Felicitas - lyckans, skrattets & nöjenas gudinna
Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.
Jag rensade lite i mobilen och hittade skisserna till tackkorten som jag mms:at till Hero. Tänkte att jag kunde visa! 🙂
Såhär såg filerna ut när vi skickade iväg dem för tryck. Det färdiga resultatet med band, fjäril och pärlor har jag ju redan visat i ett eget inlägg. 🙂
Och bilderna på tackkorten har ju Emma Tyllström på Adorable Moments tagit!
I lördags skickades de, äntligen. Tackkorten!! Ett tag trodde jag aldrig att de skulle bli klara. 😉 Men nu bör alla ha fått dem, så därför visar jag hur de blev. 🙂
Tackkorten är rakt igenom av konstpapper med matt yta och allt är tryckt direkt på själva kortet – vi har alltså inte limmat dit några bilder. Jag är ruskigt nöjd med kvaliteten på kortet och trycket. Designen har jag gjort i Photoshop (en fin textur som bakgrund för att få en gammaldags känsla, sedan bilder, text och stämplar monterat). Stämplarna valde jag att skanna in och frilägga, eftersom korten ändå skulle tryckas i sin helhet (det vore ett dumt och onödigt merjobb att stämpla i efterhand).
Vi använde oss av samma fjärilar, organzaband och pärlor (allt från Panduro) som på inbjudningskorten, för att hålla ihop temat.
Vad tycks?
Jotack, det går framåt på tackkortsfronten. Men förhoppningen att kunna skicka dem innan det är dags för julkort går nog om intet.
Hero lyckades ta sig hem igår, tack vare svärfar som var snäll och körde i ovädret. Annars hade han antingen fått sova på jobbet, eller hos svärfar. Tunnelbanan gick (hjälpligt), men bussarna till förorterna var inställda. När Hero väl hade kommit hem, klädde han om direkt och försvann ut för att hjälpa en taxigubbe som satt fast längre upp på gatan. Efter en timmes kämpande hade de lyckats komma loss. Hero kom in alldeles dyblöt. Det har kommit drygt en halvmeter snö!!
Min Hero. Han gör skäl för namnet minsann – finare kille får man leta efter! ♥
Jag har jobbat hemifrån idag också. Klokt val, eftersom jag både är förkyld och ryggskottet sitter i. Även Hero har jobbat hemifrån.
Hero har varit iväg och köpt en snöslunga åt oss. Ironin i att först behöva skotta ut bilen och den 25 meter långa uppfarten bara för att kunna ta sig iväg och hämta en snöslunga är ganska stor! Att köpa en snöslunga är ingen rolig utgift, men känns som ett måste. Vår uppfart är som sagt 25 meter lång, så det är en del att skotta för hand annars… Det var inte så lätt att få ner det stora schabraket från släpet vi lånat, särskilt eftersom det smällde till i ryggen på mig så fort jag försökte vara till nytta. 😛 Men det gick till slut iaf – tur att Hero är stor och stark. 😉
Nu är Hero och kör snöslungan nere hos vår granne, som har parkinsons. Mitt hjärta gick sönder när jag såg honom skotta så gott han kunde, så vi erbjöd oss att hjälpa till. Tacksamheten och lättnaden som lös i hans ögon är svår att beskriva. ♥
Första leveransen brast i dessvärre kvaliteten (det var superfint tryck och papper, men de var snett skurna så att hela kortet blev skevt), så vi har väntat på en ny omgång tackkort från tryckeriet i England. Idag kom de och det ser superfint ut, skönt! Då återstår ”bara” att pyssla lite och skriva personliga hälsningar till alla…
