Ikväll när vi kom hem efter att ha käkat, väntade the Leader på oss på resorten. Han rusade före till vår bungalow, där han var ivrig på kel och kvällsmat. Välkomna hem! sade han.
När the Leader hade käkat sig nöjd, gick vi ner på stranden. Han sprang före, men hade hela tiden koll på att vi hängde med. Väl nere vid vattnet visslade jag och Foxen kom som ett skott över ån. Streya dröjde ett tag, men kom till slut från ett annat håll. I full fart.
Vi har sett att våra danska grannar (med en dotter i nästan vår ålder) också behandlar hundarna väl. Därför frågade vi dem för någon dag sedan när de ska åka hem (lördag) och om de ville ta över resten av hundmaten som vi köpt. Det ville de gärna.
Ikväll var danskarna också nere vid stranden och när hundarna fick syn på dem for de iväg efter dem allihop. Det gladde mig. Hundarna följde med dem upp till deras bungalow, så vi följde efter. Vi hejade och satt sedan och pratade en bra stund på deras veranda, tillsammans med Streya och the Leader. Foxen vågade sig inte upp på resorten, utan försvann någonstans längs vägen.
Danskarna hade precis samma tankar som vi. Att just de här hundarna nog har det ganska okej just nu, men vad händer under lågsäsongen? De hoppades att de skulle hitta några nya turister att lämna över stafettpinnen till, innan det är dags för dem att åka. Det hoppas vi också.