När ni läser det här är vi gifta. Jag antar att jag mer eller mindre konstant under eftermiddagen har haft glädjetårar rinnande i ögonvrårna. För sån är jag. Och nu är det dags att skåla. Så, vad skålar vi i?
Före bröllopet fick vi förslag och tips om olika viner till middagen, av vår vän och tillika sommelier Olle. Hero åkte till Systemet och köpte ett gäng flaskor att testa igenom, så att vi kunde välja. I farten tog han med sig ett svenskt mousserande vin också, fastän vi egentligen hade bestämt oss för vilket vi skulle ha, eftersom han tyckte att det var lite roligt att det var just svenskt. Sedan tänkte han inte mer på den saken.
När vi sedan tog fram det där bubblet för att smaka det, kände jag igen symbolen på flaskan. Men! Det där är ju nyckeln till himmelriket, exakt likadan som den man hittat utanför Simrishamn?! Varför har de valt att placera den på flaskan??
Sedan sprang jag och hämtade mitt halsband för att visa Hero.
Den där nyckeln (fast i brons) hittades alltså vid Haväng på Österlen på 1930-talet, och är från 800-talet. Den symboliserar också Österlen för mig. Min mamma har också en likadan, fast mindre och i guld. Vilket tecken!
Vi tog bättre reda på varifrån vinet kom och det visade sig vara Kiviks musteri – Hero hade inte sett den lilla etiketten när han köpte flaskan, fastän han hade letat efter den. Plötsligt kändes det helt GIVET att det och inget annat skulle vara vårt bröllopsbubbel. Fruktigt, halvtorrt och lite åt cider-hållet. Gott väl kylt en varm sommardag och perfekt på vårt bröllop!
