Det har varit en kanonhelg och det har gått i ett. I fredags blev det tidig nattning, helt enkelt för att jag kunde (Hero jobbade natt).
Igår går klev jag upp i ottan, för att ha en avslutande(?) fotografering till Tessans bok. Det var fint väder, men ruskigt kallt om fotograffingrarna. Och Tessan bet ihop i sina tunna kläder. Men vi satte det!
Resten av dagen pysslade vi hemmavid, inför att vi på eftermiddagen skulle åka ut till Blåbärsstället och ha “våröppning” med våra Trosa-vänner. Och våröppning blev det! Lite stök till en början, sedan bus med Tuvafisen, supergod grillning i en sådan mängd att vi nästan storknade, ett gäng öl och tre flaskor vin. Vi kom i säng vid halv två tror jag och även vännerna stannade över. En helkväll, skulle man kunna sammanfatta det som!
Vi fick förresten ett superhärligt blomsterarrangemang som blev kanon på trappan.
Vi fick sovmorgon till nio, sedan blev det lite mer Tuvabus, frukost och tankar om vad som ska hända i stugan härnäst. Vännerna åkte hem strax före lunch och vi hade egentligen inte tänkt att stanna kvar mycket längre än till efter lunch, men det är något speciellt med det där stället. Vi har liksom svårt för att åka därifrån. Det är så kul att fixa, klura och röja. Och det är ju väldigt mycket att göra. Vi kom inte därifrån förrän halv nio ikväll. 🙂
Vi har ju redan rensat ut rysligt mycket s.k.i.t. men det finns fortfarande en del att ta tag i. I helgen har vi kommit en bra bit på väg till och vi börjar landa lite mer i vad vi vill och inte vill. Jag har lagt upp en hel del grejer som bortskänkes i en köp&sälj-grupp på FB (på inrådan av Sofie). Jag är glad om något kommer till användning, annars åker det till miljöstationen. Vi har ytterligare ett fullt släp till miljöstationen.
Jag fattar inte hur de förra ägarna kunde lämna det efter sig som de gjorde. Jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag var dem. Vi köpte förvisso stället fullt möblerat, men det innebär INTE att vi ska behöva ta hand om deras SOPOR! Eller vad sägs tex om en trasig cykelpump, ett dammsugarskaft till en dammsugare som inte finns, ett rostigt våffeljärn som troligtvis inte har fungerat på 20 år, gammal wellpapp, tomburkar, skafferivaror med bäst före 2005, ett par läsglasögon, allt bråte under huset, veckotidningar från 2008 med ifyllda korsord osv in i oändligheten. Jag är ganska övertygad om att vi hade fått rätten på vår sida om vi hade tagit tag i det efter vi sett eländet i somras. Men. För en gångs skull orkade jag inte bråka.
Avloppsansökan är förresten inlämnad till kommunen och det har varit förbesiktning, så nu inväntar vi det formella tillståndet så att vi kan börja på riktigt. Det ska bli SÅ skönt när det är klart och på plats, men det är en lång väg dit. Och den ger mig lite lätt ångest om jag ska vara helt ärlig. 😛
Nu är vi hemma och käkar framför TVn. Vi zappade in på en dokumentär om gatubarnen i Pakistan. Det finns så mycket att säga. En hemsk, men väldigt bra dokumentär. Så fruktansvärt, på så många sätt. Och här sitter jag i en tv-soffa och skriver om vår fantastiska helg så att jag nästan blir äcklad av mig själv, när världen där ute är som den är. Kontraster. Man vet liksom inte riktigt vart man ska ta vägen.
av Felicitas