Det är minst femton år sedan sist, så minnet hade uppenbarligen bleknat, men igår blev jag påmind om hur vansinnigt ont det gör att slå svanskotan. Jag visste ju att det gör ont, men att det gör SÅ ont hade jag glömt. Jag hade helt förträngt att det gör ont även dagen efter. Aj. Aj. Jätteaj.
Bortsett från min lilla halkfadäs, där det positiva var att jag fick hjälp upp av en jättegullig tjej, hade jag en bra kväll igår. Jag var med Tessan på World AIDS Day-galan. En trevlig kväll med lite kändisspaning (fast jag är ju totalt värdo på kändisar).
Idag jobbar jag hemifrån, eftersom vårt kontorsplan flyttas. Ser inte fram emot morgondagen. 😛
Såhär fint har vi det ute i förorten.
