Nu är det verkligen slutspurten av graviditeten och det tackar jag min lyckliga stjärna för. Det känns i kroppen att det är två täta graviditeter och det har varit betydligt tuffare den här gången. Idag trodde jag nästan att ryggen skulle gå av på mitten. Och foglossningen har också varit lite extra trilskande – det gick långsamt ner för trappen i morse.
Inget strålande solsken denna morgon heller, men bannemej frukost ute på altanen ändå. Är det sommar så är det sommar! 🙂
Hero tänkte en fin tanke när han under förmiddagen kom in för att avlasta mig en stund med Piggelin, “så att jag kunde vila lite på soffan”. Problemet var bara att han härjade med (och varvade upp) henne i fem minuter, sedan ringde telefonen och han försvann iväg på telefonsamtal i 20 minuter… Haha! Det hade varit bättre om han hade stannat ute! 😉
Jag rensade frysen på fjolårets rabarber och gjorde en smulpaj med rabarber och jordgubbar medan Piggelin sov. Jäklar i min låda, vad god den blev!
Under Piggelins sovtåg passade Hero på att ta en cykeltur med Bellan bort till sin syster med familj. Jag stökade inne, jobbade framför datorn, gick igenom ett gäng flyttkartonger mentalt (för att Hero lite senare skulle få göra det rent fysiskt) och unnade mig tio minuter i solen.
Till lunch blev det plättar på altanen, efter att Piggelin hade vaknat. Plättjärnet fick vi i julklapp – bästa grejen!! När man har värk i ryggen av att stå och gå gäller det att vara kreativ – det funkade fint att sitta på köksbänken och steka plättar med Piggelin bredvid tills Hero kom hem från cykelrundan med Bellan (och kunde underhålla Piggelin).
Resten av eftermiddagen fortsatte vi stöket här hemma. Hero målade vindskivor, jag såg efter Piggelin och försökte få lite praktiskt gjort samtidigt.
av Felicitas