Varje gång jag äter det här kletet tänker jag på Xenis. Och tycker så himla synd om henne, som inte ens fick gröten kokt på mjölk, utan bara på vatten. Inget salt, ingen kanel, inget socker, ingen vaniljstång. Även med rätta förutsättningar växer det i munnen till slut och blir en klump i magen. Jag förstår verkligen att Xenisen inte hade så lätt att lägga på sig. Älskade, lilla hjärtat. <3
Posted from WordPress for Android