Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Idag har vi varit på fika i Villa Villekulla och träffat säljaren, Fredrik. En jättetrevlig kille som tycker att det är superkul att vi som barnfamilj ska flytta in i området. Han säljer för att han har svårt att ha kvar huset själv sedan han separerat, men han vill hitta ett nytt, mindre hus i samma område eftersom han trivs så bra. Han är född och uppvuxen i området och talar väldigt varmt om både det och om huset. Och han är väldigt flexibel och tillmötesgående i hela den här processen. Känns jättekul!! Han öppnade dörren med ett stort leende, armarna utslagna och ett ”Välkomna HEM!”.

Bellan fullkomligt flög in i huset och for runt som en virvelvind. Det var längesedan vi såg henne så uppspelt. Jag tror att även hon kommer att trivas!

Fredrik visade oss runt i huset och berättade om allt, svarade på våra frågor och lade till ytterligare information som vi inte tänkt på att fråga om. Sedan bjöd han på fika och vi pratade ännu mer. Vi stannade i 1,5 timme och jag längtar i hela kroppen tills vi kan flytta in. Det känns SÅ himla bra i magen.

Innan vi åkte till Villa Villekulla var vi snabbt förbi Herosysterfamiljens nya hus, som bara ligger några kilometer från Villa Villekulla. De har precis fått tillträde och vi lämnade av lite grejer. Det kommer också att bli kanoners!

Lördag och fortsatt stök här hemma. Men en paus för energitankning deluxe – Tessan och barnen kom på fika! Det var SÅ himla mysigt att ses igen. Äntligen!

På kvällen såg vi Så mycket bättre (jag tycker supermycket om det programmet!), sedan Hundraåringen som klev ut… Jag är sällan förtjust i svenska filmer, men denna var helt okej. Lite Forrest Gump över den.

Jag testade en ny variant på kladdkaka. Lite justeringar, sedan är den nära nog perfekt.

Fredag. Tog en promenad i vinterlandskapet (skönt att komma ut!) för att hämta ut paket.

Paketet var större än beräknat, men vi fick hem det! 🙂

Från skitgris till sötfis – kul att bada och plaska!

När jag höll på att söva Piggelinaren för eftermiddagsluren hörde jag hur granntjejerna kom och knackade på, men jag kunde ju inte gå och öppna eftersom jag var mitt i sövningen. När Piggelin hade vaknat gick vi därför över till dem i stället. Jag hoppades på att alla tjejerna skulle vara hemma och tog därför med mig prospektet. Vi berättade för föräldrarna via sms direkt när vi hade köpt, men ville ta det personligen med tjejerna. Och alla var hemma – de blev jätteglada när vi kom. Det kändes tungt att berätta för dem, men samtidigt bra. Och det kändes som att de tog det bra ändå. Det är en väldigt, väldigt mysig familj och jag skulle vilja stoppa ner dem i fickan och ta dem med i flytten. ❤️

Adde förbi en sväng, lekte med Piggelin och käkade med oss. Sedan landade vi i soffan för vad som kändes som första gången på länge. Jag somnade och Hero såg någon film. 

Tomten. Jag önskar mig lite mer närminne, tack.

Eftersom Piggelinaren är en bestämd dam som vägrar att bli matad (sötsaker undantaget, dvs tex fruktpuré – vi ger henne inte socker), tar det här med måltider en ganska stor del av vår dag. Resten av dagen leker vi, sitter på pottan, nattar och sover.

Piggelinaren förklarar och berättar mycket. Det är mindre jag förstår.

Lek med min älskade skrutt.

Just idag hade Piggelin bra känsla för vad jag behövde. Jag var trött. Så när hon hade sovit i sin säng i 50 minuter, vaknade hon och kallade. Jag märkte att hon behövde/ville sova vidare, men hon tröstade närhet. Jag sövde om henne tre gånger, men hon vaknade igen så fort jag lade ner henne i spjälsängen. Så jag tänkte att Piggelin var smartare än jag – hon krävde helt enkelt att jag skulle vila med henne. Sagt och gjort, vi lade oss tillsammans och hon sov i ytterligare 1,5 timme på min arm. Det behövde både hon och jag.

14.45 hade jag läkarbesök. Piggelinaren fick följa med. Jag har ju märkt att även jag mår bättre av den här kosten, så jag ska få ta lite blodprover för att se om någon allergi visar sig där. Det är ju dock ganska vanligt att få falskt negativt resultat, men om det kan säga något vore det ju bra. Det skadar inte att kolla!

Tillbaka från läkaren kom yngsta granntjejen på besök, Nathalie. Hon var här i 1,5 timme och lekte uteslutande med Piggelin. Jag tycker att det är så himla mysigt att de vill komma över och det är härligt att se dem med Piggelin. Både hon och de har kul.

När Hero kommer hem från jobbet har han en intensiv Piggelin-stund, för att kräma ur så mycket kvalitet tillsammans som möjligt innan det är dags att natta. Det är härligt att se hennes reaktion när han och Bellan kommer hem. Hon lyser och riktigt skakar av förtjusning. Älskar’t.

Syster min skickade en herrans massa recept till mig igår. Jag har tidigare inte brytt mig om att leta, för jag har hela tiden tänkt att det här med kostrestriktionerna bara gäller en begränsad tid och fram tills att vi har kommit fram till vad Piggelinaren reagerar mot. Och jag trodde inte att hon skulle reagera på både vete och majs, till exempel. Men i och med att syrran skickade recepten slog det mig att det kanske inte alls är för en begränsad tid och att jag kanske behöver börja engagera mig bättre i receptfrågan. Får nog ta och göra det! Hon skickade hur som helst ett recept på blåbärspannkakor som jag testade, fast utan blåbär (för det hade vi inte hemma). Gott! tyckte både Piggelin och jag.

Något som fascinerar mig är hur mycket fall som kommit fram sedan tyngden från mitt långa hår försvunnit. Det är nog tack vare det som jag trivs förhållandevis bra i den här frisyren.

Piggelinaren och jag har haft en bra dag ihop, men vi kom inte ut på promenad idag heller, utan har lekt inne. 

Trött. Så trött att jag lade mig tillsammans med Piggelin på hennes sena em-lur och fick en halvtimmes sömn. Den behövdes! 

Tycker att det är så härligt när hon pussar sin spegelbild.

Hero vid maten. Han klarar inte riktigt Piggelinarens glädjetjut. 😂

Jag var inte ute och cyklade ändå. Nu har Piggelins båda framtänder brutit igenom gommen. Lillskrutt. Hon besväras ganska mycket av dem i omgångar, så jag hoppas att det ska vara fort överstökat.

Vi har hållit oss inne hela dagen. Jag är trött och sliten efter natten. Den första halvan gick ju bra, men sedan avtog verkan från paracetamolen framåt småtimmarna och mitt dumma nöt hade inte haft vett att lägga mig i tid. Jag gick och vaggade på en gråtande Piggelin i 40 minuter 03:40-04:20 och sedan klev hon upp klockan sex. Pust.

Fastän hon är besvärad av tänderna, har vi ändå haft en bra dag. Avledning, avledning, avledning, för jag vill helst inte behöva ge smärtstillande om det går att undvika. Hon har fått nu till natten igen, men inget under dagen.

Fina, fina spegelbild.

Piggelin tar sig turer och gör egna upptäcktsfärder.

Jag testade att göra en annan variant av pannkakor i morse, med mandelmjöl. Helt okej, tyckte både jag och Piggelin! Den här bilden är dock från eftermiddagen då hon fick pannkaksrester till mellis. Med kokta hallon. Men det var lite för surt, tydligen! 😉

Och så en smickrande bild från sista tillfället på babysimmet förra veckan. 😉

Piggelinaren vrålar ganska friskt i väldigt höga toner. Hon tycker att det är kul. Omgivningen tycker att det är sådär kul, för det gör ont i öronen, men imponeras av hennes kraft och höga toner. Det är ett under att våra fönsterrutor fortfarande är hela här hemma. Vi gör vårt bästa för att ignorera vrålandet och inte ”mata” henne med feedback på det, men det är lättare sagt än gjort alla gånger. Hon tycker hur som helst att det är väldigt kul och blir nog själv imponerad över vilka ljud hon kan åstadkomma, som synes.

Efter ännu en strulig natt hade vi en intensiv, men för den sakens skull ingen dålig dag. Vi var sams i princip hela dagen, men kom aldrig ut på någon promenad. Just nu drar jag mig lite för att gå ut och gå, för jag fick stora skavsår av de nygamla vinterskorna sist och de gör fortfarande ont.

Piggelinaren läser bok på golvet, bland annat. Hon, som så många andra barn, tycker att det är spännande med sin egen spegelbild.

Jag älskar mig, puss puss!

Ätandet går framåt, men det är mycket som hamnar överallt förutom i magen.

Hero jobbade blåljus och kom hem sent. Dessutom tjuvåkte bussen tre minuter före avgångstid (vilket händer var och varannan gång med just den linjen), så han missade den och fick vänta i en kvart. Surt, sa räven. Han hann i princip bara säga godnatt till Piggelinaren innan jag gick in till sovrummet för att amma och söva henne.

Jag vet att jag skrev igår att jag har slutat att svara ”ja” på att tänder kanske är på gång när folk frågar (hon har haft alla tecken på det i flera månader), men nu vette tusan om det inte kommer att komma fram ett helt gäng snart. De syns tydligt genom tandköttet och hon pillar konstant i munnen. Just nu är hon väldigt besvärad och efter 1,5 timmes gråtsövning ikväll fick hon till slut sin första supp paracetamol någonsin vid 21 (jag är glad att vi har lyckats undvika dem såhär länge). Sedan somnade hon efter ytterligare en kvart och sov bättre än på länge i tre timmar, utan ledsna uppvak. När hon hade vaknat för att amma strax före midnatt somnade hon om direkt igen.

UA-33757185-1