Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Dunderhärlig långhelg

Vilken helt fantamagisk helg det har varit! Bästa sällskapet, värsta sommarvädret!

Det gamla förrådet/utedasset är nu rivet och åtminstone hyfsat bortplockat. Det tog dem ungefär sex timmar och inte två. 😉 Nu orkar vi inte bråka mer, men vi har på nytt förvånats över hur lite heder folk har i kroppen egentligen. Jag var noga med att förtydliga vid kontraktsskrivningen att tomten skulle städas (inga konstigheter – det står i kontraktet redan från början) och att vi inte ville behöva ta hand om andras bråten och skit, för det fick vi nog av när vi köpte Blåbärsstället. Det var “iiiiiiiinga problem, såklart”. Likväl lämnar man kvar gammal, oanvändbar isolering, papprullar, rishögar, plank osv, osv, osv…? Tomten var inte städad över huvud taget när vi tog över. När den förre ägaren nu var här och rev utedasset i lördags, hade han då mage att fylla den gamla, rostiga eldningstunnan som han sedan tidigare lämnat kvar på tomten, i stället för att ta med allt till kretsloppscentralen när han ändå skulle dit. Hur tänker man? Skäms man inte? Varför inte bara göra rätt för sig och ta med allt? Inte nog med att han förutsätter att vi ska elda upp hans gamla skit, så råder det eldningsförbud i hela Stockholms län just nu. Dessutom har vår kommun (liksom flera andra kommuner i länet) ett generellt eldningsförbud, med tre tillåtna eldningsveckor på våren och tre på hösten. Vårens veckor har passerat, så vi får inte ens elda förrän i höst. Man slutar aldrig att förvånas över människor, men vi håller god min och vill inte bråka mer. Han berättade att han hade fått en spik i foten medan han rev förrådet/utedasset och jag kunde inte låta bli att tycka att det var rätt åt honom (vem river en byggnad i tennisskor?!). Darwin, tänkte jag i mitt stilla sinne.

Sedan hade han även mage att kläcka ur sig “Ja, men vad bra det blev! Tänk att inte A gav mig de där timmarna till att göra det tidigare?!” Ehrm. Så han menar på allvar att han inte FICK tiden av sin dåvarande fru att riva förrådet, som enligt bygglovet var KRAV att det skulle rivas så snart garaget stod färdigt? På FEM ÅR?! Inser han inte hur idiotiskt det låter?! Och vadå “vad bra det blev“?! Vi har alltså ett förråd mindre än vad vi faktiskt har betalt för när vi köpte fastigheten, för att han har angett falska uppgifter – vad är det som är så himla bra med det för vår del?

I övrigt hade vi en jättehärlig helg. Vi tog det soft hemmavid i lördags. Adde & Simon kom till kvällen och gjorde oss sällskap på middag. Danonino var iväg på Elitloppet, men Annika & Isa var kvar. Trevligt och mysigt.

Nattningen tog inte så lång tid i lördags, men natten var stökig. Ännu en kindtand är på väg upp.

Söndag och mors dag. Jag fick värsta lyxpresenten av Piggelin (som fått lite hjälp med inköpet 😉 ) – en fotmassage!

Annika & Isa liftade med Hero till stan innan de tog flyget hem. Hero och Bellan åkte till Blåbärsstället för att kolla av efter de utcheckade gästerna och fixa lite inför nästa gäster. Piggelin och jag gick ner till båtklubben för vi hade blivit inbjudna att spana in Heropappans och Amis nya båt. Spännande, tyckte Piggelin och hon somnade i värmen under den korta promenaden hem.

Lille skutten.

Simon glömde sina glajjor i lördags. Fint, tyckte Piggelin.

Från ingenstans har Piggelin helt plötsligt velat gå på pottan i stället för toaletten när det har blivit dags. Det var jättelänge sedan hon satt på pottan sist, så jag är förvånad att hon ens vet vad man ska göra där, men det gick bra det också. Och givetvis får hon sitta på pottan om hon vill göra det hellre än toaletten.

En annan sak som aldrig har hänt innan – i söndags ville Piggelin plötsligt ha filten på när hon skulle somna. Tidigare har hon blivit tokig och sparkat av den, så jag har inte ens försökt att lägga på den förrän hon har somnat.

Måndag och jobb hemifrån. Jag försöker att göra det någon gång i veckan, för det sparar mig trots allt 2,5 timme i pendlingstid under en dag. Jag klev upp tidigt och passade på att smygfotografera mina stjärnor medan de fortfarande sov.

Lunchnattning – vilken vardagslyx. Särskilt eftersom Piggelin somnade helt utan stök, på två minuter, kind mot kind.

Lille skutten.

Piggelin har dille på våra skor. Hon går och hämtar dem hela tiden. Ibland funkar det att be henne ställa tillbaks dem i hallen, ibland inte. Här kom hon självmant gående i Heros tofflor.

Kvällsnattning.

Jag är redan otålig efter att få startbeskedet om att flytta gäststugan, trots att det bara är två arbetsdagar sedan vi skickade in bygganmälan. Det där med att vänta är verkligen inte min grej. 😉 Men det är så mycket som hänger på den där flytten. Innan gäststugan är flyttad har vi svårt att komma i ordning inne, för det är grejer som behöver ställas ut i förrådsdelen där innan vi kan få loss yta inomhus till att komma vidare i uppackningen. Och sedan har vi såklart hela pool- och altanprojektet, med allt vad det innebär. Just nu känns det mest som att trampa vatten. Jag vill komma vidare!

Din mail publiceras aldrig. Dessa fält måste fyllas i *

*

*

UA-33757185-1