Besvikelsens stora dag

Precis före lunch ringde de från Handkirurgen. Min operation, som skulle vara om precis en vecka, har blivit inställd. Fine, det kan ju hända saker. Men inte får jag en ny tid till om två veckor, som man skulle kunna förvänta sig. Att liksom hela kön flyttas framåt. Nej, bara min operation är framflyttad till den 7:e november, dvs över två månader. Hela höstens planering på jobbet är förstörd. Jag har tackat nej till flera fotouppdrag, eftersom jag skulle vara sjukskriven och inte kunna använda kameran. Över två månaders pina till. Och vad händer om operationen skjuts upp igen? Eller om jag blir sjuk precis när det är dags – sannolikheten känns ganska hög sådär i början av november?

Idag är jag ledsen. Som lök på laxen var jag lite oförsiktig när jag lyfte upp ryggsäcken på axeln och fick ont i tummen. Som om jag behövde en påminnelse liksom. Skithand.

Självömkan kommer aldrig att vara klädsamt.

Jag har inte cancer. Jag är född i Sverige, av världens bästa föräldrar. Jag lever i ett hyfsat välfungerande samhälle, i en demokrati, som inte är i krig och där vi har yttrandefrihet. Jag har fått gratis universitetsutbildning. Jag har ett bra jobb. Jag är gift med världens underbaraste man. Jag har världens finaste vänner. Men idag är jag ändå ledsen och besviken.

4 kommentarer

  1. Nu har du väll ändå haft alldeles för många motgångar de senaste dagarna. Hoppas allt ordnar upp sig så bra det går. Styrkekramar!

  2. Skiiiiiiit. Förstår att du är besviken. Hoppas middagen blir av så att vi kan snacka skit både om ”de andra” och om pisskirurgen! Kram

  3. Jamenva…?!!!? Håller med kommentaren ovan om onödigt många motgångar senaste dagarna.

    Att bli flyttad två månader är ju helt absurt; fick du nån förklaring? Typ ”din kirurg är sjukskriven”, eller så.

    Trist med jobbplanering. Hoppas det dyker upp något kul jobb som du kan ta med kort varsel för att du är obokad, eller att du kan använda den oväntade tiden till att rensa bort nån surdeg.

    Eller att plocka blåbär, kanske?:)

    KRAM
    Tant AC

  4. Förstår verkligen att du är ledsen och besviken! Lider med dig, när man ställt in sig på operation och att äntligen få bli smärtfri är det sista man vill att få operationen uppskjuten och så länge dessutom. Och riktigt trist att all omsorgsfull planering både på jobbet och med dina fotouppdrag kraschar. Men om jag ”känner” dig rätt så kommer du se till att göra något riktigt bra och välbehövligt av den tid som nu blir tillgänglig för andra upptåg/utmaningar eller att lägga på ert underbart fina Blåbärsställe! Kram

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.