>Lämnar Bagis med tomt koppel och ömmande hjärta

>

I samråd med veterinär Anja har nu Xena blivit inskriven igen, eftersom hon har varit hängig i helgen och även var sloken nu på återbesöket. Njurvärdena var ju inte alls bra i torsdags, så det var inte så oväntat. Hon ska få dropp för att hjälpa njurarna tillbaka från vad vi hoppas var en dipp pga kortisonet och vi ska försöka sänka kortisonet ytterligare.

Alternativet till inskrivning var att sitta och vänta på provsvaren och därefter bestämma om hon skulle skrivas in eller inte, men då tyckte jag att de lika gärna kunde skriva in henne direkt. Droppet kommer hur som helst inte att göra henne skada och de tar bra hand om henne på Bagis.

Även om trycket i ögonen inte har gått upp till nivåer som Anja vill ha dem till, visar Xena inga tecken på infektion eller att det gör ont i ögonen. Även om kortisonet är en behandlingsmetod för ögonen, är det uppenbart att det inte funkar för hennes njurar. Ögonen är, som jag skrivit tidigare, just nu sekundära och hålls under uppsikt.

De ska ta fler prover för att se om det går att hitta en annan bakomliggande orsak och åtgärd för magont. Även Anja är toppen och sade att hon ska ta upp Xena på veterinärronden, då man diskuterar komplicerade fall – ”flera hjärnor tänker bättre än en”, som Anja uttryckte det. Och de ska ringa med provsvar så fort de får dem.

Det är en frustrerande och jobbig situation. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när jag pratade med Anja, som också fäst sig väldigt mycket vid Xena. Att se henne trycka tillbaka tårar och vara oroad gör mig än mer oroad.

Det är jättejobbigt att inte förstå och veta vad som händer, se sambanden och vilka följder de kan få. Jag känner att jag inte har kontroll, vilket i det här fallet är extra jobbigt. Och då har jag ändå försökt läsa på så mycket jag har kunnat på populärvetenskaplig nivå.