Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Ett litet steg för människan, men ett stort kliv för mänskligheten. Skämt åsido. Jag har valt att inte vara så väldigt politisk eller debatterande på bloggen (längre). Det betyder inte att det går mig obemärkt förbi, utan att jag tar den fighten på andra ställen. Som fejsbox och så.

Så till detta stora och för mänskligheten viktiga kliv. Ända sedan vi började skissa på altanen på Blåbärsstället har jag sagt att det bara finns en sak som är viktig för mig. En enda sak. Resten är förhandlingsbart eller rent av oväsentligt. Jag vill kunna sätta upp mina älskade hängmattor på altanen. Så småningom alltså, det var inte sagt att det skulle prioriteras först av allt, men att konstruktionen skulle medge det. Och nu, äntligen, har det blivit möjligt. Hero var ledig igår och skickade en bild till mig från Blåbärsstället. Glädje i hjärtat!!!
image

Stolparna ska inte bara vara två pålar, utan ska bära skärmtaket som ska sättas upp. Det blir grejtans!

  • AC - 2 september, 2015 - 22:24

    Han gör skäl för sitt bloggalias, maken. En sån hjälte!<3

    PS. Vi har var-åttonde-helg var sjätte helg här hemma. Det SUGER!DSReplyCancel

I helgen var det den där trista helgen, som återkommer var åttonde vecka. När Hero jobbar fredag natt och söndag dygn. Inte mycket tid tillsammans då, utan vi tjejer har myst själva. Vi är förvisso ganska bra på det också, men det är ju betydligt mysigare när Hero är hemma.

Long time no selfie, så varsågoda – såhär ser jag ut nuförtiden (eller i alla fall i fredags).
image

I fredags hade Bellan och jag fredagsmys. Vi såg på Twilight och jag riktigt njöt av gamla minnen. Pratade högt de fraser jag kunde. Lovely Twilight!image

Lördag och sovmorgon. Fast den blev inte så lång, eftersom vi lade oss tidigt och därmed vaknade tidigt. På morgonen blir jag ägd, skulle en kunna säga.
image

I lördags åkte vi ute till Blåbärsstället efter att Hero hade kommit hem från nattpasset. Hero ville börja med stommen till skärmtaket, så att jag ska kunna sätta upp mina hängmattor, så det fick bli så. Heropappan, Ammie och deras portugisiska vattenhund, Agge, tittade förbi. Vi fikade, de fick hjälp med en spishäll de ska installera och vi gick ner till klipporna. Bella visade Agge var skåpet ska stå när det gäller att kasta sig i vattnet. Vi kom hem till Borgen ganska sent, lagade mat och landade i TV-soffan. Nu var det New Moon – yay! Twilight-serien är ju inte direkt Heros favoritfilmer, men jag sällskapar honom till ganska mycket skitfilmer, så den här gången fick han offra sig.:)

Söndag och Hero lämnade tidigttidigt för att jobba. Bellan och jag sov vidare och gick sedan på långpromenad.
image

På dagen var det redigering och ivägskick av ett bröllop. Det är alltid blandade känslor att skicka iväg bilder. Jag lägger ju ner så mycket själ i dem och hoppas att kunderna ska bli nöjda, men en vet ju aldrig. På kvällen blev det ytterligare en runda med Bellan, sedan landade vi i TV-soffan och jag jobbade lite på halvfart med nästa bröllop på tur.

Idag har jag varit i Dalarna över dagen. Jag hade varit på stället jag skulle till före, men kom inte riktigt ihåg bästa vägen. Jag satte (uppenbarligen) gps:en (lite slarvigt) innan jag körde i morse. Och så påbörjade jag den drygt tre timmars långa bilresan norrut. So far, so good. Även om jag var lite trött, eftersom det var en tidig morgon.

När jag hade några mil kvar, ledde gps:en in mig genom ett mindre samhälle. Och sedan ut på en grusväg. Det kändes ju lite skumt, för den vägen körde jag inte när jag var där förra gången, men jag tänkte att det förmodligen var en smitväg. Så jag rullade på. Och rullade på. Grusvägen var rejält sönderkörd och stötdämparna blev verkligen motionerade, även fast jag försökte undvika de värsta hålorna. Och den där sabla grusvägen tog ju aldrig slut?! Efter 1,5 mil(!) svängde jag äntligen ut på en asfalterad väg. Men det var något som kändes helfel. Så jag började kolla slutmålet på gps:en lite närmare. Och insåg att det landade mitt i en sjö… Oups! Något måste uppenbarligen vara lite galet. Gör om, gör rätt med gps:en och den här gången var jag lite noggrannare med att kolla så att slutmålet blev helt rätt. Tack och lov var det inte helt åt helskotta fel mot dit jag skulle och jag hade dessutom god tid på mig innan mötet skulle börja, men jag hann bli lite stressad där ett tag! Fadäsen kostade mig väl en sisådär 20 minuter och ändå var jag framme med en kvarts marginal. Phew.

Bilen blev rejält skitig av det lilla äventyret på grusvägen. Nåja.

På vägen hem var det raka puckar. Mötet var bra och slutade tidigare än väntat, men jag fick paltkoma efter ett tag och körde därför in på en parkeringsficka, fällde sätet och sov ett tag. För att inte vara en fara för mig själv och andra. Det kändes sjukt ansvarsfullt, vuxet och bra! Framför allt var det betydligt behagligare att köra när jag väl hade sovit en stund och inte kände mig trött. Bättre att komma hem lite senare, än inte alls…

Nu har jag hämtat Bellan, ätit, tagit igen mig i soffan och sedan landat vid datorn. Redigering pågår för fullt. Hero är på aw.

Då var de båda fasaderna färdigmålade! Det återstår ju två sidor till på stugan (nordväst respektive nordost) och även de vita detaljerna (knutar, vindskivor, foder osv), men det tar vi senare. Nu är siktet inställt på att få altanen klar, etapp två!
image

Drygt en tredjedel av trallen är lagd för etapp två. Det blir finfint. Sedan ska vi ”bara” möblera också. Jag har en del idéer om hur jag skulle vilja göra, men utemöbler är ju ganska dyra så vi tar det nog lite pö om pö vad det lider.
image

Åh. Idag har jag träffat Emster. Vi har pratat, pratat och pratat. I 2,5 timme. Bara hon och jag. Det har varit SÅ himla härligt. Efterlängtat och upplyftande. Bästaste Emster!

Dagen har varit bra i övrigt. Bra på jobbet, fint väder. Jag har huvudvärk, men gissar att den beror på det stundande väderomslaget.

Augusti har varit helt strålande väder hittills, men det ska visst vända nu. Maj till juli var en smärre katastrof (vädermässigt), så det känns som lite upprättelse att sommaren kom på slutet ändå. Annars vore paniken efter sol nära.

I kikaren finns för övrigt ett nöjesbesök i London under hösten. Det återstår att se, men jag hoppas att vi kan vara med på Tobys och Alices inflyttnings-, förlovnings- och födelsedagsfest i mitten av oktober. Om det inte funkar, så har vi sagt att vi ska hitta en annan långhelg under hösten. Det får bli så!

Så var grovjobbet klart för etapp två och det är dags att lägga själva trallen. Det kommer att gå som en dans!
image

image

image

Vi har haft en bra helg. I fredags efter jobbet var vi på stan och hade avskedsfest för Toby som flyttar till London och sin kärlek (Bellan var ensam hemma ett par timmar). Toby och jag hade lite egentid innan de andra kom, vilket kändes skönt – det var längesen sist!

I lördags åkte vi ut till Blåbärsstället. Hero fortsatte med målningen (det är en snutt på gaveln som ska få det sista lagret innan det är klart), men hann inte klart innan solen var ikapp. Jag redigerade bilder. På kvällen lämnade vi Bellan hemma några timmar igen (med lite samvetskval) och åkte in till stan på Addes och Johannas gemensamma födelsedagsfest. Trevligt och välarrangerat, som alltid.

Idag åkte vi ut till Blåbärsstället igen, efter att vi hade lånat ut Bellan till hennes nya löparkompis, Caroline. De var ute i en dryg timme. Väl på Blåbärsstället, gick Bellan och jag ner till klipporna för att bada. Någon idiot hade lämnat kycklingben på klipporna som Bella hittade efter en stund och innan jag hann stoppa henne hade hon tuggat i sig ett lårben. Helvete. Det kan gå riktigt illa. Jag åkte iväg till affären och köpte sparris på burk, eftersom det lindar in det vassa. Hon är ju lite kinkig med maten, så sparrisen gick inte ner som den var, men utblandad med leverpastej gick det bättre. Mycket mer än så går tyvärr inte göra, så nu är det bara att hålla tummarna för att det passerar igenom hennes system utan att det skadar henne. Jag är såklart orolig, men nu kan vi inte göra annat än att vänta.

Vi köpte pizza med oss på vägen hem och nu jäser vi i soffan.

UA-33757185-1