Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Från lortgris till sötfis

Piggelinaren är inne i en period då hon sover väldigt dåligt och oroligt. Nattningarna går numera oftast riktigt smidigt (peppar, peppar), sedan mattjofräset, men det är värre på natten. Hon stökar och bökar och är ledsen och den enda som duger är jag. På kvällarna kan hon väcka sig själv av att hon gråter och vill komma upp i min famn, då somnar hon om igen direkt. Phew. Men vi håller ut och vet ju såklart att det inte alltid kommer att vara såhär. Hon har just nu ett stort närhetsbehov, men samtidigt ska man väl passa på och njuta medan det är på det hållet. Det gör jag. Jag älskarälskarälskar att borra in näsan i nacken och halsen på henne. Att snusa på hennes kind. Pussa på hennes mage. Smaka på hennes fingrar. Stryka med handen över hennes lena hud. Men det är ju tur att jag inte använder hjärnan särskilt mycket nuförtiden. 😉

Här hemma kör vi inte med tvagning på lögardagen (lördagen), utan på söndagar. Från lortgris till sötfis. 

Piggelin älskar numera att stå. Hon vill stå och ställa sig hela tiden. I sängen försöker hon hoppa och skrattar förtjust. 

Det har varit en fin dag. Pissväder ute, så vi har varit innefisar hela dagen, men vi har umgåtts, lekt och myst hela familjen. 

Din mail publiceras aldrig. Dessa fält måste fyllas i *

*

*

UA-33757185-1