Kategori: Hälsa

>Jag tillhör inte skaran som skaffar gymkort efter nyår och kör igång som en tok. I veckan går mitt Sats-kort ut och jag kommer inte att förnya det.

Jag tränar gratis i gymmet på jobbet och simtränar gratis (också genom jobbet) på tex Eriksdalsbadet (som ligger bäst till för mig). Vi har fyra gruppträningspass/v på jobbet som vi kan vara med i gratis: ”medelgympa” (låter dock lagom upphetsande) på måndagar, zumba på tisdagar, ”funktionell träning – för hela kroppen” på torsdagar och ”helhetsträning” på fredagar.

Jag hade Sats-kortet betalt av min förra arbetsgivare och skulle gärna ha det kvar, men det känns helt enkelt inte ekonomiskt försvarbart att betala 500 kr/månad (inkl rabatt, också genom jobbet) när jag har tillgång till allt det andra gratis. Det är trots allt en halv dykresa till Egypten per år…!

Jag har inte testat något av gruppträningspassen, men tänker ge dem en chans. Eriksdalsbadet ska utnyttjas. Jag har flera tränings-DVD:er där hemma som jag kan ta itu med. Hero och jag har precis köpt ett PlayStation 3(!) delvis eftersom jag tyckte att EA Sports Active 2 var både kul och bra, så det kommer jag också att fortsätta med. Sen har jag ju givetvis gymmet på jobbet.

Jag saknar ihjäl mig efter Xena, men det går inte att förneka att man (på ett sätt) är friare när man inte har en liten ögonsten att ta hand om och anpassa sig efter. Även om livet i sig känns fattigare, finns det fler möjligheter för utsvävningar och spontana idéer. Mer tid för tex träning, utan dåligt samvete.

♥

>Det var fantastiskt härligt (och instabilt) att åter stå på längdskidorna igår. Det blev inte en enda tur förra vintern, trots det perfekta snöläget.

Vi körde hur som helst till Hellasgården och var där vid 15. Det var mer än vi som hade hittat dit! Jag läste på skidspar.se att man hade gjort ett ängsspår på 5,7 km, vilket kändes ypperligt för första turen (dvs inga backar). Vi hittade dock ingen spårkarta, men gav oss iväg efter att vi hade frågat om rätt riktning.

Väl ute på ängen var det finfina spår, men lite rörigt. Så vi hittade bara halva spåret. Ett spår försvann nämligen upp i skogen och jag trodde därför inte att det tillhörde ängsspåret, men det visade sig att så var fallet när jag hittade en spårkarta hoz Järla Orientering (som har hand om några av spåren vid Hellasgården). Vi körde hur som helst två varv på ”stengärdet” (om ca 2,5 km) och sedan tillbaks till Hellasgården. Det blev en tur på ca 7 km totalt och vi var iväg i ca 50 minuter. Lugnt, fint och härligt!
Idag har jag dock ont i höger ljumske/höftböjare, som jag troligtvis sabbade under Tjejvasan 2008. Den har strulat till och från sedan dess och jag har även fått problem med ischiaskänningar i den sidan. Jag skulle vilja ge mig ut i spåret ikväll igen (nyspårat enligt hemsidan!), men har beslutat mig för att vila höftböjaren (och stretcha noganoganoga).

♥