtidigt glad att du ser på framtiden med tillförsikt och ändå verkar må under omständigheterna okej! Men oj, vilken livsförändring. STORA kramar!
>Hej Jane!oj så tråkigt att läsa att ni ska bryta upp! Jag hoppas ändå att du/ni mår bra under omständigheterna…Förmodar att det ändå är Stockholm som gäller… attans vi hade behövt en superduktig brandtjej på kontoret… Många KramarJonna
>Va tråkigt att höra, skickar en hel bunke kramar!
>Skickar över en kram, ni är modiga!
>Oerhört oväntat. Jobbigt och tungt men du är stark och klok, allt kommer ordna sig… Många kramar Marie
>Visst gör det ont när knoppar brister varför skulle våren annars tveka… KRAM
>Jättetråkigt. Alltid jobbigt att bryta upp men så skönt att du ändå mår rätt så bra. Allt kommer bli jättebra bara du kommer på plats i ny lägenhet. Allt har sin tid och ibland är det det rätta även om det känns tungt. Kram!
>Vilken chock, men som du säger man måste våga förlora fotfästet, annars förlorar man sig själv.. massa kramar
><3
>En stor kram till dig!
>Eftersom jag bara känner till er via bloggen så kom det verkligen som ett stort OJ! Men det låter ju bra att ni kan separera som vänner och att Niklas kan behålla drömhuset. Jag som såg fram emot att få följa husets utveckling. Usch så trist besked men jag önskar er båda lycka till. Xena då var hamnar hjärtegrynet?
>Jag är som flera andra väldigt chockad.Jag är ledsen för er skull. Men glad ändå att ni vågar ta ert beslut. Det är inte alla som gör det så man har några år på nacken och allt det som ni har byggt upp tillsammans.Hoppas att vi ses något snart. Kanske en jogg rund Årstaviken snart?Miljoner kramar till fina dig!
>håller med om citatet och att du följer magkänslan trots att det säkert är jobbigt. kram!
>Ojdå. Hoppas du trots allt mår hyggligt och får lägenheten!<3
>Oj! Det kom verkligen som en överraskning. Skönt att ni skiljs åt som vänner och jag hoppas ni mår bra under omständigheterna!All kärlek!
>Skickar en massa omtanke och härlig ljummen medvindKRAM Jessica
>Kramar till dig..