Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Jag har ju glömt berätta att jag testade bärsjalen för första gången i fredags, vilket var väldigt mysigt. Salsan har suttit i den tidigare med Hero, men efter snittet skulle jag ju undvika att bära i onödan så jag har väntat med den. Vi har även en ergobaby bärsele med spädbarnsinlägg, men den tycker jag är jätteknepig att få till så att hon sitter rätt. Då var det till min förvåning betydligt enklare med trikåsjalen – jag trodde att det skulle vara tvärtom. Jag tänkte mig att sjalen nog skulle vara skönast om jag väl fick till den, men att det skulle vara enklare och smidigare med bärselen. Jag ska testa bärselen igen när Piggelinaren är stadigare och inte behöver spädbarnsinlägget, men tills vidare kör vi med sjalen. image

Nackdelen med bärdon är att jag inte kan amningspumpa medan hon sitter i. Och att det klämmer tuttarna lite så jag blir nervös för att få stockning av den orsaken. :/ Men mysigt är det!

Det kanske uppfattas som världens gnäll om amningen, men för mig är det viktigt att ge en nyanserad bild och inte bara måla fram sockervadd. Enbart sockervadd är ju verkligen inte något som är till nytta för någon som skulle råka halka in här som är intresserad av att läsa om hur det kan vara i verkligheten när amningen strular. Dessutom är ju det här min enda form av dagbok, dvs jag skriver primärt för min egen skull och vill beskriva verkligheten som jag upplever den, så ni som läser får ta det onda med det goda. Sockervadd med sur mjölk.

Hur som helst. Att pumpa ur höger (för att ge den chans att läka) har funkat väldigt fint fram tills dess att jag fick mjölkstockning. Sedan dess har jag märkt att jag får ut mindre och mindre från det bröstet, fastän det känns hårt och som att det borde finnas mjölk. Mitt lilla ”förråd” som jag hade byggt upp tog slut och nu har jag inga reserver alls, förutom i frysen. Det hela stressar mig. Igår satte jag därför på amningsnapp och ammade från det bröstet igen. Wiveka på amningscentrum uppmuntrade mig nämligen att använda amningsnapp på vänster om jag tyckte att det funkade. Det negativa med amningsnapp är dock att amningen då tar mycket längre tid. Det är i sig inget problem, tid har jag ju eftersom jag är föräldraledig, men problemet är att jag då till slut får svårt att uthärda smärtan i bröstryggen. Till slut gör det panikont. Hero försöker att hjälpa mig med liniment, massage och tens, men det går inte riktigt över.

Är det inte det ena, så är det det andra.

Jag har ju fortfarande ett mindre sår (allt är relativt) på vänster bröstvårta, så igår satte jag på en ny variant av amningsnapp som tidigare har varit för stor för Piggelin (eftersom de andra jag har egentligen känns lite för små), för att skydda den lite. Efter en stund tyckte jag att det liksom brände under amningen, men tänkte att det nog bara var stockningen som spökade. Att smärtan var bra, för det betyder att gegget som stoppar upp lossnar och kommer ut. Jag gjorde likadant i morse, dvs använde den där amningsnappen och det brände likadant. Nu har jag dock insett att den brännande känslan var som amningsnappen skavde och det har blivit elaka blåsor på det som tidigare var min ”bra” sida, vänster. Blåsor som nu gör skitont både med och utan amningsnapp. Och höger är ju fortfarande sårig och varig.

Är det inte det ena, så är det det andra.

Igår hade jag dessutom inte en chans att kunna pumpa ur höger, för Piggelin hade en väldigt, väldigt dålig/jobbig dag, stackarn. Och jag tycker inte att det är rätt att låta henne ligga och gråta själv i panik (vilket folk får tycka vad de vill om – jag gör som jag anser är bäst med mitt barn, så får andra göra som de anser är bäst med sina barn – all forskning visar att det inte går att ”skämma bort” små barn med kärlek de första 1,5 åren och att det snarare ger en trygg och självständig individ i slutändan om hen har fått sina behov av närhet fyllda i tidig ålder). Dessutom är ju utdrivning och amning så starkt styrt av stress osv, så jag skulle gissa att jag ändå inte skulle få ut något om jag försökte. Så jag är rädd för att höger kommer att sina och känner att jag måste amma även den sidan för att den inte ska göra det. 🙁

Sår, mjölkstockningar, skavsår, smärta i bröstryggen vid amning. Och nu har även ryggskottet börjat att komma tillbaka.

Jag känner mig i ärlighetens namn lite gråtfärdig. Jag VILL amma. Jag vill verkligen, verkligen det och jag tycker att jag kämpar för att göra det så bra som möjligt och för att få det att fungera. De få gånger, vilka kan räknas på min ena hand, som det har funkat utan smärta från varken rygg, mjölkstockning eller såriga bröstvårtor har varit väldigt, väldigt mysiga. Men det gör så satans ont av än det ena, än det andra, och strular så mycket. Inte gör det det hela bättre att Piggelinaren kräks som en liten kalv, för att i nästa sekund vilja ha mer igen och sedan kräkas upp allt igen osv, så det känns verkligen som att kämpa i motvind.

Hur ska jag orka härda ut i flera månader till om det inte blir bättre?

  • Terese Alvén - 3 maj, 2016 - 09:49

    <3 <3 <3ReplyCancel

  • Annika Hansson - 3 maj, 2016 - 13:34

    Låter inget kul alls och inga råd har jag att ge… Liggamma?ReplyCancel

  • Helena - 3 maj, 2016 - 17:41

    Gissar och hoppas att du får bra hjälp från Amningshjälpen. Jag lyckades aldrig liggamma, men värt att prova, om det är en fungerande ställning för ryggen. Om pumpen fungerar, så kör extra med den.
    Salva för bröstvårtorna? Jag hade bara enstaka problem, men multi-mam kompresser hjälpte. Tror de finns på Apoteket. Lufta, men inte i kyla, prova andra inlägg eller kupor som tillåter luftning. De ser knöliga ut, men inget som nuddar bröstvårtorna då. Avlasta annars med ersättning, helt eller delvis. Bättre att ha en mamma som orkar än att stressa sönder med amning. Kämpa på Jane!ReplyCancel

Det här med mjölkstockning är ganska drygt, måste jag säga. Det kändes bättre när jag vaknade igår morse och under dagen. Ingen feber och mindre ont i högerbröstet. Men så igår kväll kom febern och frossan igen och jag fick ont i det andra bröstet i stället. Snark, vad tröttsamt. Fördelen med att det strular med vänster sida är åtminstone att den bröstvårtan inte är lika sårig, så det funkar ju att amma ifrån utan extra smärta (förutom den från själva stockningen).

I övrigt hade vi en väldigt fin söndag ute på Blåbärsstället. Vi åkte dit efter sovmorgon och att morgonbestyren var avklarade. Tog det ganska soft. Hero borstade klart den nordöstra gavelsidan så att den är klar för målning. Bara nordvästra långsidan kvar att borsta nu, sedan är den biten avklarad! Därefter ska det grundas och målas två lager, innan vi kan fortsätta med altanen på de sidorna. Det tar sig!

Såhär mysigt hade vi tjejer det. Det var en helt ljuvlig dag. Det enda lilla minuset är att jag behöver hålla mig i skuggan med Piggelin, jag älskar ju solen, men det gör jag ju såklart gärna.
image

Takavvattningen är som sagt klar för skärmtaket. Vi har ställt ut utemöblerna. Nu har vi ställen att sitta vid under tak, under bar himmel, i sol och i skugga. 🙂 Riktigt så packat med grejer ska det väl kanske inte vara vad det lider, men nu vill vi hålla lite fritt på de andra delarna så att det är smidigt att ta sig runt med byggrejer.
image

Väl hemma igen framåt kvällskvisten blev det middag och sedan bad för Piggelins räkning. Mysigt!
imageimage

Som sagt smög sig stockningen på igen, men jag vaknade i alla fall utan feber idag. Vi får väl se hur det utvecklas.

Det här med amning har inte varit en dans på rosor hittills, måste jag säga. Jag har haft såriga bröstvårtor sedan dag två, men jag har bitit ihop. Använt amningsnapp, kört utan, smort, luftat osv. Jag bad varenda barnmorska på BB om hjälp och tips gällande amningen, frågade om det såg okej ut för att det verkligen skulle bli bra. Och för att det faktiskt inte kändes så bra. Alla sade att det såg såååå himla fint ut, att Piggelin hade stort och fint tag osv, trots att såren bara blev värre och värre. När jag visade upp mina blödande bröstvårtor på efterkontrollen med Piggelin fick jag höra att det såg sååååå fint ut och att det blir så. Jahapp. Då är det ju bara att bita ihop då, blir ju följaktligen tanken. Inte vara en mes.

Jag blir nästan arg bara jag tänker på det. För att göra en lång historia kort så har vår barnmorska på BVC flera gånger sagt att hon själv inte är expert på amning, men att jag borde ta kontakt med amningscentrum på sjukhuset för att så länge ska man inte gå med besvär och det är viktigt att amningen inte blir ett ångestmoment. Jag har tänkt att det ju såg så himla bra ut enligt alla på BB, så det finns väl ingenting att göra och det är bara bortkastad tid att åka till SÖS och bli idiotförklarad. Men jag kontaktade slutligen amningscentrum i veckan, efter ha fått lite ledtrådar om att jag kanske inte har fått så bra rådgivning tidigare på BB. Jag fick bra hjälp av barnmorskan Wiveka (som alltså är specialiserad på amning) bara på telefon och jag (och Piggelin) var där i veckan. Det visade sig finnas en del att justera i tekniken, för att hålla det kort. Men alltså BB. Varför uttalar man sig och säger att det ser bra ut när man uppenbarligen inte har en aning? Är det inte bättre att hänvisa till någon annan då, säga att man inte vet? Och. Borde inte alla barnmorskor på BB ha grundläggande kunskap om amning och de vanligaste problemen? Wiveka blev inte imponerad när jag berättade.

Nu har hur som helst Wiveka rådgjort mig att låta det högra bröstet, som är helt skinnflått, vila från amning. Jag ska i stället pumpa ur och ge på flaska. Jag ska amma på från vänster, med rätt teknik. Sagt och gjort. Det har funkat väldigt bra för Piggelin – hon har inga problem med att ta flaskan och hon ammar utan knyssel från det vänstra bröstet. Och med rätt teknik gör det inte ont!! Fantastiskt. Det är såhär det ska kännas att amma. Det har dessutom varit ganska skönt att kunna få avlastning av Hero genom att han kan flaskmata med det jag pumpat ur från höger.

Smolket i bägaren kom under natten. Mjölkstockning, igen. Jag hade en lightvariant av det förra veckan, med feber och frossa men inte särskilt ont i brösten. Och det släppte bara genom att amma och pumpa ur. Nu sitter stockningen ordentligt i höger och vi får väl se hur det går det här. Jag har pumpat, men det är tjockt och jag får inte ut så mycket. Jag lät Piggelinaren amma under stora plågor (det är ju det bästa för att få bukt med stockning) och då fick hon loss en del vit gegga, men det är fortfarande en hård knöl i bröstet. Angenämt är det inte och det känns inte som att jag får bukt med det. Hårt och ömt och spänt. Blä.

Såhär såg det ut i morse när jag skulle komma tillbaka till sängen efter att ha varit uppe en vända och förberett flaskan med urpumpad mjölk åt Piggelinaren. Bella kör hårt med tresekundersregeln.
image

Idag åkte vi ut till Blåbärsstället. Klassisk korvgrillning till lunch (det är vår standardlunch på Blåbärsstället), sedan har jag tagit hand om Piggelinaren och Hero har jobbat. Lunchen stod dock jag för, så att Hero fick mysa med sin dotter.imageimage

Nu har vi kommit hem och landat i TV-soffan. Världens finaste unge ligger intill med sina perfekta fötter. Jag kan inte se mig mätt på henne.
image

  • Magdalena - 2 maj, 2016 - 20:54

    Lider med dig! Hade också problem med amningen och fick också höra att allt såg så bra ut så på BB. Fick sedan träffa världens bästa BIM på Amningscentrum som hjälpte oss enormt mycket. Vid efterkontrollen på min MVC berättade jag om allt för min BM som då talade om för mig att barn som föds med gulsot, som min son gjorde, ofta har eller får problem med amningen. Detta var det ingen på BB som upplyste mig om!
    För någon månad sedan lyssnade jag på något program i P1 som handlade om amning där man påstod att det inte ingår någon amningsutbildning i barnmorskeutbildningen, undrar om det stämmer?
    Hursom, hoppas stockningen släpper snabbt! Och vilken söt bebis ni fick! 🙂ReplyCancel

Jag funderar en del över döden, då och då. Den har kommit så nära inpå, så många gånger, de senaste åren. Sjukdomar och hemskheter som har drabbat människor som borde ha fått många fler år i livet. Det blir oundvikligt att fundera.

Jag har ju ingen gudstro att luta mig tillbaka mot, vilket hade varit en enkel utväg, så jag har processat det här med livet och döden ganska mycket. Jag har tidigare, efter ganska mycket ångest, landat i att det faktiskt skulle vara okej att dö. Jag vill inte dö, missförstå mig inte, men jag skulle i alla fall dö lycklig om något hände mig som gjorde att jag inte fick leva ett fullt liv. Det är så jag har känt. Jag har accepterat att jag faktiskt kommer att dö, precis som alla andra, och att alla inte får leva fulla liv. Kanske blir jag en av de som dör i cancer, alldeles för ung? Det är såklart inget jag önskar, men jag har ändå landat i någon slags acceptans för att det skulle kunna bli så. Och i så fall skulle jag dö lycklig – livet har givit mig mycket.

Känslan av acceptans inför döden har dock ändrats den senaste månaden. Nu får jag nästan panik när jag tänker på döden. Jag vill verkligen inte dö, men det handlar inte om mig själv längre. Piggelin. Jag vill alltid, alltid, alltid finnas här för henne. Jag vill beskydda henne från allt ont, jag vill finnas för henne genom livet. Jag vill inte lämna henne ensam. Hon skulle såklart ha Hero och många andra människor omkring sig, men jag är hennes mamma. Det går aldrig att kompensera för.
image

Jag tyckte om livet tidigare också. Men kanske kan mina känslor sammanfattas som att livet har fått en ny mening?

  • Terese Alvén - 2 maj, 2016 - 10:49

    Känner igen mig i dina tankegångar. ”Tyvärr” kan jag inte säga att känslan ändras när barnen blir äldre, förutom min största skräck att det ska hända barnen något är min nästa skräck att det ska hända mig något … men det är väl det som är livet och att älska <3ReplyCancel

Igår firade jag och Hero sex år tillsammans. Sex år av kärlek! Jag tror att världen vore en bättre plats om alla människor fick träffa sin alldeles egna Hero. Känna samma kärlek, samhörighet och trygghet som vi gör med och för varandra. Den som älskar och känner sig älskad är trygg i sig själv, tror jag. Hen har inget behov av att hävda sig, inget behov av att ha makt över andra människor. Världen vore en bättre plats om alla fick uppleva äkta kärlek.
J&R_web_B&W_0236Bild: fantastiska Sonia Jansson.

UA-33757185-1