Första tanken går till Shinobu i Japan. Henne lärde jag känna i Mexiko sommaren 2004. Vi blev goda vänner under våra 3,5 veckor ihop. För några år sedan var hon och hälsade på i några dagar, under sin resa genom Europa.
Jag har länge funderat på att besöka Shinobu. Om våren, när körsbärsträden blommar.
När jordbävningen och tsunamin kom i våras, dröjde det ett tag innan jag fick tag i henne. Men hon var tack och lov okej. Hennes familj var också okej, men de blev evakuerade från den värst drabbade provinsen. Själv bor Shinobu i Tokyo. Och nu hjälper hon till att bygga upp sitt land igen.
Senast jag hörde av henne var för bara en månad sedan. Hon skulle till Italien på jobb och såg på min statusuppdatering på Fejjan att jag skulle dit samtidigt. Vi lyckades dock inte ses, den gången.
Jag tänker på Shinobu ganska ofta. Vi kommer att ses igen. Oklart när.