Wow, vilken pärs! Hero gick och lade sig 03.15 inatt, för att kliva upp igen 05.30 och jobba dygn. Piggelinaren höll mig vaken 03-04.30, sedan roddade jag det sista inför visningen med henne på höften efter att vi hade klivit upp och ätit frukost. Stress deluxe. Jag hade svetten lackande i pannan och blev precis klar till när visningen skulle börja, som i husfixar- eller för den delen kockprogrammen på TV. Piggelin och jag mötte de två första paren på uppfarten när vi var på väg till grannen rakt över, Perre (Anni var inte hemma). Där pustade jag ut, fick kaffe och pepparkakor och spanade in till vårt hus genom deras köksfönster. Märklig känsla.
Det var många som kom. Unga, barnfamiljer och lite äldre. Ett gott tecken. Det är nu 23 intressenter på mäklarens lista. Det betyder ju inte att så många verkligen är intresserade, men det är en bra start!
Jag fick dessutom agera mäklare och själv visa huset för sista paret ut, som kom efter det att tiden för visningen hade gått ut. Mäklaren var tvungen att dra vidare till nästa visning. Men det gick bra det också.
Även igår och i fredags kväll röjde vi för fullt. Bättrade här, bättrade där. Heropappan kom förbi en stund på dagen och underhöll Piggelin så att både Hero och jag kunde stöka. Sedan kom Nicole, en av granntjejerna, över och även hon underhöll Piggelin så fint. Jag kommer att sakna våra grannar – bästa!!
Jag är helt slut – vilken stress – men det fixade sig! Kom å köp!! 🏡
Hero i fredags – kökstaket fick en piff.
Strulfisen strular vidare, med både nattningar och nätter. Älskade liten.
Jag hade gräddat kanelbullar till visningen (köpta – fanns inte på världskartan att hinna baka själv även om jag egentligen hade velat det). 17 av 20 gick åt (den 17e till sista paret).
Piggelinaren när vi hade kommit hem och fått mat i oss.
Phew.
av Felicitas