Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Det där kan jag ju äta! 

Det är 1,5 månad sedan vi slutade amma och likväl kommer jag fortfarande på mig själv med att se något ätbart, avfärda det som “förbjudet” för att i nästa sekund inse att “det där kan ju jag äta!”.

Jag skrattade så att jag grät i morse, på bussen på väg till stan. Hero skickade en filmsnutt på Piggelin, där han förklarade att hon prompt ville ha strumporna på händerna (de var ute igår och då hade hon vantar – förmodligen fått idén därifrån, för så har hon aldrig gjort förut) och hur hon lekte med sina leksaker med strumpor på händerna. Haha! Det såg lite besvärligt ut!! 🙂

Magen min växer så att det knakar. Jag har tänkt försöka använda vanliga kläder så länge det går, för de där gravidkläderna tröttnade jag fort på med Piggelin och jag har inte lust att lägga massor av pengar på nya. Men det börjar redan bli på håret – den här rymliga(!) blusen gick knappt på. Jag undrar var det här ska sluta…

Idag är vi halvvägs med Pigallen. Jag har stått upp lite mer vid mitt skrivbord (i stället för sitta dvs) och har inte riktigt lika ont i rygg eller nacke/huvud som igår när jag kom hem. Får försöka tänka på att göra pausgympa då och då.

Din mail publiceras aldrig. Dessa fält måste fyllas i *

*

*

UA-33757185-1