Jag visste att den här bilden blev suddig när jag tog den, för det krävdes för lång slutartid till min filmrulle och bländare. Men jag älskar hur han har somnat mitt i leken, med benen halvvägs ur soffan och spaden sådär inkilad mellan benen. Love it!
Trött söting.
Kvällsbild, med lång slutartid.
Från en av våra vintriga promenader.
Goaste ungen i Trosa. Också lite suddig, men lika go’ för det.
I brist på motiv.
Hero. Min älskade Hero.
Vargen. Mostershjärtat smälter av de där ögonen.
Pojken framför mig på flyget kikade bak på vad jag hade för mig.
Never ending story.
Silhuetten och skuggan av den fina skulpturen vi fick av Heromamman och Heropappan i bröllopspresent, ”In love”.
Älskar kvällsbilden!
Men alltså den där bilden över Trollbäcken centrum (visst e det det?) den är ju helt grym! Kolla månen liksom! Visste du att du skulle få den så? Fantastiskt iaf!!
Jag är kär i dina analoga bilder!!!!! Det är något som blir liksom lite tillskavt och äkta på ett fantastiskt sätt! Och känns ännu mer som ett konstverk och skicklighet!!! Du är bäst!!!
När ställer du ut?
Puss!!!!!