Kategori: Resor

Så tog vi farväl av Thailand och åkte hem. Vi har haft det bra. Värme, sol, bad och dykning var precis vad vi behövde för att få ny energi. Batterierna är laddade med solsken och det är förhoppningsvis tillräckligt för att stå ut tills våren kommer igång ordentligt.
Flygresan var dryg. Två mellanlandningar, i Bangkok respektive Wien, men tack och lov inte jättemycket väntetid. Vi hade två små bebisar i vår avdelning som inte alls gillade att flyga, utan som skrek nästan hela den 10,5 timmar långa flygningen mellan Bangkok och Wien. Det var svårt att sova trots öronproppar. Stackars föräldrar. Men i övrigt gick det bra. Inga förseningar eller konstigheter.

Något vi dock inte hade väntat oss att se när vi flög in över Stockholm, var snö och is. Till och med ute i skärgården. Krokusarna började poppa upp i trädgården när vi åkte hemifrån, men det verkar som att våren har tagit några kliv bakåt igen. Och när jag tittar ut genom rutan, inser jag att det snöar. Om det inte kunde snöa på hela den långa vintern (när det hade varit uppskattat), varför då NU när det ska vara vår (enligt scoutkalendern, you know – funkar dock bäst på lite sydligare breddgrader, som tex i Skåne)? Blä, nu vill jag ha VÅR!!

Första riktiga jobbdagen idag. Lite trögt, måste jag medge. Det har varit världens längsta förmiddag och nu ska jag försöka hålla energin uppe några timmar till.

Man ska avsluta på topp och det gör Thailand. Vi har tack och lov inte haft samma otur som vi hade på bröllopsresan (peppar, peppar). Inga stora förseningar. Allt bagage kom fram. Ingen matförgiftning. Vi har båda hållit oss friska. Det känns som lite revansch faktiskt.

Det har varit ganska lagom med två-tre ställen under dessa knappa elva dagar, tio nätter, på plats. Khao Lak och Long Beach, Phi Phi Don, skiljer sig ganska mycket åt – både i miljö och i klientel. Liveaboard är en helt egen grej, som inte går att jämföra med något annat (dyka, äta, logga, sova, dyka, äta, logga, sova, dyka, äta, logga, sova…).

Khao Lak var vackert, med en lång och obefolkad strand. Ingen trängsel. Tryggt och trevligt. Mycket (nästan bara?) svenska pensionärer och barnfamiljer (den resort vi bodde på var tydligen en av Fritidsresors samarbetspartners, så inte så konstigt just där). Jag tyckte om Khao Lak och miljöerna däromkring, men vi kände oss inte så hemma. Kanske lite mycket Gran Canaria. Till Khao Lak skulle jag dock gärna åka igen för dykningens skull och då skulle det bli en liveaboard igen.

Long Beach, Phi Phi Don, är lågmält precis som Khao Lak, men stämningen och klientelet är annorlunda. Miljön är fantastisk med klipporna som skjuter i höjden rakt lodrätt ur vattnet, grönskan, de kritvita stränderna och det turkosblå vattnet. Hit kommer främst förälskade par från världens alla hörn (dvs inte enbart svenskar), i ungefär vår ålder. Att det är en ö gör också att det blir en annan stämning. Mer chill och charm. Det har känts mer rätt för oss.

I huvudorten på Phi Phi Don är det betydligt mer liv än på Long Beach. Vi tog en tur där, bara för att spana läget, innan färjan skulle ta oss tillbaks till Phuket. Det var backpackers och ett myller av små butiker. En charm i sig! Den högsta byggnaden hade fyra våningar. Eftersom det är en förhållandevis liten bebolig yta på ön (mycket klippor och berg) så finns det i princip inga bilar, vilket inte heller är en nackdel.

Nu är vi på flygplatsen och bagaget är incheckat hela vägen till Arlanda. Vi flyger via Bangkok, sedan Wien. Hemma vid nio på morgonen i morgon, svensk tid. Smell ya later!

Sista dykdagen. Näst sista dagen i Thailand. I morgon eftermiddag lämnar vi Phi Phi Don och påbörjar den långa resan hem. Med färja, taxi osv inräknat så tar det över ett dygn att komma hem. Mycket beroende på att det inte fanns några platser kvar på direktflyget, utan vi mellanlandar två gånger. Men det har det varit värt iaf.

Dagen idag har också varit kanon. Vädermässigt kunde det ha varit bättre, en del regn och mestadels mulet (det sprack dock upp några timmar på eftermiddagen), men det gör ju inte så mycket när man dyker. Visst, dykupplevelsen blir ännu bättre när är soligt, eftersom färgerna syns bättre, men det är inte hela världen om det är mulet och regnar.

Idag kom vi riktigt nära två hawkbill-sköldpaddor (ursäkta svengelskan, vet inte namnet på svenska). Och när jag säger riktigt nära, menar jag riktigt nära. Den ena mumsade korall i godan ro och vi fick gott om möjligheter att ta bilder och beundra den, trots att vi bara var på en halvmeters avstånd. Totalt oskygg! Till slut blev det vi som lämnade den och inte tvärtom, som förväntat. Den andra sköldpaddan kom simmande mot mig och sedan rakt under mig. Det är så häftigt att vara så nära vilda djur!

På det andra dyket mötte vi bla en 1,5 meter lång black tip revhaj lite snabbt (dvs ganska stor för att vara en black tip). Både den och vi blev överraskade när vi nästan frontalkrockade vid hörnet av ett stort stenblock. 🙂 Den vände dock blixtsnabbt och for iväg i motsatt riktning. 🙂 Vi stötte även på en stilig, åttaarmad bläckfisk.

Vi var tillbaks efter lunch, då vi chillade lite med varsin mango/annanas-shake medan det kom en liten skur. Sedan lånade vi simfötter och gav oss ut på lite snorkling här utanför resorten. Det var helt okej, men vi såg ingen revhaj som vi hade hoppats på (det blir ett nytt försök i morgon fm, då det inte är lågvatten). Sedan intog vi solstolarna, varvat med bad. Och på tal om ”snockling” förresten… 😉

Nu har vi käkat en sista, god middag här i Thailand. Vi ska njuta hela förmiddagen också, men sedan är det dags att åka tillbaks till verkligheten igen. Det här har varit välbehövligt. Obeskrivligt välbehövligt.