>
Jeans från Replay, brun topp från H&M, ut och in-stickad kofta från H&M (julklapp från lillebror). Trött! Och stressad. 😛 I övrigt toppen.
<3
Felicitas - lyckans, skrattets & nöjenas gudinna
Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.
Ikväll ska jag på trevligheter, så dagens blir lite, lite mer piff idag (och mejken ska på efter jag tränat). 🙂 Svarta byxor från InWear, linne från Lindex och topp från höstens klädbytarkväll. Toppen är transparent, veckad i sidorna, asymmetrisk och har mönster med söta paljetter. Det syns dåligt och låter inte så posh, men man känner sig lite som en fjäril! 🙂
Skickat från min Samsung Mobil
>Nu har jag anmält mig till Best of the Best, söndagen den 14:e november. Till komispris, annars hade jag nog inte anmält mig. Det är mycket dans på schemat (vilket inte är min kopp te – det blir för många extremiteter att hålla reda på samtidigt, läs: noll koordinationsförmåga) och jag var inte så nöjd förra året… Men det kan vara en kul grej (många av mina vänner ska dit), förhoppningsvis har de tagit lärdom av kritiken från förra året och man får ett par skor från Reebok på köpet, så jag slog till ändå. Ses vi där?!
Och så till nyheten, som överraskade både mig och många av mina kollegor. Vår klädpolicy är uppdaterad och vi får numera ”…bära civil klädsel när arbetet så tillåter…”! Den nya klädpolicyn firas med en hittills oanvänd tröja från Saint Tropes (som jag faktiskt hade glömt att jag hade köpt – en överraskning i garderoben!) och en hittills oanvänd sjal (som jag inte minns märket på, fastän det var i morse jag sprättade bort lappen) som båda inhandlades vid PS på Åhléns City. Till det serveras baggyjeans från Levis. 🙂
♥
Andra bloggar om: Best of the Best, FitnessMagazine, träning, konvent, Dagens, kläder, klädpolicy, policy
>
Möter kollegan Ma i dörren på jobbet, som synar mig från topp till tå… Men OJ! Vad snygg du är!! Jag vill också va sådär snygg!! Ja, man kan bli glad för mindre!! 🙂
Dagens består för övrigt av en grå klänning från Pulz, jordgloben från Efva Attling, klackar från Vagabond, grå sjal (som jag inte minns var jag köpt), brillor och grå trench från Pimpinette.
Förhoppningsvis ringer de från Bagis i eftermiddag och säger att vi får hämta hem Xenisen, men det kan vara så att hon får stanna på dropp ytterligare ett dygn. Allt beror på hur hennes värden reagerar. Igår hade hon iaf ätit med god aptit, men Anja hade aldrig sett henne så dämpad förut och var orolig. Hennes värden när jag lämnade in henne (dvs innan hon fick dropp) var 460 på kreatininet (något högre än i torsdags) och 35 på ureat (något lägre än i torsdags). Hon låg även högt i fosfat, så hon ska nu få fosfatbindare. Och lillsessan vägde 26,6 kg – dvs inte mindre än förra gången iaf.
Tänk att Xena har varit uppe på nästan 31 kg när hon vägt som mest (någon gång förra, eller om det var förrförra, våren). Då var hon riktigt fin och alldeles lagom, tyckte jag. Att hon nu väger 26,6 innebär en vikminskning med 4,4 kg. Det låter kanske inte som så mycket, men det är 15 procents viktminskning. Eller för att ni ska få ännu bättre perspektiv – det är som att jag skulle gå ner nästan 10 kg….
De har även tagit någon slags blodprov på Xenisen som skickas iväg till USA på analys. Provsvaret (som tyvärr kommer att dröja ganska länge) kommer inte att kunna hjälpa till i själva behandlingen, men förhoppningsvis kommer det att ringa in prognosen lite mer. Så att vi får veta om det finns hopp eller inte. Som det är nu är det väldigt jobbigt att allting är så ovisst och det är oerhört tungt mentalt att kastas mellan hopp och förtvivlan. Även om vi givetvis hoppas på positiva besked, är det ändå bättre att få ett negativt än att inte veta något alls.
“Att vänta är värre än att veta. Sorg renar hjärtat, ovisshet söndrar själen.”
>
Lite mer sömn inatt, men ändå inte tillräckligt. Att det ska vara så svårt att komma i säng?! 😛 Igår fick jag startpapperna för de två högskolekurserna som jag ska gå och det kändes givetvis spännande, så det var det som sinkade mig från att komma i säng… 😉
Skickat från en Sony Ericsson mobiltelefon
>I helgen har det, som ni redan fått en hint om, varit dykning. För min del första gången med min nya (begagnade) utrustning och för Heros del både första gången sedan han tog cert tidigare i somras och första gången med sin nya (begagnade) utrustning. Yay!! 😀
Xenisen blev passad hos Hero-föräldrarna (som för övrigt har blivit väldigt förtjusta i henne – hon tar alla hon möter med storm!) och sov även över där, eftersom vi skulle iväg på kvällen.
Igår dök vi vid hopptornet vid Älta Flaten. Den nya dykflaggan sattes upp i ett träd baföatt. 🙂
Det värsta med dykning är att ta sig i våtdräkten… Det ska sitta så förbenat tight!! Här är det diverse stretch-övningar för att få den på plats.
Jodå… Det går jättebra…
Första dyket var det Hero, jag & Wille som plumsade i.
Jag glömde visst att dra upp dragkedjan i ryggen, så jag fick kliva upp igen. 😉
Det fanns gott om signalkräftor!
Och en tuff Hero.
Wille plockade tufft kräftorna med händerna. Det vågade inte jag! 🙂Dyket i sig var inte jättespännande, förutom att det var första gången jag dök med Hero och mina nya grejer. Det var dyig sandbotten som lätt virvlades upp och vi såg inte så mycket. Eftersom det var ganska dålig sikt och man inte hade några referenser (eftersom man inte såg botten) var det dessutom ganska svårt att ha en bra jämvikt.
Det andra dyket lät jag söta Empan ta, hon fick låna mina grejer.
Det var KALLT efter dyket! Här sitter jag insvept i fleece och badlakan, men ack så nöjd. Ytvattnet var 18 grader, men vid 6-7 meters djup var där ett språngskikt och nedanför var det bara 12 grader. Lite väl kallt, även om jag hade en 7 mm semidry-dräkt.
Här har vi Wille med sina kräftor. 🙂
Elaka, stora rackare!
Empan (som hittade en golfboll) & Hero.
Hero efter det andra dyket. 🙂På kvällen åkte vi som sagt på Bye bye Birdie-fest hos söta LaLinda, som drar iväg på äventyr. Blir allt
lite avis!! 🙂 Hur som helst jättetrevligt på alla sätt och kul att träffa de snygga donnorna igen!!!
Vi lämnade LaLinda strax efter midnatt och gick på Röde Kvarn för att möta upp mina underbara grabbar Grus – Snisen, Lilleman & Estefano. ♥
Väl hemma vid fyra-snåret (lagom fräsch och sådär) passade jag på att ta en kvällens-bild. 😉 Toppen köptes också på PS på Åhléns City och kommer från Miss Sixty.
Det blev dykning även idag, efter att vi hade hämtat upp Xenisen (som hade haft det jättebra hos Hero-föräldrarna). Vi dök i Älta Flaten idag också, men på en annan plats. Idag följde vi kanten på en klippa och det var betydligt roligare. Xenisen var med ner till sjön, men fick sitta i bilen under själva dyket.
Före dyket (i min nya, färgglada bikini). Kul!
Hero, också före dyket. Yum yum… ;P
Så ner i vattnet. Idag hade jag både min semidry-dräkt och en 3 mm shorty ovanpå. Betydligt behagligare!
Det fanns gott om signalkräftor även här. Kvicka och kaxiga rackare!
William var duktig på att fånga dem.
Hero.
Kräftorna knep sig fast i påsen och kämpade bokstavligt talat för sitt liv. Se vad stora de var!!Dykning i svenska vatten är väl kanske inte det mest upphetsande – lite marint liv, kallt och dålig sikt – men dykning är underbart oavsett! 🙂 Och det var kul att komma ut!
På väg hem lämnade vi av kräftorna (som vi fick av snälle Wille) hemma hos Hero-föräldrarna. I morgon kväll ska vi dit och käka dem! 🙂♥