Det är flera tänder som bråkar nu. Igen. Kindtänder uppe och nere. Och tanden precis intill den högra framtanden upptill. Detta medför stökiga, ledsna nätter och kinkigare dagar. Alvedon hjälper sådär.
Igår somnade lillskutten i famnen hos Hero när han höll på att göra efterrätt åt henne.
Trots strul och ont, är Piggelin den goaste unge man kan tänka sig. Jag slås gång på gång av hur mycket mer hon förstår än vad jag tänker mig att hon gör. Att hon kommer ihåg var hon har gjort av saker, som att hämta en viss del till ett pussel som jag frågade efter, som tydligen hamnat under soffan tidigare på dagen.
Här försöker Piggelin sätta på sig nattblöjan. Hon vet ju precis hur den ska sitta, men det är lite svårt att få till på egen hand.
I morse skedde en obehaglig olycka. Jag föreslog att Hero och tjejerna skulle följa mig till bussen. En bra idé, tyckte samtliga, så jag släppte ut Bellan och klädde på Piggelinaren. Väl ute knatade Piggelin iväg mot garaget och Bellan var lite väl ivrig på att komma iväg, så jag kallade henne till mig. Bellan kom i full fart, men lyckades inte parera undan Piggelin på den hala trallen, utan dundrade rakt in i henne.
Det var såklart inte menat att jag skulle fotografera frontalkrocken, utan det blev bara så när jag ändå skulle ta en bild. Men ni kan ju föreställa er vilken smäll det blev utifrån bilden nedan. Piggelin flög i backen och slog i bakhuvudet med en jäkla smäll.
Vi blev alla skiträdda och ledsna. Stackars, lilla älsklingen. Piggelin får generellt inte ha napp medan hon är vaken, utan får bara den när hon ska sova eller är väldigt ledsen. Hon vet ju det och det är sällan hon ber om den dagtid, så när hon väl gör det får hon den oftast (om det inte bara är “trams”).
Det tog ett tag, men tårarna slutade rinna till slut. Och jag försökte tänka att det trots allt var ett gott tecken att hon grät. Men huwa, vad obehagligt!
Piggelin ser ju inte så mycket bilar dagligdags, så hon tyckte att det var jättespännande när vi kom ut till stora vägen och det körde förbi både bilar och lastbilar i full fart.
På eftermiddagen fick jag rapporter från Hero. Piggelin verkade oberörd (man ska vara uppmärksam på tecken på hjärnskakning efter en sådan grej) och hon hittade den enda vattenpölen på tomten i ett obevakat ögonblick när de precis hade kommit ut. Spännande. Efter att ha både trampat och sedan satt sig i den, tyckte Hero tydligen att det var dags att gå in igen, efter bara tio minuter ute. 😉
Lunch.
Ikväll låg jag länge hos henne, medan Hero jobbade på tomten. Hon sov oroligt och gör det fortfarande. Lille skutten.
av Felicitas