Vi har jobbat mycket ihop de senaste två åren och hon har blivit mer än en respekterad kollega, hon har blivit en vän. Detta trots att vi sågs sällan, eftersom hon bodde och jobbde i Finland. Strax före jul sågs vi senast. Strax efter nyår fick jag besked om att hon blivit sjukskriven på obestämd framtid. Några dagar senare fick jag veta att det var cancer, lungcancer, och att det var troligast att hon aldrig skulle komma tillbaka till jobbet. Hon sade till mig att hon skulle göra det bästa av den tid som hon hade kvar. Därefter har vi hörts sporadiskt, på hennes villkor.
Jag tror att hon skämdes. Jag tror att hon skämdes över att ha varit storrökare hela livet och därmed kände att hon hade satt sig själv i den situation som var och att hon därför isolerade sig. Men det är ju så mycket man inte vet. Kanske hade hon fått lungcancer ändå. Och jag tror att en ska passa sig för att klandra någon utan att ha gått i dennes skor. Du vet inte vad hen bär i sin ryggsäck, eller vad hen har fått offra för att komma dit hen är idag.
Men jag vill säga en sak: börja aldrig röka. Om du redan gör det: SLUTA. Ta hjälp om det är svårt, svälj stoltheten. Det finns hjälp att få och du KAN sluta. Det går.
Idag fick jag veta att cancern tog henne i lördags. Jävla helvetes cancer. Jag hade hoppats att hon skulle få längre tid med sina nära och kära. Med sin hund, som hon höll så högt, sin man och sina barn.
Fuck cancer.
av Felicitas