Det går fort nu. För två dagar sedan var första gången Piggelinaren satte sig upp själv från magläge, genom att kräla upp på mitt ben och sedan trycka sig vidare upp. Idag gör hon det på golvet, utan hjälpmedel, som om hon aldrig gjort annat. En annan sak hon har börjat med idag är att klappa händer. Det är verkligen fascinerande att följa ett barns utveckling på såhär nära håll!
Det har varit en lång dag idag. Vi höll på som två gehun igår och lade oss inte förrän halv två inatt. Sedan upp halv sex. Klockan elva hade vi en familj här som skulle kika på vårt hus. Vi började med fika och att berätta om allt. Det skulle vara så vansinnigt skönt att slippa en försäljningskarusell, för i så fall kan vi färdigställa och fixa klart i lugn och ro, men vi får väl se vad som händer. Vi ska få besked inom en vecka. Det var hur som helst en väldigt mysig familj! När de hade åkt sövde jag Piggelinaren och sedan sjönk vi utmattade ner i soffan. Phew. Men så skönt ändå. Vi fick mycket gjort på kort tid, även om det blev ett gäng quickfixar. Och oavsett hur det blir med den här familjen så är ju inte jobbet gjort i onödan (bortsett från quickfixarna).
Strax efter fyra kom Adde. Det är härligt att han tar för sig med Piggelin och hon känner igen honom nu. Hon sträckte till och med armarna mot honom när han kom och sedan busade de i soffan. Adde behövde bara titta på Piggelin så gapskrattade hon. 🙂 Middag och sövning av Piggelin, sedan spelade vi en omgång av Catan. Många pauser när jag behövde gå in till en ledsen Piggelin och söva om henne. Men en trevlig och mysig kväll på det stora hela!
av Felicitas