Etikett: influensa

Jag lurade den jäkeln!

Jag trodde inte att det ens var möjligt, men nu vågar jag faktiskt påstå att jag har lurat kräkis. I morse fick Hero den första pussen sedan i måndags kväll. Seger!!!

Idag har vi flängt runt. 🙂 Trevligt, men man känner sig tyvärr lite otillräcklig. Det blev förmiddag, foto och lunch hos Annika & Daniel, som tillbringar helgen på Österlen. Det blev en snabb sväng till Carin, fast de var inte hemma (vilket vi blivit förvarnade om att de kanske inte skulle vara). Fika och lite städhjälp hos Mormor (som fyller 84 år i morgon och ska ha kalas då).
image

En snabb tur till Morbror och tittade på deras fina gård. Sedan hem till mams & paps & Tessa för att säga hejdå och hämta våra grejer. Tessa och pappa tog igen sig efter gårkvällens fest. Hyfsat avslappnade. 😉
image

Nu är vi på väg hem till SysterYster, Svåger och Vargen. Grillning och middagsmys väntar. Sedan sover vi där så att hemresan blir något lite kortare.

Nedräkning

Så var det nedräkning. Det brukar ju oftast vara något positivt, men tyvärr är det inte fallet den här gången. Jag räknar ned tills jag ska bli sjuk. 😛 Hero har nämligen varit uppe på toa hela natten och nu sover han i soffan – helt slut, stackarn’. Feber, ont i kroppen, utslagen mage und so weiter. Även min skönhetssömn blev lidande, men än så länge känner jag mig fräsch för övrigt. För att försöka att undvika att smitta ner mina kollegor om jag bär på något, vilket jag förmodligen gör, så åkte jag bara in och hämtade datorn och lite jobbgrejor idag. Och nu räknar jag alltså ner, för man ska aaaaaaaldrig tro att man slipper undan en influensa. 😛

Igår var dock en riktigt härlig dag. Rejäl träningsvärk i benen, klänning, lunchpromenad i solen med kollegorna och en god bok i kvällssolen när jag kom hem. Det var hela 19 grader ute på kvällen!! Och det ryktas om att det här kan bli årets varmaste dag hitills.
20130507-135546.jpg
Men nu, som sagt, nedräkning. 😛 Även om jag tycker synd om Hero, tycker jag nog ändå lite mer synd om mig själv. Att bli sjuk är jävligt. Men det är än värre att veta om att man ska bli det och gå med ångest hela vägen fram tills att det är dags. Jag avskyr verkligen att kräkas. AVSKYR. Så mycket så att det känns jobbigt att äta något idag, för jag bara bävar för att det kommer att komma upp igen. :S