Såhär har Piggelin spenderat nätterna sedan vi kom hem från BB. Dvs i en bedside crib med öppen sida intill vår säng, som Hero gjort åt henne/oss. Såhär rekommenderar barnmorskor osv att sova med spädbarn (egen bädd i direkt anslutning till föräldrarna), eftersom det främjar amningen. 
Piggelin är en liten propeller, precis som sin mor (eller okej, mamman är ingen liten propeller), och ligger ofta snurrad 180 grader när vi vaknar på natten för amning. Som jag nämnt tidigare vågar jag inte längre lämna henne obevakad när hon sover om det finns risk för att hon faller ner, så jag har börjat att lägga henne i spjälsängen på hennes rum när hon sover om dagarna. Igår lade vi henne där även vid kvällssovningen vid 21.30 och jag misstänkte att jag skulle behöva göra ett val när det var dags för oss att gå och lägga oss. Väcka henne, så att hon kunde sova inne hos oss som vanligt, eller låta henne sova tills hon vaknade själv? Jag beslöt mig för att stålsätta mig mot separationsångesten och låta henne sova vidare. Madrassen i spjälsängen är skönare och jag tycker att det är bättre om hon får följa sin egen rytm, särskilt eftersom det varit så intensivt i helgen. Det var jobbigt (med tankar som “tänk om hon slutar andas“, “tänk om hon får filten över huvudet och kvävs” osv malande i huvudet), men jag somnade till slut. Med babywatchen på högsta volym bredvid sängen. Piggelin hade det så bra så. Och hon varken kvävdes under filten eller slutade andas. 
Vid 03:45 vaknade jag av att Piggelin hade börjat röra sig i sängen. Då fick hon komma in till oss i sovrummet och amma, sedan sov hon med mig som vanligt. Någon måtta får det vara. 😉
av Felicitas