>Såna som jag borde inte få ha ansvar för ett annat liv

>Det finns inga giltiga ursäkter. Okunnighet och blåögdhet är inte godtagbart.

Jag har förgiftat Xena, just på grund av okunnighet och blåögdhet. Ni kan kanske föreställa er min ångest.

Xenisen får ju, på grund av allergi och kronisk mag- och tarmkatarr, inte äta mycket alls. Det enda tillåtna är skalad, kokt potatis, kokt grötris (på vatten, utan salt), skalade, kokta morötter, kokta kycklinglår (utan ben och i begränsad mängd pga njurarna) och clementiner. Inte så himla upphetsande (eller varierande för den delen). Hon älskar clementiner, men får bara en om dagen (vid enstaka tillfällen två, och då fördelat på morgon och kväll), för att jag inte vill riskera att hennes überkänsliga mage blir för sur (veterinären har inte sagt annat än att “testa och se”).

Häromdagen testade jag att ge henne russin. Hon smaskade dem glatt i sig och tyckte att det var jättegott. Det gladde mig och Hero att ha hittat något ytterligare som hon kunde få som belöning. Så hon har fått ungefär en näve om dagen i några dagar, som treat efter att hon har käkat.

Igår kväll mådde hon för första gången på länge lite risigt och ville inte käka kvällsmat. Någon timme senare kräktes hon en stor blaffa på dörrmattan (precis mitt emellan Heros skor, som tur var). 🙁 Hon var lite hängig, men verkade inte må superdåligt.

När jag hade tagit hand om henne och dörrmattan, gick jag till datorn och googlade “hund russin”. Och vad får jag upp som förstaträffar, jo att vindruvor och russin är av okänd anledning giftigt för hundar. Man vet inte vad det är i vindruvorna som gör det, men de kan ge akut njursvikt hos hundar. Livshotande i tillräcklig mängd (vilket inte är speciellt mycket).

Just akut njursvikt också – är det inte för jävla typiskt (Xena har ju kronisk njursvikt)?

Ångesten var total. Hur svårt vore det att snabbt googla på förhand, innan man i all välvilja testar något nytt? Inte alls svårt. Med en hund som Xena borde det vara en fördömd skyldighet och självklarhet.

Vi tryckte i Xena vatten. I morse fick jag i henne lite frukost och tryckte i henne mer vatten (till slut slutade hon att svälja och lät det bara rinna ur mungiporna, men jag tror att jag fick i henne tillräckligt). Det uppskattades inte, men hon får tyvärr inte välja själv.

Idag jobbar jag hemifrån för att kunna ha uppsikt över henne och för att kunna trycka i henne vatten med jämna mellanrum. Det är det som är medicinen just nu. Hon verkar må ganska bra, men jag vill ha henne under uppsikt och därför stannar jag hemma med henne.

Jag vet att man inte ska säga “om”. Men jag kan inte låta bli. Om jag bara hade gjort världens enklaste och snabbaste sökning innan jag testade något nytt, så hade det här kunnat undvikas. Hennes lidande är i det här fallet verkligen helt onödigt och oförsvarbart. Och vad hjälper tusen “förlåt”, ångest och våta kinder? Inte ett dugg och det är Xena som får ta skiten för mitt felande. Det sista hennes stackars njurar behöver är ytterligare påfrestning.

Älskade lillskruttan, förlåt.

♥