Piggelin igår. Låg länge och bökade innan hon slutligen somnade. Vaknade ledsen flera gånger under kvällen. Jävla tandjävlar.
I morse var det uppstigning 05:30. Härligt att slippa väckarklocka. 😉 Men skönt med en unge med bra morgonhumör! Hon hittade för övrigt sina (numera något små) solisar i skötväskan, som hon prompt skulle ha på. Vår lilla cooling.
Hero och tjejerna följde mig till bussen även i morse. Idag utan olyckor, tack och lov. Nu klättrar Piggelin för övrigt upp och ner från trapporna. Och idag skulle hon tydligen välja skor själv. De vita gympaskorna passade inte madame, utan det skulle vara de gröna fiskskorna (som egentligen är badskor).
Jag har varit hos läkaren på SpecMVC idag. Ett fint bemötande och efter att även ha kollat i min journal för förlossningen med Piggelin, konstaterade han snabbt att det bästa både för mig och Pigallen är ett lugnt och tryggt, planerat kejsarsnitt. Jag hann påbörja att “det bästa för barnet är ju egentligen en vaginal förlossning” (förutsatt att det är en förlossning utan komplikationer) men han avbröt mig direkt och sade att jag inte ens skulle fundera i de där banorna. “Det kommer att gå jättebra.”
Hela mötet kändes väldigt bra faktiskt, för jag känner noll och ingen revansch alls på att föda vaginalt. Det skrämmer mig snarare än mer den här gången, med tanke på hur det gick med Piggelin och vad som hade kunnat hända. Dessutom, vilket var det första läkaren konstaterade när han slog blicken i journalen (och som jag själv har funderat över), är jag ju en förstagångsföderska igen rent fysiskt, eftersom förlossningen med Piggelin inte över huvud taget gick framåt (Piggelin togs slutligen med akutsnitt pga hotande syrebrist under värkarna). Jag har alltså ingen som helst fördel av att ha fött barn tidigare. Jag känner mig väldigt lättad över att det blir såhär, även fast ett kejsarsnitt är ett stort ingrepp och inte en dans på rosor. Och jag är lättad över att även läkaren tror att det här är det bästa för både mig och Pigallen.
Jag hann få fram ett “jag är väldigt lättad” innan det brast och läkaren hade precis innan ställt fram ett ställ med näsdukar. “Jag ser det.” sade han varmt.
Jag fick ett preliminärt datum på en gång. Läkaren försökte ringa operationsplaneringen direkt för att kunna få det bekräftat, men de hade stängt för dagen. Vi kommer att få en kallelse på posten och med tanke på den goda framförhållningen sade han att det är väldigt osannolikt att det inte skulle bli den preliminära, av läkaren satta, dagen. Så vi rattar in oss mentalt på den 2/8, vilket blir v38+5. Om det mot förmodan skulle sätta igång av sig själv tidigare (Piggelin kom slutligen 15 dagar över tiden, så det är inte särskilt troligt att det startar tidigare den här gången, även om allt såklart kan hända), så ska vi komma in direkt och få ett “planerat akutsnitt”.
Efter besöket grät jag en skvätt till av lättnad, sedan åkte jag hem till mina stjärnor. Vi har käkat och jag har nattat Piggelin medan Hero har stökat på tomten. Fint. ❤️
av Felicitas