Win-win-win

Det här kan inte vara annat än rätt, försöker jag intala mig själv. Piggelin behöver stimulans och hon behöver få leva ut all den energi hon har, hon behöver få vara barn och hon tycker att det är jättekul att leka med de andra barnen på förskolan. Pigall behöver sitt och slippa bli åsidosatt, han behöver mer än några minuter per dag med min fulla uppmärksamhet. Jag behöver den här avlastningen för att orka vara den mamma jag vill vara. Att Piggelin går på förskolan är win-win-win för oss alla.

Piggelin har varit på förskolan 9-15 och jag har känt mig 100 kilo lättare. Lämningen gick bra. Hon ville vara i min famn när vi kom in på förskolan, men gillade läget att gå till Kim när jag lämnade henne. Jag vinkade i fönstret och hon tittade upp och noterade att jag gick. Vinkade inte, men fortsatte göra det hon gjorde. Helena berättade när jag hämtade att det hade gått bra idag, men det märktes att hon hade varit borta lite länge. Hon har varit ganska mycket avvaktande och iakttagande. Men det är jag övertygad om att det lossnar, för så brukar hon vara i nya miljöer eller med nya människor och många misstolkar henne för att vara ett ovanligt lugnt barn (haha!). Det var bara vid dagvilan som hon hade blivit lite ledsen, fått sitta hos Helena en stund och sedan gått och lagt sig och somnat. När jag hämtade henne vid 15, kom hon glatt rusande mot mig, men inte i panik över att få åka hem utan bara i glädje över att se mig. I det närmaste perfekt, skulle jag säga.

Dagens höjdpunkt var i bilen på vägen hem från förskolan. Piggelin satt och pratade oavbrutet med Pigall och berättade saker för honom. Det är något som har kommit bara nu i dagarna. I stället för att prata om Pigall, så har hon börjat att prata till honom och berätta saker för honom. Det är SÅ himla härligt att lyssna på henne. Och att se Pigalls reaktion. Helt ovärderligt!

Natten har varit okej-ish. Eller. Jag har sovit dåligt. Det blev varmt i sovrummet med alla där, så vi har stängt av radiatorn. Pigall sov hyfsat fram till 4-snåret. Ammade till och från och stökade, så vid 6 väckte han Piggelin och sedan var det bara att gå upp. Han hann dock få en powernap innan det var dags att lämna Piggelin på förskolan. Morgonbestyret är ju lite kaosigt, men det löste sig.

När vi hade lämnat Piggelin på förskolan körde jag till affären med Pigall. Det var hans första gång i en mataffär och min första gång där sedan han föddes. Surrealistisk frihetskänsla. Pigall var nöjd hela tiden. Efter ett pitstop hemma med mat, begav vi oss iväg till simhallen för att ta igen det missade babysimstilfället på egen hand.

I morse sade Piggelin “Titta mamma! Lally töjan fälv!”. Älskade unge. Att pyjamasen skulle av först och att tröjan var påtagen uppochner var försumbara detaljer.

Pigall på väg upp från garaget till mataffären.

Tröttis.

Hemma och pottbestyr.

Lite gröt och så var saken biff. Svårt det där med att gapa, få maten rätt i munnen och svälja. Och inte för att tala om hur svårt det är att dricka ur flaska (eller pipmugg för den delen – vi övar med båda).

Somnade i bilen på väg till simmet.

Nysimmad.

Lockig goding.

Vi saknade en potta på ovanvåningen och jag hittade en kunglig fåtölj i mataffären. En sådan fick det bli.

Pigallen verkade gilla pottan.

Puss.

Pigall hann precis sova klart innan det var dags att åka till förskolan och hämta Piggelin.

Piggelin hade som sagt haft det bra på förskolan, men tyckte att det var kul att komma hem.

Nu har jag fått migrän och mår illa, men jag kämpar på med att färdigställa inlägget.