Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Ännu en dag hos Herosysterfamiljen i Strömma. Piggelinaren sov i 1:45 i selen hos mig på eftermiddagen. Det var dagens enda vila och blev därför ganska lång – vi laborerar lite med att gå över till bara en lur under dagen, men vissa dagar funkar det inte alls. Till slut blev jag dock tvungen att väcka henne och gå på toa – höll på att spricka. 🙂

Dagen gick bra. Karlarna byggde, Herosystern stökade och jag såg efter tjejerna mestadels. Vi kom hem vid 19. Mat, mys, nattning och nu väntar bingen efter att tvättmaskinen blivit klar.

Idag har vi varit ute på Värmdö för att hjälpa Herosysterfamiljen med renoveringen. Men först ett stopp i affären. Jag har inga större förhoppningar om att det alltid kommer att vara så, men än så länge går det fint att handla med Piggelinaren. Hon är så hänförd av allt och sitter bara och tittar.

Idag fick Piggelin sova hos mig i selen medan vi var hos Herosysterfamiljen. Det fanns ingen bra plats att lägga ifrån mig henne på, för hon är mycket mer ”mobil” än Pyret och jag vågar inte lämna henne i sängen som de gör. Så hon fick sova hos mig. Det gick bra det med.

Piggelin och Pyret lekte sida vid sida idag och det gick bra.

Vi körde hemåt vid halv sex och sedan kom Adde med pizza (utan ost för min del). När Piggelin hade somnat spelade vi sällskapsspel. Vi spelade en ny variant av Catán och det gick riktigt uruselt dåligt för mig. 😛

En historisk dag, då Trump tar över USAs presidentskap efter Obama. Det är bara att hålla i hatten och åka med i karusellen som väntar, även om den skrämmer. Vi går onekligen en spännande framtiden till mötes, oavsett vad man tycker om den saken.

Till något betydligt trevligare – vår lilla goding. Intet ont anande.

Vi har busat och lekt även idag.

Stå själv, så himla skoj och spännande! Och vingligt!

Fredag kväll och helg som väntar. Jag har nattat Piggelin och sjunkit ner i soffan med Hero. I morgon ska vi till Värmdö och hjälpa Herosystern med renoveringen.

Piggelin övar mer och mer på att stå utan stöd. Hon blir förtjust själv och vi skrattar tillsammans. Det är så underbart härligt att följa hennes framsteg.

Nu går det mestadels så fort att det är svårt att fotografera med mobilen. Lättast när hon sover. 😉

Idag fick Piggelin bada i vasken. Hennes goa, lilla rumpa agerade propp och hon plaskade för fullt. Skönt det, med tanke på att hon inte har velat bada i badbaljan de senaste två gångerna.

I övrigt har vi busat, sovit, ätit och lekt. Typ så. En relativt gnällig sista del av eftermiddagen, men i det stora hela en bra dag.

Kontraktet påskrivet. Så gudomligt skönt! De som köper är ett par i 45-årsåldern med stor hund och utflugna barn. Lite synd att det inte blev en barnfamilj, men jag har alltid med glimten i ögat sagt att det är ett pensionärshus. 😉 Vi har tillträde till Villa Villekulla den 1/3 och överlåtelsen av Borgen blir den 3/4.

När exakt vi flyttar har vi inte riktigt bestämt än, för det beror på hur vi bestämmer oss för att göra med golvet i nya huset. Det är ganska slitet, framförallt i köket och hallen, så vi funderar på att fräscha upp det med en ny slityta. Och det är såklart lättast att göra innan flytten. Det är ett lutat och vitoljat furugolv (golvbrädor, dvs inte parkett). Hur bättrar man bäst ett sådant golv?

Piggelinaren och jag hade en helt okej dag resten av dagen, men eftersom hennes rytm blev lite störd i och med kontraktsskrivningen så var det lite mer gnäll än vanligt. Hon har för övrigt blivit väldigt ”pussig” den senaste tiden. Hon bjuder på sånadär blöta pussar som bara föräldrarna uppskattar… 😉

Här har vi Piggelin vid lunchtid. Hon gillar kyckling, men makaronerna var inte så intressanta.

När Hero hade kommit hem käkade vi middag och skålade för allt vi har att fira. Och åt upp den sista halvan av kladdkakan jag hade gjort igår. 😉

  • Anna - 19 januari, 2017 - 12:39

    Grattis, vad skönt att det är klart!!ReplyCancel

Ojojoj, vilken spänning. Det blir en sömnlös natt, skulle jag kunna tro. Budgivningen gick snabbt uppåt under tidig förmiddag med tre budgivare, för att sedan stanna av över hela dagen. Mäklaren meddelade vid 17 att det hade stannat och frågade hur vi ville göra – kontrakt ikväll eller inte? Vi avvaktade lite med att lämna besked och funderade. Det var ett okej pris, men inte superstrålande (ganska precis vad det blivit värderat till) och mäklaren hade trots allt inte fått tag i alla. Men vi kom fram till att vi inte skulle vara giriga och att vi kunde skriva kontrakt under kvällen (med resonemanget att är man verkligen intresserad så gör man sig tillgänglig). Mäklaren skulle dock försöka få tag i de sista. Och en fjärde budgivare kastade sig in i budgivningen en dryg halvtimme senare – så var det igång igen! Kvällen har varit grymt spännande. Vid 22 meddelade mäklaren att ”fyran” hade stannat och att ”trean” kan skriva kontrakt i morgon. Så så blir det!

Vi skriver kontrakt i morgon kl 8.30 om inget oförutsett inträffar och det har gått bättre än vad vi hade vågat hoppas på. Skönt kvitto på att allt vårt slit lönar sig – vi hoppade och dansade i vardagsrummet igår kväll!

I övrigt har Piggelin och jag haft en bra dag. En bild från förmiddagsluren.

Hero fyller år idag och man skulle kunna säga att han har fått världens bästa present. Och så en kladdkaka. 😉

Idag efter Piggelins förmiddagslur skulle vi köra in till stan. Vi har parkerat hos grannarna rakt över för att hålla uppfarten fri vid visningen (jag säger det igen: vi har världens bästa grannar). Det snöade och hade lagt sig en halv centimeter snö på backen. När jag rundade bilen för att sätta Piggelin i barnstolen såg jag inte att det var blankis, så jag halkade och föll med henne i famnen. Fy helvete, vad rädd jag blev. Rädd för att krossa henne, rädd för att hennes huvud skulle slå i isen. Det är verkligen tusen tankar som hinner gå igenom huvudet på bara en halv sekund. Men jag lyckades på något sätt styra undan min egen kropp och samtidigt hålla upp hennes huvud så att det inte slog i marken. Piggelin blev också jätterädd. Och jätteledsen. Stackars liten. Mammas famn ska ju vara den tryggaste platsen på jorden. 😢

Jag blev alldeles skakis. Fy. Tvungen att sätta mig ner i bilen med Piggelin i famnen och bara andas en stund, trots att jag började bli sen. När jag hade lugnat mig tillräckligt, satte jag fast Piggelin i sin stol och skulle starta bilen. Bummer, för den var stendöd. Börjar bli dags att byta batteri. Jahopp. Som tur var, kom grannarna hem precis då, när jag satt bakom ratten och funderade över vad tusan jag skulle göra. Perre har kört bärgare i typ hundra år, så han var handlingskraftig. Vi har normalt startkablar i bilen, men nu i och med husförsäljningskarusellen är allt lite uppochner, så de var inte där. Och Perre hade lämnat deras vid sin sommarstuga. Men en annan granne, Roffe, var hemma och visste var han hade startkablar. Jag vet ju hur man gör, såklart, men Perre tog rodret och skötte allt. Jag behövde inte ens vrida om nyckeln själv, utan kunde sitta bak hos Piggelinaren och underhålla henne eftersom hon började bli allt mer otålig. Så vi kom iväg! En dryg kvart senare än planerat, men jag tar alltid extra tid i beräkningen för att hitta parkering (vilket helt seriöst kan ta 45 minuter inne i stan nuförtiden – galet) så jag blev inte sen trots allt. Skönt det. Och mötet gick bra. Jag känner mig bara lite mörbultad och stel lite här och där.

Piggelin har för övrigt börjat med en ny grej. Hon ska gosa och sova med/på/vid min mage. Knasunge. Men den är väl mjuk och go, antar jag. 😛

Piggelinaren på förmiddagsluren.

Väl hemma från stan var det dags för Piggelin att sova igen och jag började förbereda för kvällens visning. Hero kom hem med färdigmat och ett första bud plingade in på telefonen. (Efter att ha polerat upp spishällen riktigt ordentligt vill vi inte laga mat innan huset är sålt, haha!) Sedan gjorde vi klart det sista och gick över till grannarna på nytt.

Det var sex nya sällskap som skrev upp sig på mäklarens lista, så nu är det 29 totalt. Och så var det några sällskap som kom en andra gång, vilket känns som ett gott tecken! Mäklaren ska börja ringa runt ordentligt i morgon. Det blir en spännande vecka. Och mäklaren har fått en egen sms-signal så att jag vet redan när det piper om det är något nytt i budgivningen eller om det ”bara” är någon annan som hör av sig. 😉

  • Anna - 17 januari, 2017 - 14:41

    Lycka till med försäljningen!ReplyCancel

UA-33757185-1