Det är tur att jag har en pil på armen som visar vilken hand som har blivit opererad, annars skulle man ju lätt kunna bli osäker… 😉 
För att skippa ironin, kan jag berätta att det är tur att jag har världens, och jag menar VÄRLDENS, bäste fästman. För man är ganska beroende av två händer, speciellt högran. (Thank goodness for eltandborste, I tell you, annars hade jag nog petat ut ett öga eller två.)
Det är kärlek det! Han hade även laddat kaffekokaren och förberett lunch åt mig i kylen – köttbiten är skuren i bitar åt fröken. 😉 Den inbakade flätan jag har håret i ska jag försöka behålla så länge det går – jag kan ju inte ens samla ihop håret i en hästsvans själv. Hero kanske blir en hejjare på lite allt möjligt tjejigt under den här tiden?! 😉
Jag hade inte väntat mig att vara riktigt såhär handikappad, för det var jag inte efter förra operationen. Då kunde jag trots allt fortfarande använda den som hjälphand och greppa saker. Det går inte nu. Minsta lilla, minimala belastning – såsom att försiktigt trä handen genom en luftig tröjärm för att få på sig kläder – och det blixtrar till av smärta.
Jag ska berätta mer om operationen och konsekvenserna av den sen när jag har käkat frukost (upp kl 5 igår inför operationen, sovit illa inatt pga smärta) – behövde visst sova länge idag (klev upp kl 11)!
PS. Det här har tagit en evighet att skriva.