Idag är Piggelin åtta månader, det är första advent och marken är åter vit av snö. Till skillnad från tidigare år kommer vi förmodligen inte ens försöka göra lite julmysigt här hemma. Huset ska ju säljas och vi ska fotografera och ha visning (de som var här och kikade hörde av sig och meddelade att de inte kommer att ge något bud). Försäljningen blir dock inte förrän efter jul, även om det vore skönt att få det avklarat så snart som möjligt. Men vi hinner inte innan. Vi har haft en trädgårdsmästare här som ska hjälpa oss få fason utvändigt och vi ska även göra klart gästrummet och lite annat smått.
Jag har inte bestämt mig för om jag ska försöka hitta några recept på julgott som funkar, för alla mina klassiker går ju bort just nu, men jag tror att jag helt enkelt skiter i allt. Det är klurigt att varken vete (inte att förväxla med gluten – vete är klurigare och inte ens glutenfria produkter funkar) eller majs funkar. Men det är bara att anpassa sig! 🙂
Piggelinaren är som sagt åtta månader idag. Tiden rusar. Nu växlar hon från liggande till sittande och tvärt om, som om hon aldrig gjort annat. Hon drar sig upp till stående genom att ta tag i möbler, händer eller byxben. Hon klättrar och kravlar, men är ännu inte i full kryp. Likväl rackarns snabb över golvet! Hon klappar händer och vinkar, säger mam-mam och “pratar” mycket i största allmänhet. Hon har inte en endaste tand (vilket jag inte lider av ett dugg…) och jag har slutat att säga att de kanske är på gång, för det har de varit sedan hon var tre månader gammal. Det är säkert en tillfällighet, men hon dreglar inte så vansinnigt mycket som tidigare just nu. Hon sover sällan mer än två timmar i rad nattetid, men det händer enstaka gånger att det blir fyra timmar. Sedan några veckor tillbaka har hon haft lite extra tjorviga nätter med långa, ledsna eller oroliga uppvak. Hon är världens bästa kicka.
av Felicitas