Inatt sov Piggelinaren hela natten i eget rum. Av “egen vilja”, dvs hon vaknade inte förrän 05:15 och kallade på oss. Jag vaknade strax efter fyra och det kändes väldigt konstigt att inte ha henne där mellan oss. Hero smög upp och tittade till henne, men hon sov gott i sin säng. Fint.
Nästa utvecklingssprång står dock runt knuten och då är det vanligt att sova sämre, så vi har förmodligen en stökig period framför oss igen. Men det är okej. Jag lider inte av att hon kommer in till oss under natten och jag tillgodoser gärna hennes närhetsbehov. Det är en kort period i livet och jag tycker att det är mysigt att sova tillsammans allihop. Och jag tror att det ger oss mest sömn allihop, om man nu bara ska ta med det i beräkningen. Folk får ha hur mycket åsikter de vill (och det vet jag att man har), men vi gör vad som känns bäst för oss. Vi har ju alltid haft Bellan i sängen (vilket folk förvisso också har åsikter om) – varför skulle inte Piggelin få vara där?
(Varifrån kommer detta behov av att ha en massa åsikter om hur andra lever sina liv, så länge det inte påverkar någon annan? Lev ditt eget liv och bli lyckligare!)
Jag hoppas att alla föräldrar gör vad som känns bäst deras i hjärtan och skiter i alla andras åsikter, för forskningen går framåt (tack och lov), alla barn är unika och alla barn har olika behov. Och vilka dessa behov är vet föräldrarna bäst (med viss friskrivning – det finns ju tyvärr en hel del barn som far illa, men det är trots allt undantag).
Ha en fin dag, det ska vi. Pusshej.
av Felicitas