Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Jag vill inte halka efter igen, men det här blir bara kortfattat.

Vi har fått tid för att påbörja utredning om Piggelins mage/allergi/vad det nu är, men inte förrän den 6/9. Hon hade mer blod i bajset idag. Det känns inte kul alls, men så länge inte allmäntillståndet påverkas, hon ständigt är ledsen, eller hon börjar äta sämre, så ska det inte vara någon anledning till panik. Gott så.

Idag har vi inte gjort många knop. Jag har vågat starta datorn igen efter att ha hällt ett glas vatten över den förra veckan och den verkar vara okej (peppar, peppar). Jag har därmed kunnat göra lite administration medan Piggelin har sovit. 

Ikväll har jag gjort en gravidfotografering med ett brudpar från i fjol, Linda & John. Väldigt mysigt. Piggelin fick en superfin outfit som Linda sytt. Galet fint och så kul att få. 

Idag har det varit bättre med kräkningarna, men det har blivit en del ändå. Hon har lite utslag kvar. Jag vet inte hur länge symtomen sitter i om det nu skulle vara gårdagens jordnötter som hon reagerade på? Under eftermiddagen såg vi lite, lite blod i bajset igen. Det har hänt en gång förut, för ett par veckor sedan (vilket var en bidragande orsak till varför jag valt att utesluta så många allergener). Sjukvårdsupplysningen tyckte inte att vi behövde åka in akut så länge allmäntillståndet är bra, men att vi ska kontakta vårdcentralen när de öppnar i morgon (de hade stängt när jag ringde). Någon form av bedömning/utredning behöver göras.

Det Piggelinaren får utöver bröstmjölk är D-droppar, Sempers magdroppar, Minifom och Zantac (refluxmedicinen) 1 ml, 2 ggr/dag. Tänk om det skulle vara så att vi får rätt med magen genom mina kostrestriktioner och därmed kan utesluta både Zantac och Minifom? Det vore underbart. 

Idag har vi tagit det lugnt. Något måste ha varit vajsing med tele-masten, för vi har varken haft internet (fiber) eller mobiltäckning. 

Morgonbus då Hero lämnades obevakad med Piggelin och vips hade hon leksaken på huvudet. 😉

Lika glad för det är hon.

Det är kul att se hur Piggelin skiner upp och ler när Bellan är i närheten. Hon sträcker sig efter henne och tycker att det är kul. Idag låg hon och tokgarvade med Bellan framför sig.

Jag har skaffat ett amningshalsband för att avleda vassa små naglar från att borra sig in i bröstet, händer från att dra i håret osv. Skönt att gnaga på när det kliar i munnen!

Nu på kvällen har Adde och hans föräldrar varit här på middag. Vi satt ute under skärmtaket med infravärmen på. Mysigt. Piggelin somnade i min famn kring klockan 20, men vaknade bara en kort stund efter att jag hade lagt över henne i sängen. Och nu håller Hero på att försöka söva henne. Envisa, älskade unge. 

Jag kände mig ganska knäckt igår och har legat och funderat hela natten, känns det som. Kan det vara så att Piggelinaren reagerar även på jordnötter, att det var därför det var en sådan katastrofkväll? Hon kräktes mycket igår igen på dagen och hade även utslag. Jag åt chiapudding med banan och jordnötssmör till både frukost och lunch. Kan det vara det? Jag har frågat runt lite och det är inte helt ovanligt att även reagera på jordnötter och andra baljväxter om man reagerar på mjölkprotein. Och mjölkprotein är det första man rekommenderas att utesluta, eftersom det ska vara det mest sannolika att reagera på.

Jag får nog testa att utesluta jordnötter/baljväxter också. Snart är det inte så mycket kvar som jag vågar äta.

  • Mjölkprotein
  • Ägg
  • Gluten 
  • Soja
  • Fisk
  • Skaldjur 
  • Baljväxter (inkl jordnötter) 
  • Citrus 
  • Jordgubbar 
  • Choklad 
  • Lakrits 
  • Lök

Något mer jag borde utesluta, när jag ändå håller på? Borde jag utesluta mandel och nötter också? Vad kan jag ha som mjölkersättning i så fall (gör idag chiapuddingen på mandelmjölk)? Risprodukter (inkl rismjölk) vill jag inte äta så ofta pga arsenikgrejen. Så många frågor, inga svar. 

Min älskade, lilla skrutteplutt. Äntligen sovande. 

Sedan Piggelin kom har vi i princip helt och hållet gått efter hennes mat- och sovklocka. Hon har ammats fritt (dvs när hon har gett tecken att hon har velat ha mat har hon fått det, oavsett hur nära inpå det föregående målet det varit – detta är vad som rekommenderas nuförtiden) och hon har fått sova när hon har varit trött. Det funkade bra de första tre månaderna, på ett ungefär. Sedan kom tremånadersfasen och sedan dess har det blivit stökigare och stökigare. Fastän hon är trött, så kommer hon inte till ro och somnar om vi inte aktivt söver henne och tar bort störningar (vilket i sig inte är så konstigt – hon blir ju mer och mer medveten om omvärlden). 

Det rekommenderas att börja införa fasta tider för nattning från omkring fyra månader, om man inte har haft det tidigare. Man ska gärna skapa en rutin kring sänggåendet och göra likadant vi samma tidpunkt varje kväll (tex ny blöja, smörja in, pyjamas, amma, rapa, läsa saga, sjunga sång, godnattpuss).

Sagt och gjort. Alla i mammagruppen och alla i marsmammagruppen jag är med i på Fejsbox nattar sina små kring 19-19.30. Sedan sover de som små ljus. Det gör INTE Piggelinaren. Vi kör vår lilla rutin, vid samma tidpunkt (start vid 19-19:30). Och fram tills dess att det är dags för det allra sista momentet – att sova – är hon en glad och nöjd liten skit. Men sedan brakar hela helvetet loss. Ikväll har det varit argt panikskrik till och från i 2,5 timmar i famnen, innan hon slutligen somnade i ren utmattning klockan 22. 

Jag känner mig som en urvriden trasa. 

Det är som att hon verkligen, verkligen inte vill somna, trots att hon är jättetrött. Hon går inte alls med på att Hero tar henne i det läget. Lägger jag ner henne i sängen blir hon än mer arg och förtvivlad. Lägger jag mig bredvid kan det vara okej till en början, då hon ligger och leker eller bara vrider sig av och an, men när hon märker att hon börjar somna får hon panik och blir arg/ledsen. 

När vi har testat att ta upp henne till pottan, om hon skulle ha en fis på tvären, slutar paniken. Men när jag sedan försöker söva henne igen blir hon på nytt tvärförbannad. 

Jag funderar mer och mer på om vi verkligen gör rätt. Att lägga tre frustrerade och ledsna timmar varje kväll på att försöka söva ett barn som ändå inte somnar förrän klockan 22 – är det rätt strategi? Borde vi helt sonika bara låta henne vara vaken och uppe med oss tills hon själv vill sova? Samtidigt så vet jag ju att det inte heller funkar. Blä. Jag vet inte vad som är rätt. Slitigt blir det. Jag oroar mig för att hon inte får tillräckligt med sömn. 

Som väl är, är Piggelinaren åtminstone en glad skit dagtid (peppar, peppar). 

Idag har vi haft Hannie på besök kl 13-19. Mycket mysigt. Det har dock varit väldigt oinspirerande väder och regnat i princip hela dagen. 

  • Anna - 22 augusti, 2016 - 19:29

    Vad tufft för er och lilla piggelin😕
    Jag tror att ett visst mått av rutiner är bra men sen är ju alla barn så himlans olika…
    Med vår äldsta så försökte vi köra rätt mkt rutiner och det fungerade för det mesta bra. Tänkte att nu kan man ju det här så då gör vi väl likadant med nr 2…tji fick vi😊 Med honom har vi bara fått åka med för att resten av livet ska fungera hjälpligt men sakta så har vi hittat rutiner somfungerar för honom och resten av familjen.
    Hoppas ni hittar ett sätt som fungerar för er snart!❤️ReplyCancel

  • Frida - 22 augusti, 2016 - 20:31

    Hej, har följt dig länge men aldrig kommenterat. Men nu kände jag att jag ville dela lite tankar… vårt första barn försökte jag lära rutiner i en desperat kamp för att få sova lite bättre. Vi ägnade som ni timmar åt läggning, vilket jag idag ångrar. Det blev folk av honom också, han började sova i egen säng, slutade äta på natten (vid 2 års ålder, men spelar roll, de flesta barn sover bättre och bättre, de flesta barn slutar äta på natten osv, hur mycket ska man kämpa när man redan är helt slut). Idag sover han i princip hela nätter. Vad mycket bättre saker vi hade kunnat ägna de där timmarna åt. När jag för fyra månader sen fick vårt andra barn hade jag bestämt mig för att följa hen mer, hon har varit en kvällsuggla, hon går och lägger sig vid 10 och sover gärna till 8. Vissa dagar sover hon mkt och vissa lite, det går inte att förutså… och jag önskar så att jag hade haft ro i det när ettan var liten, istället för att oroa mig så mkt för hans sömn. En del bebisar sover mer, en del mindre. Samma sak med råden att de inte ska somna vid bröstet, det struntar jag helt i med tvåan, hon kommer bli en tuff tjej som inte kommer somna vid mitt bröst hela livet ;-). Det är en djungel att vara förälder…ReplyCancel

Piggelin sov bättre inatt, tack och lov. Hon vaknade några gånger, men somnade om bara genom att få nappen och vi ammade bara en gång på småtimmarna. 

Idag fick vi besök av den här skönheten. Sorgmantel, fick jag lära mig.

Vi har haft en lugn dag idag. Jag tog Bellan och Piggelin på promenad ner till vattnet. Piggelin somnade på vägen dit och Bellan fick bada. Piggelin har haft två långa sovpass – ett på 2,5 timme och ett på 1,5. Men hon behövde ta igen det efter gårdagen.

Piggelins öra mot min arm under amningen. Jag funderar på att göra den som en tatuering.

Potting.

Bellan och jag mös medan Piggelin sov i vagnen och Hero var iväg.

Bellsklingen får inte vara i loungegruppen för Hero. Det får hon för mig. 😉

Piggelin är som jag berättat svårsövd om kvällarna. Och hon har blivit mer mammig – sträcker ut armarna efter mig när hon är ledsen hos Hero och får panik om hon inte får komma till mig. Lilla skruttan. Jag vet att det bara är en fas och det kommer säkerligen att växla över tiden, men mitt hjärta går lite sönder för Heros skull. 

Ikväll tog det en timme att somna. Men nu sover hon gott i alla fall. Jag hoppas på en lugn natt. 

Förra veckan lyckades jag förresten med bedriften att hälla ett glas vatten över datorn. Jag har inte vågat starta den sedan dess. 

Dagen började med frukost ute på altanen, efter lite bus med Bellan. Jag skulle inte påstå att Piggelin ålar än, men på någon vänster tar hon sig fram/bak ändå. Och Bellan är en tålmodig lekkamrat som gärna går/lägger/sätter sig nära, men fryser till is när Piggelinaren får tag i ett öra eller så. 

Högt uppe på berget, finns ingen polis. Där kan man stå naken och släppa en fis.

Mamma har stickat den fina pippikoftan och mössan åt Piggelin.

Toby, Alice, Charlotte och hennes två kids, Bianca och Alexander, kom ut till oss vid 11-tiden. Vi hade en väldigt härlig dag i trevligt sällskap! 

Piggelinaren somnade i Alice’s famn med Sophie tätt intill och höll fortfarande i henne när hon vaknade en timme senare. Gulleplutt.

Sen eftermiddag lämnade vi Blåbärsstället, kompletteringshandlade och körde till Heropappan och Ami. Vi (mest Hero) tog över deras kök och bjöd på bortahemmamiddag så att de kunde umgås med Piggelin en stund. Vi stannade inte så länge, för kvällarna är som sagt ganska struliga, men det var trevligt! 

Det är stökigt nu. Och jag har mycket att blogga ikapp. Men jag gör nog som förra gången – postar i efterhand om respektive dag. Den som följer oss på instagram känner förmodligen igen det mesta, men jag vill ju ha allt samlat här på bloggelibloggen.

Sedan två veckor tillbaka testar jag för Piggelinarens skull att utesluta mjölkprotein, soja, ägg, gluten, fisk och skaldjur. Och ”de vanliga grejerna” som jag även undvikit tidigare (jordgubbar, choklad, lök, bönor osv). Vi upplevde det nämligen som att refluxmedicinen blev mindre verksam och att hon började kräkas mer igen. Vi har uppföljning hos läkaren den 1/9 och innan dess vill jag testa detta. Det kan ta uppåt 8 veckor innan det får full effekt (ffa gällande mjölkproteinet), men redan såhär efter två veckor tycker vi att det är betydligt bättre. Jag hoppas att det inte bara är tillfälligheter, utan att vi faktiskt är något på spåret. Hennes symtom är enorma kaskadkräkningar, att hon har ont i magen, gasig, diarré (men amningsbajs kan tydligen vara lite hur som helst utan att det är något fel, så det räknas nog inte riktigt) och att hon får återkommande utslag.

Att utesluta allt ovanstående (och det gäller att vara petnoga och läsa på alla innehållsförteckningar) innebär lite utmaningar. Och det stod still i huvudet på mig när jag skulle fundera ut något att äta till frukost som inte var (glutenfri) havregrynsgröt. (Havre är naturligt glutenfritt, men eftersom det i vanliga fall hanteras i samma kvarnar, silosar osv som de andra sädesslagen så slinker det in gluten ändå, därför finns det speciell, glutenfri havre som inte har blivit ”kontaminerad” av de andra sädesslagen.) Jag gjorde en shoutout på fejsbox och blev tipsad om chiapudding, som jag sedan har undersökt vidare. Det går att variera väldigt mycket och är helt okej! Således är chiapudding min nya standardfrukost. Jag har hittills varierat smaksättningarna med jordnötssmör/banan, kanel, hallon/lakritspulver, blåbär och blåbär/lakritspulver. Jag är lite nyfiken på att testa en variant med kardemumma, men det har vi visst ingen här ute på Blåbärsstället. Som topping (vilket faktiskt gör en väldig skillnad) har jag nötter, banan (ibland torkad, ibland färsk) och kokosflingor.

Den här kosthållningen ska förhoppningsvis göra att Piggelinaren mår bättre och även jag mår faktiskt bättre av den – min IBS-mage tycker till och med att det är fantastiskt. Många hade nog börjat med att enbart utesluta mjölkproteinet, för det är det vanligaste som små bebisar reagerar mot, men nu vill jag bara att vår lilla skrutta ska må bra på en gång och jag vill inte hålla på och laborera hur länge som helst, så jag kör all in på alla vanliga allergener. Det är ingen stor uppoffring. När läget har stabiliserats för Piggelin ska jag testa att ”lägga tillbaka” de olika livsmedlen ett efter ett.

Vi upplever som sagt att Piggelin mår bättre i magen, framför allt att hon kräks betydligt mindre, men nu har vi precis gått in i den femte utvecklingsfasen och tänderna fortsätter som lök på laxen att stöka för henne samtidigt (hon dreglar kopiöst och tuggar hårt på mina fingrar). Phew. Det har varit en tuff natt! Fem amningar under tiden 00-05 och helt vaken med panikskrik 03:30-05:30. Hon somnade slutligen helt utmattad i mina armar. Lilla skruttan. Det är dock helt normalt och förväntat för den här utvecklingsfasen, så jag oroar mig inte. Men det är såklart jobbigt att inte kunna hjälpa henne bättre och det är lätt att känna sig otillräcklig.

Hero gick upp och tog morgonpottningen när Piggelinaren vaknade, så att jag fick sova vidare. Och nu sover hon igen. Hon somnade i sjalen och efter tuffa överväganden beslutade jag mig för att lägga ner henne i sängen, där hon sover ännu. Det är svårt det där. Det blir såklart tungt i sjalen efter ett tag och Piggelin gillar inte när jag sätter eller lägger mig ner, då vaknar hon direkt, utan jag måste vara på fötterna (eller sitta på en pilatesboll – det funkar faktiskt också). Men samtidigt somnar hon lättare om i sjalen. Dock börjar hon vanligtvis sträcka på sig i sömnen efter en timme i sjalen, så jag tolkar det som att hon vill ändra ställning. När hon sover ensam kan hon ju sträcka ut sig på ett annat sätt, men samtidigt är det svårare (för att inte säga omöjligt) att få henne att somna om ifall hon vaknar till. Men den här gången verkar det i alla fall ha funkat att lägga över henne i sängen!

Tanken var att vi skulle lämnat Piggelin hos Heropappan och Ami i morgon kväll och följt med ut och käkat med Toby & Alice och ett gäng andra av deras vänner. Men det känns inte bra att lämna bort henne när hon har det så jobbigt i utvecklingsfasen. Och de har ju trots allt bara träffats en handfull gånger. Just nu vill Piggelinaren bara vara hos mig när hon är som mest ledsen och kvällarna är värst. Så vi tar middag på stan en annan gång, när Piggelin har mer ro i själen.

UA-33757185-1